Snabb reaktionsförmåga bland fondspararna

Ibland hävdas det att småsparare är sena på att reagera på händelser på börsen. Oftast, menas det, vaknar privatsparare till först när det är för sent. Ett exempel är IT-bubblan runt millennieskiftet, där det sägs att många småsparare gick in på börsen i slutet av uppgången och sedan satt kvar alldeles för länge. 

Nog stämmer säkert detta i många fall. Men det finns färska exempel på när spararna är ypperligt snabba på att reagera på en händelse - det senaste året och den senaste månaden, till exempel.

Jag skrev i bloggen för några veckor sedan att Skandias sparkunder har koll på börsen. När börsen vände upp i mars i fjol var spararna snabba på att köpa fonder med hög avkastning och sälja dem med låg avkastning. Och de reagerade snabbt, snabbare än jag...

Den senaste månaden har vi återigen sett exempel på snabb reaktionsförmåga bland våra sparkunder. I april var Europafonder den mest nettosålda fondkategorin bland Skandias sparkunder. Min tolkning är att spararna reagerar på krisen i Grekland och minskar sitt innehav av Europafonder. I denna kategori ser vi oftast inte särskilt stor aktivitet, så att Europafonder seglar upp som mest nettosåld under den senaste månaden torde tyda på att spararna har reagerat på nyhetsrapporteringen om den grekiska ekonomins svårigheter.

Spararna har även reagerat på den politiska oron i Thailand. Den näst mest sålda fonden i april var en Thailandfond. När media rapporterar om den tilltagande politiska oron i vårt kanske mest populära semesterland, så säljer spararna sina Thailandfonder, snabbt dessutom.

Jag tycker att det är imponerande att se hur snabbt Skandias sparkunder reagerar. Nu är det förvisso långt ifrån alla sparare som är aktiva. Men de som sitter stilla i båten år efter år behöver ju inte vara de som drar det kortaste strået. De aktier och fonder som sjönk mest 2008 var ju i de flesta fall de som steg mest 2009....

Hur resonerar du? Reagerar du på händelser som kan påverka dina fonder eller har du is i magen?  

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Laget utgörs av spelarna

Inget lag är bättre än sina spelare. När fotbollsjournalister och expertkommentatorer pratar om vilket fotbollslag som har bäst chans att vinna ligan är det till stor del lagets spelare som leder fram till bedömningen.

På samma sätt försöker jag se på fonder. Ingen fond är bättre än sin eller sina förvaltare. När en förvaltare slutar att förvalta en fond, så är det ju i praktiken en helt ny fond, även om namnet är detsamma. Med andra ord, historisk avkastning spelar i detta lägen ingen roll.

I förra veckan meddelade större delen av förvaltarteamet bakom fonden Catella Hedge att de ska sluta på fondbolaget, länk:
http://www.affarsvarlden.se/hem/silly_season/article764092.ece. Catella Hedge ingår i Skandias utvärderade sortiment och är 4P-klassad. Att så stor del av teamet försvinner ser vi som mycket alarmerande och Skandia träffade Catella ett flertal gånger under förra veckan.

Catella Hedge har haft en strålande utveckling de senaste åren. Men nu när större delen av förvaltningsteamet lämnar fonden kommer det att bli en oprövad laguppställning.

Vi vill inom kort se att det nya förvaltarteamet har samma förutsättningar för framgångsrik förvaltning som det tidigare hade. Vi följer med andra ord utvecklingen noga och kommer att göra en ny analys på fonden utifrån de nya förutsättningarna inom mycket kort. Om den nya strukturen kring Catella Hedge inte uppfyller kriterierna för 4P, kommer fonden att bytas ut.

Håller du koll på vilka personer som förvaltar dina fonder? Tycker du att det spelar stor roll vilka namnen bakom en fond är?

Hälsningar
Jim Rotsman, chef Skandias investeringserbjudande

Ps. Vi har fått en synpunkt på vårt webbaserade rådgivningsverktyg, Matchmaker. Signaturen "Calle" skriver att trots att han väljer maximal riskbenägenhet får han via testet rekommendationen att välja 55 procent räntor i sin sparportfölj. Det finns varken risk eller vinst i detta, skriver Calle.

