Att byta eller inte byta

Vi pratar ofta om vikten av att se över sitt sparande. Så är det: en årlig ekonomisk hälsokontroll är bra. Som tandläkaren eller bilprovningen ungefär.

Vad vi ser är att om man gör förändringar i sitt sparande alltför ofta så blir det inte bra. En artikel i Privata Affärer, http://www.privataaffarer.se/fonder/201004/storbytarna-ppm-forlorare/ tar upp fenomenet att ickebytarnas PPM-portfölj gått bättre än de som bytt ofta. Allra sämst har det gått för dem som bytt fler än 20 gånger under 2009.

Man kan fundera över varför det ser ut så här. En teori som är rätt vanlig är att det är en övertro på den egna kunskapen som ofta driver transaktioner - och att den där övertron ofta straffar sig. Individer är helt enkelt inte så duktiga på att förutse framtida aktiekurser som de själva tror. 

Som artikeln i Privata Affärer tar upp är en stor del av fondbyten drivna av rådgivningsföretag. Ett rätt dåligt facit för PPM-rådgivning, eller hur? Värt att komma ihåg är att den övertro som ofta straffar de enskilda spararna slår nästan lika hårt på experterna. Det är ruskigt svårt att alltid ligga rätt!

Kikar du på vårt erbjudande med våra olika SKALA-fonder har vi valt en annan linje. Det är din riskaptit och din sparhorisont som styr hur du skall spara. Tänk först, välj sedan - och slipp hoppa från tuva till tuva och dessutom förlora pengar på det!   

Vill du är det självklart helt ok att själv botanisera bland våra fonder. Vi har jobbat med modellportföljer för att ge dig som själv vill vara aktiv lite guidning på vägen.

Hälsingar

Jeanette Hauff, sparekonom

PS. Vi fick en del kommentarer på förra blogginlägget om SKB Trader. Vi tar till oss av era synpunkter och ska se över möjligheterna när vi kan erbjuda framför allt utländska aktier via Tradern.

Det spelar roll!

Det här är ett inlägg i den stormande debatten om ickevalsalternativet i PPM-valet. Vad pratar hon om tänker du? Du har väl inte missat de arga artiklarna och de vassa argumenten när nu Sjunde AP-fonden strukturerat om placeringsalternativet för de som inte gör ett aktivt val av PPM-fonder? Nej, just det. Det blev ingen debatt. Det blev inte ens ett trött jaså.

Varför borde det ha blivit en debatt? Eller ännu bättre: varför är det så förgrymmat viktigt hur ickevalsalternativen är utformade? Jo, för att vi som individer inte alltid gör som rationella varelser borde göra i den mest perfekta av världar. Vi borde fundera över vad vi vill, fatta ett informerat beslut och agera därefter. Skrämmande ofta gör vi ingenting, vi hamnar i ickevalsalternativet just därför att vi inte orkar agera. Det är som när man flyttar. Den där kartongen skall jag sortera in på sin rätta plats senare. Längre fram. Jag låter den stå här i källaren ett tag bara, tills allt annat är upplockat och... Sju år senare står den fortfarande kvar. 

Det kan ju vara så att alla - och det är många - som är placerade i PPM-valets ickevalsalternativ faktiskt vill vara placerade där. Låt mig ta ett rätt känt exempel från forskning avseende hur ickevalsalternativ styr vårt beteende. I USA är en stor del av pensionssparandet knutet till din anställning. Du börjar jobba någonstans och får då möjligheten att gå med i en pensionsplan där du sparar till pensionen (och där ofta även företaget pytsar in pengar). Två forskare, Brigitte Madrian och Dennis Shea, observerade vad som såg ut att vara ett rätt generellt mönster. Var det så att individen själv måste göra ett aktivt val för att gå med i sparplanen (dvs företagets ickevalsalternativ var inget sparande alls) gick lite knappt 50% med. Så ändrade Madrian och Shea förutsättningarna: i ett visst företag hamnade nu de anställda i en sparplan om de inte fattade ett beslut att avstå - dvs gjorde de inget startades automatiskt ett sparande där 3% av lönen sattes av till pensionen. Och ta-daa: 85% av individerna i det utvalda företaget hamnade nu i ickevalsalternativets sparplan! Från knappa 50% till 85%. Det är svårt att argumentera för att just det här företagets anställda plötsligt ville börja spara. Det är lättare att tolka det som att det här, liksom på många andra områden, råder en förkärlek för det passiva alternativet, för ickevalsalternativet.