Matchmakern fokuserar framförallt på två saker - din attityd till risk och din sparhorisont. Om man, som Calle beskriver, väljer maximal riskbenägenhet i de sex frågorna, men inte ändrar sin sparhorisont (som är inställd på tre år) rekommenderar vi att man ska välja en stor del räntor i portföljen. Att spara i värdepapper på endast tre års sikt är i sig riskfyllt, därav det tryggare alternativet.

Om man däremot höjer sin placeringshorisont (drar spaken åt höger under frågan "Hur länge vill du spara") kommer andelen aktier att öka snabbt. Den som väljer maximal risknivå och samtidigt en sparhorisont på 10 år kommer få en rekommendation på mycket hög andel aktier och minimal andel räntor.

Rekordavkastning i fjol men glöm inte backspegeln

Di skriver igår (torsdag) om att fondkommissionären Öhman lanserar en ny räntefond av typen "high yield". High yield obligationer kallas ibland lite elakt för skräpobligationer eftersom de ges ut av företag med låg kreditvärdighet.

High yield är ganska nytt även för oss på Skandia. För lite mindre än ett år sedan lanserade vi en fond i samma kategori - Nordea European High Yield - och tajmingen kunde inte ha varit bättre. Avkastningen på High Yield-obligationer har stigit i svindlande fart och det senaste året har fonden gått upp maffiga 82 procent och hittills i år är den upp imponerande 9,6 procent. De må kallas för skräpobligationer men avkastningen det senaste året är allt annat än skräp...

När en fond stiger så kraftigt är det lätt att tappa perspektiv och det kan vara missvisande att endast titta på hur en fond har gått den senaste tiden. 80 procent är inte "normal" avkastning för en High Yield-fond. Samma fond sjönk 39 procent 2008! Genomsnittlig årlig avkastning över en längre tid har legat omkring 8-12 procent, förvisso en riktigt bra avkastning det med.

Jag tycker att man bör se sparande i fonder med högre risk (high yield är en räntefond med hög risk) på minst fem års sikt. Därför kan en bra regel vara att även titta fem år bak i tiden när man ska köpa en fond. Många kan lyckas bra ett år, men hur många håller måttet år efter år? Och det är först efter ett antal år som små skillnader mellan liknande fonder blir stora.

Här kan ni läsa artikeln:
http://di.se/Artiklar/2010/4/6/203105/Ohman-satsar-pa-skrapobligationer-/

Hur resonerar du när du väljer fonder? Spelar de senaste årens avkastning en stor roll för dig när du tar beslut?

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Spararna har koll på börsen!

Inför varje månadsskifte tar vi fram statistik över hur sparkundernas fondaffärer har sett ut. Den statistiken har det senaste året varit spännande läsning. Så gott som varje månad har aktiefonder med hög risk tagit en större plats i spararnas portföljer samtidigt som räntefonder successivt bytts ut. Resultatet från våra kunders fondbyten är att många har fått en högre avkastning då aktiefonder hade ett rekordår i fjol.

Det visar, tycker jag, att våra kunder har bra koll på börsutvecklingen. I februari, när börsen gick trögt, sålde våra kunder aktiefonder och gick in i räntefonder. Och i mars, när börsen gav mycket hög avkastning, åkte räntefonderna ur portföljen och aktiefonder tillbaka in.

En viktig sak att poängtera här är att Skandias sparkunder låter större delen av fondportföljen ligga still, det är endast en mindre del av sparandet som används till snabba omflyttningar. Det är en klok strategi eftersom det är mycket svårt att tajma marknaden.

Hur ser du på ditt sparande? Hur stor del har du placerat långsiktigt och hur stor del används för vad många i branschen kallar taktisk allokering, dvs. kortsiktig handel?

Hälsningar

Jim Rotsman
Chef, Skandias investeringserbjudande

Endast Sverige svenska krusbär har

Peter Malmqvist skriver i en krönika om det fantastiska med att investera i Sverige. Högre avkastning har uppvisats historiskt, menar han. Dessutom har geografisk diversifiering inte visat sig funka, så bara Sverige skall det vara. "Den rådgivning vi har idag är inte förankrad i historien", avslutar Malmqvist.

Till dig som sitter med en väl spridd portfölj och nu börjar fundera vill jag säga tre saker:

1. Historien kan vara förrädisk. Att en företeelse visat sig återkomma om och om igen är inte en garanti för att den kommer att återkomma även i framtiden. Eller, för att citera Nicholas Taleb Nassim: att de flesta svanar är vita betyder inte nödvändigtvis att ALLA svanar är vita. Rätt vad det är dyker det upp en svart svan och axiomet är kullkastat. Eller en ny hösten 2008, för att översätta till finanssammanhang. Många vedertagna sanningar försvann den där fatala hösten.

2. Att svenska börsen gått bäst historiskt hänger intimt samman med att den har haft hög risk. Hög risk förväntas ge investeraren "betalt" i form av högre avkastning. De rekommendationer vi ger baserar sig till stor del på ett resonemang om tid och risk: lång sparhorisont gör att det finns tid för dåliga avkastningar att uppvägas av goda, och kunden klarar därmed av en högre risknivå. Att investera i svenska börsen passar med detta resonemang vissa kunders riskaptit och sparhorisont. Den som placerat i svenska aktier har med detta synsätt fått betalt för den risk han eller hon tagit- och ingenting annat. Ännu bättre avkastning hade antagligen uppnåtts med en väldiversifierad portfölj med samma risknivå.

3. Geografisk riskspridning funkar inte längre, menar Peter Malmqvist. Nej, det är sant, skillnaden mellan hur flertalet västerländska börser har rört sig har de senaste åren minskat dramatiskt. Det innebär att du inte fått minskad risk av att sprida ditt sparande på många olika västerländska börser. Tittar vi framåt innebär det att vi måste börja leta efter andra tillgångar för att diversifiera portföljen. Tillväxtbörser och investeringar i alternativa investeringar som råvaror eller valutor ger också möjlighet till minskad sammantagen risk. "Det här är ju riskfyllda placeringar", kanske någon invänder. Jovisst- men det är hela tiden den sammanlagda risken i portföljen som är intressant.

Tre sätt att säga att vi inte tycker att god rådgivning skall vara förankrad enbart i historiken. Vi ser hellre att rådgivning baseras på en sund teori och att vi sedan genom att observera hur verkligheten ser ut här och nu hittar bra verktyg för att få in den teorin i din sparportfölj.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Ps. I Slottsskogen i Göteborg simmar två stycken svarta svanar, för dig som undrade.

Det spelar roll!

Det här är ett inlägg i den stormande debatten om ickevalsalternativet i PPM-valet. Vad pratar hon om tänker du? Du har väl inte missat de arga artiklarna och de vassa argumenten när nu Sjunde AP-fonden strukturerat om placeringsalternativet för de som inte gör ett aktivt val av PPM-fonder? Nej, just det. Det blev ingen debatt. Det blev inte ens ett trött jaså.

Varför borde det ha blivit en debatt? Eller ännu bättre: varför är det så förgrymmat viktigt hur ickevalsalternativen är utformade? Jo, för att vi som individer inte alltid gör som rationella varelser borde göra i den mest perfekta av världar. Vi borde fundera över vad vi vill, fatta ett informerat beslut och agera därefter. Skrämmande ofta gör vi ingenting, vi hamnar i ickevalsalternativet just därför att vi inte orkar agera. Det är som när man flyttar. Den där kartongen skall jag sortera in på sin rätta plats senare. Längre fram. Jag låter den stå här i källaren ett tag bara, tills allt annat är upplockat och... Sju år senare står den fortfarande kvar. 