Människor styrs av sammanhang. Vi styrs av hur alternativ presenteras för oss. Och vi styrs i vårt beslutsfattande av förekomsten av ett ickevalsalternativ. Därför är det så fruktansvärt viktigt att utforma ickevalsalternativ på ett intelligent och sunt sätt. Just därför att vi vet att en mängd individer kommer att hamna där på grund av att de inte vill, orkar eller förmår fatta ett aktivt beslut.

Till er som hade förväntat en beskrivning av hur det nya ickevalsalternativet i PPM-valet nu är utformat, till alla er som också funderat över det vettiga i att ge en fond med risk i klass med en tillväxtmarknadsfond till svenska soffliggare - till er säger jag lugn, bara lugn. Vi skall snacka mycket risk här på bloggen framöver! 

Hälsningar

Jeanette Hauff, sparekonom

Ps. För den som vill läsa mer om hur vi som individer styrs (och kanske t o m behöver styras) i sparbeslut och andra beslut finns en alldeles utomordentlig bok av Richard Thaler och Cass Sunstein: "Nudge". Titeln anspelar på den hint eller vink, den nudge, vi behöver för att hamna rätt i våra beslut - allt enligt författarna.

Låt kuvertet bli en påminnare

Vissa har redan fått det, andra får det vilken dag som helst. Det orange kuvertet från Pensionsmyndigheten alltså. Personligen tycker jag att de lyckats göra pensionsbeskeden bättre och bättre för varje år. Jag tror det orange kuvertet har ett större syfte än att bara ge dig och mig en pensionsprognos, det bidrar också till att göra hela pensionssystemet tydligare och tillgängligt för alla. För pension är inte svårt, även om många tycker att det är förbaskat tråkigt att fundera över årtionden i förväg. Men om du tidigt förstår vad det handlar om kan du göra bättre val. Vissa delar av pensionen kan du påverka själv, inte bara PPM-valet utan framför allt din tjänstepension och det egna sparandet. En bra sparstrategi kan få stor påverkan på din inkomst som pensionär.

Mitt förslag är att åtminstone en gång om året se över hela sitt pensionssparande. Boka av ett par timmar och sätt dig in i hela ditt pensionssparande (den allmänna pensionen, eventuell tjänstepension och privat pensionssparande). Det orange kuvertet är en bra påminnnare för att göra en sån genomgång. Antingen gör du det själv och tar hjälp av de olika hjälpmedel som finns på internet (t ex vår pensionsberäknare innanför inloggningen) eller så bokar du tid med en av våra rådgivare på Skandia.

Bästa hälsningar
Fredrik Sauter, VD

Mer om risk i Såfa

Jag skrev för några veckor sedan om den ökade risken i premiepensionens ickevals-alternativ, dvs där du hamnar om du inte aktivt väljer PPM-fonder. Soffliggare är många: 2,5 miljoner svenskar är placerade i ickevalsfonden, eller Såfa som den nu kallas. Risken har nu dragits upp rätt rejält, fram till dess att du är 55 år ligger du placerad i en aktiefond med hävstång. Risknivån motsvarar risken i en tillväxtmarknadsfond, man kan som sparare förvänta sig rejäla svängningar.

Hur smart är det här då? Förvaltaren av Såfa, 7:e AP-fonden, har sett över den diversifiering man behöver i sitt sparande, vilket jag tycker är klokt. När man är ung har man en stor del av sina tillgångar bundna i sitt humankapital. Det är framtida löner som kommer att ge upphov till framtida sparande. Jag sa att det var klokt. Klokskapen bygger på att ditt finansiella sparande - i det här fallet PPM-pengarna - dels är en så liten del av dina tillgångar (framför allt när du är ung) och dels att det har låg korrelation med utvecklingen i ditt humankapital.