Det kan ju vara så att alla - och det är många - som är placerade i PPM-valets ickevalsalternativ faktiskt vill vara placerade där. Låt mig ta ett rätt känt exempel från forskning avseende hur ickevalsalternativ styr vårt beteende. I USA är en stor del av pensionssparandet knutet till din anställning. Du börjar jobba någonstans och får då möjligheten att gå med i en pensionsplan där du sparar till pensionen (och där ofta även företaget pytsar in pengar). Två forskare, Brigitte Madrian och Dennis Shea, observerade vad som såg ut att vara ett rätt generellt mönster. Var det så att individen själv måste göra ett aktivt val för att gå med i sparplanen (dvs företagets ickevalsalternativ var inget sparande alls) gick lite knappt 50% med. Så ändrade Madrian och Shea förutsättningarna: i ett visst företag hamnade nu de anställda i en sparplan om de inte fattade ett beslut att avstå - dvs gjorde de inget startades automatiskt ett sparande där 3% av lönen sattes av till pensionen. Och ta-daa: 85% av individerna i det utvalda företaget hamnade nu i ickevalsalternativets sparplan! Från knappa 50% till 85%. Det är svårt att argumentera för att just det här företagets anställda plötsligt ville börja spara. Det är lättare att tolka det som att det här, liksom på många andra områden, råder en förkärlek för det passiva alternativet, för ickevalsalternativet.

Människor styrs av sammanhang. Vi styrs av hur alternativ presenteras för oss. Och vi styrs i vårt beslutsfattande av förekomsten av ett ickevalsalternativ. Därför är det så fruktansvärt viktigt att utforma ickevalsalternativ på ett intelligent och sunt sätt. Just därför att vi vet att en mängd individer kommer att hamna där på grund av att de inte vill, orkar eller förmår fatta ett aktivt beslut.

Till er som hade förväntat en beskrivning av hur det nya ickevalsalternativet i PPM-valet nu är utformat, till alla er som också funderat över det vettiga i att ge en fond med risk i klass med en tillväxtmarknadsfond till svenska soffliggare - till er säger jag lugn, bara lugn. Vi skall snacka mycket risk här på bloggen framöver! 

Hälsningar

Jeanette Hauff, sparekonom

Ps. För den som vill läsa mer om hur vi som individer styrs (och kanske t o m behöver styras) i sparbeslut och andra beslut finns en alldeles utomordentlig bok av Richard Thaler och Cass Sunstein: "Nudge". Titeln anspelar på den hint eller vink, den nudge, vi behöver för att hamna rätt i våra beslut - allt enligt författarna.

Låt kuvertet bli en påminnare

Vissa har redan fått det, andra får det vilken dag som helst. Det orange kuvertet från Pensionsmyndigheten alltså. Personligen tycker jag att de lyckats göra pensionsbeskeden bättre och bättre för varje år. Jag tror det orange kuvertet har ett större syfte än att bara ge dig och mig en pensionsprognos, det bidrar också till att göra hela pensionssystemet tydligare och tillgängligt för alla. För pension är inte svårt, även om många tycker att det är förbaskat tråkigt att fundera över årtionden i förväg. Men om du tidigt förstår vad det handlar om kan du göra bättre val. Vissa delar av pensionen kan du påverka själv, inte bara PPM-valet utan framför allt din tjänstepension och det egna sparandet. En bra sparstrategi kan få stor påverkan på din inkomst som pensionär.

Mitt förslag är att åtminstone en gång om året se över hela sitt pensionssparande. Boka av ett par timmar och sätt dig in i hela ditt pensionssparande (den allmänna pensionen, eventuell tjänstepension och privat pensionssparande). Det orange kuvertet är en bra påminnnare för att göra en sån genomgång. Antingen gör du det själv och tar hjälp av de olika hjälpmedel som finns på internet (t ex vår pensionsberäknare innanför inloggningen) eller så bokar du tid med en av våra rådgivare på Skandia.

Bästa hälsningar
Fredrik Sauter, VD

1,2 miljoner vinnare

Vi försöker alltid göra vårt yttersta för att ni som är kunder hos oss ska bli så nöjda som möjligt. Det gäller allt från kundservice till avkastning. 2009 utsågs vi som bekant till Sveriges bästa kundtjänst. Nu har Sveriges största oberoende pensionsrådgivare, Söderberg & Partners, utsett Skandia Liv till bästa livbolag. Kul för oss, men framför allt roligt för alla er 1,2 miljoner sparare. Ni har också fått den bästa avkastningen i branschen under 2009, hela 16,4 procent! Dessutom uppmärksammade även Di i lördags att Skandia Liv hade bäst avkastning av alla pensionsbolag på den svenska marknaden. Riktigt kul!

Bästa hälsningar
Fredrik Sauter, VD

Pensioner, pensioner, pensioner...

Peter Malmqvist skriver i förra måndagens DN (14/2) om risker i pensionssystemet. Han skriver, helt riktigt, om svårigheten för många människor att vara sin egen kapitalförvaltare. Jag har bloggat om det tidigare: att många är passiva och ointresserade när det gäller sitt sparande, att tron på den egna kunskapen om investeringar är minst sagt sviktande och att dessa två egenskaper rimmar illa med hur det nya pensionssystemet är utformat. Jag håller helt med Malmqvist om att sparandet ÄR ditt livs största affär och ska behandlas därefter!

Malmqvist tycker att det är obegripligt att den statliga grundpensionen har en koppling till börssvängningarna och därmed en viss risk. Jag antar att han tänker på det faktum att AP-fonderna innehåller en stor del aktier, och att det finns en direkt koppling mellan pensionernas storlek och storleken på AP-fonderna. Anledningen till att AP-fonderna har en viss risk i delar av sina investeringar är pga att man är en långsiktig investerare.

Om man följer Malmqvists råd och sänker risken i AP-fonderna, sänks även den förväntade avkastningen. På kort sikt gynnar det dagens pensionärer - sannolikheten att buffertfonderna har större skulder än tillgångar de närmaste åren minskar - men vad händer på lång sikt? Ta ett fyrtioårigt perspektiv, dvs det perspektiv som gäller för dem som just nu inträtt i arbetslivet. Nivån på deras pensioner kan tryggas just därför att buffertfonderna tar en viss risk, vilket långsiktigt kommer bygga kapital.

Enligt Malmqvist ska svensken sänka sin risknivå och max en fjärdedel av människors sparande ska vara investerat i aktierelaterade produkter vid pensioneringen.

Svårigheten är bara att få ett grepp om helheten för den där individen som just ska pensionera sig. Hur mycket ligger i fastigheter? Hur mycket av sparandet är de facto inkomstpension (som ju trots att den kan variera inte har samma profil som ett aktiesparande)? Hur mycket finns i annat sparande?

Självklart ska den som står inför utbetalningsstart tänka på att sänka risken och ha en sparhorisont 5 år för de pengar som ska konsumeras de närmaste 5 åren. Eller 10 år för de som ska konsumeras 5-10 år från nu och så vidare. Lika självklart att reducera risken vid pensionering är det att man som yngre sparare ska ta risk. Rejält med risk.

Unga människor har sin största tillgång i sitt humankapital. Den risk han eller hon tar i sitt tjänstepensionssparande eller sitt premiepensionssparande är i början försumbar i relation till humankapitalets storlek. Kruxet är, vilket Malmqvist är inne och snuddar vid, att individer funkar olika vid kursfall. Jag tror inte att man, som Malmqvist generellt kan säga att alla individer har en gräns vid 15-20% kursfall och att det efter denna gräns utbryter panik. Vissa attraheras av möjligheterna, andra skräms av nedsidan - de individuella variationerna är många. 

Den föreslagna lösningen då? Malmqvist menar att arbetsgivare och politiker måste visa ett större intresse och informera mer om systemets risker. Pensionskunskap ska införas på gymnasiet och marknadsföring av finansiella produkter måste regleras. Jag håller med - men varken utbildning av gymnasister eller marknadsföringsregler (som ju redan finns) kommer att förändra särskilt mycket

Det nya pensionssystemet kräver en insats av den enskilde individen. Vi riskerar att se en situation med ökade skillnaden mellan de som engagerat sig och därmed fått en högre pension, och de som inte brytt sig och får lägre inkomst att leva på som pensionärer. Den stora utmaningen för branschen, för politikerna och för utbildningsväsendet är framförallt att öka intresset. Att förenkla så att folk förstår. Att kalla en såg för en såg. Så att gemene man har en möjlighet att fixa till en hyfsad pension utan att läsa tjocka luntor. Så att de allra flesta känner att de har någorlunda koll. Ungefär som när man installerar en ny teve. Det kräver en viss arbetsinsats. Det kanske inte är vad man skulle benämna som kul. Det bör dock vara så enkelt att man i alla fall slipper instruktionsboken på polska. 

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
 

Avgiftshets ger lägre avkastning

Sparvärlden är fylld med förkortningar. ITP är en av dessa, men vet du vad den betyder?  ITP – Individuell TjänstePension är kollektivavtalad tjänstepension för 1,8 miljoner privatanställda tjänstemän. ITP administreras av bolaget Collectum som ägs av arbetsmarknadens parter - Svenskt Näringsliv och Privattjänstemannakartellen, PTK. Så varför bloggar jag om detta?

Jo, det handlar trots allt om sparande. När arbetsmarknadens parter skulle välja vilka fonder som skulle vara tillgängliga att välja för pensionssparande i ITP lades stort fokus på avgifterna. Det hela motiverades med att ett begränsat urval av fonder har starkt stöd och ger bättre avkastning på grund av pressade fondavgifter. Det verkar ju logiskt, eller hur – jag menar ju lägre avgifter desto bättre, eller?

Nja, när Länsförsäkringar nyligen jämförde de svenska ITP-fonderna med fondmarknaden i snitt visade det sig att ITP-fonderna hade gått betydligt sämre än den breda fondmarknaden. Jag är den första att skriva under på att höga avgifter i kombination med dålig avkastning är illa. Men jag är också den första att gladeligen betala mer om det jag får ut i form av avkastning är bättre än det billiga alternativet. Det är avkastningen som är det viktiga när jag väljer fond eller sparform. Inte avgiften i sig.

Inte heller folkligt stöd tror jag vi kan tala om. Under våren genomförde nämligen Demoskop för Skandias räkning en opinionsundersökning där 1000 tjänstemän med ITP-pension intervjuades om sina förväntningar och synpunkter på tjänstepensionen. Resultatet visar på en betydande skepsis mot att viktiga pensionsbeslut fattas över huvudet på pensionsspararna. Fler sparare var negativa än positiva till alla de kriterier som utmärker Collectums ITP-upphandlingar: snävt fondurval, pressade avgifter och fokus på historisk avkastning.

I alla fall, nu är det hög tid att hitta en bättre upphandlingsmodell för tjänstemännens pensioner. Den nuvarande modellen har haft kostnader i form av begränsad valfrihet och riskspridning utan att leverera den avkastning eller få det stöd arbetsmarknadens parter hoppats på.

En kollega sa till mig att ”det är inte dyrt förrän det är dåligt”. Kanske börjar denna avgiftshets nu att bli ganska dyr…

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Årets vinnare, nästa års förlorare?

Jag tittade igenom fondlistan idag. Den genomsnittliga avkastningen så här långt låg på minus 11 procent. Inget vidare börsår med andra ord! De fem bästa fonderna var fyra räntefonder och en hedgefond. Allra bäst har kapitalmarknadsfonden  gått - en lång räntefond.

Anledningen till uppgången i kapitalmarknadsfonden beror på att de långa räntorna (dvs. räntan på obligationer med lång löptid) har sjunkit till rekordlåga nivåer i eurokrisens spår. En lång räntefond stiger nämligen när räntan på obligationer sjunker. Att räntorna skulle sjunka så mycket som de har gjort var det nog få som räknade med innan sommaren. Men nu har det skett och det har lyft avkastningen i räntefonderna vilket är bra ett dåligt börsår som detta.

Men den andra sidan av myntet är att eftersom räntorna är rekordlåga så kan de inte sjunka mycket mer och det mest sannolika är att vi har stigande räntor de närmaste åren. Det gör att det blir svårt för räntefonderna att ge