Ser man bara på värdet i slutet av perioden kan man således säga att ja, det är rätt klokt att ta den här typen av ökad risk. PPM-sparande för soffliggare i klass med en tillväxtmarknadsfond - tja, varför inte... Frågan är bara vad som händer under resans gång. Är ni som sparare opåverkade av vad som sker fram till dess att ni är 65 och skall gå i pension? Kanske ändå inte...

Jag kan tycka att 7:e AP-fonden resonerat klokt utifrån sin utgångspunkt. De pengar som finns där kommer med stor sannolikhet inte att röras förrän spararen fyllt 65. I det perspektivet kan det kännas klokt att som fond agera rationellt - enligt skolboken - och dra upp risken i Såfa; allt för att maximera pensionen på pensionsdagen. Jag kan samtidigt se att vi på Skandia befinner oss i ett annat läge. Vi har inte Såfas totala fokus på slutdagen. Vi ser att rörelser på börsen påverkar människor. Vi kan tycka att långsiktigt sparande skall vara just långsiktigt och att oro i Grekland inte borde synas i kraftiga rörelser bland fonderna - men lik förbaskat ser vi att det byts fonder. Det funderas över risk. Spararna har koll på hur mycket man förlorat och hur mycket man tjänat - långt före sparhorisonten är slut.

Vad är långsiktighet för dig? Och hur mycket påverkar ekonomiska händelser din inställning till risk - här och nu?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Över 800 fonder - hjälp oss!

Läste en artikel i DN nyligen om missnöje och kritik mot PPM. Det handlar bland annat om att det skulle vara för många fonder att välja bland för spararna. Och flera röster har höjts kring antalet valbara fonder i PPM.

Idag finns det nästan 800 fonder att välja mellan för pensionsspararna i PPM. Det är lite färre än vad vi erbjuder i vårt öppna fondtorg. Vi ser för närvarande över vårt utbud av fonder och ställer oss själva frågan: Vad är optimalt och framförallt hur hjälper vi er kunder på bäst sätt?

Motsatsen till detta resonemang kommer från Gustav Rentzhog, vd på Söderberg & Partners som absolut inte vill minska antalet fonder i PPM utan snarare öka antalet men samtidigt möjliggöra för rådgivning. Han gjorde en intressant jämförelse. ”Ingen skulle drömma om att skicka ut FASS-katalogen med en beskrivning av alla läkemedel till svenska folket och sedan uppmana dem att själva välja läkemedel. Men precis så har vi gjort med PPM-systemet.” Gustavs poäng är att spararna kan behöva hjälp med är just urvalet av fonder.

I vårt eget fall kan vi konstatera att alla fonder naturligtvis inte är lika populära. Till exempel ligger 70 % av kapitalet i endast 50 fonder av totalt 842. Och en hel del fonder har inte en endaste krona!

Min filosofi är generellt att det är bra med valmöjlighet men att majoriteten av spararna vill ha hjälp. För några år sedan deltog Skandia i en upphandling och jag lyfte vid det fallet upp att vi har gjort det enkelt i vårt utvärderade utbud. Våra fondanalytiker träffar förvaltarna, gör en första gallring och väljer ut ett 70-tal fonder (istället för 3 500). Kommentaren jag fick – ni har för många, ge mig den jag ska ha så är jag nöjd sen. Vi utvecklade då Skalafamiljen. Fem blandfonder som investerar i aktier, räntor och alternativa investeringar men med olika risknivåer.

Sammanfattningsvis kan man nog konstatera att valmöjlighet är bra. När en fond stiger kraftigt vill vi ha möjlighet att investera i den. Däremot måste det vägas mot administrationskostnaden. Denna stiger ofrånkomligen om vi har många fonder. Men viktigast av allt i denna diskussion är rådgivningen och spararens strategiska allokering, dvs. fördelning mellan aktier och räntor.

Jag skulle uppskatta dina synpunkter i den här frågan. Hur ser du på valmöjligheter när det kommer till fonder? Är det bättre eller sämre att ha tillgång till 800 fonder än, säg, 300? Och vilken vägledning vill du ha?

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet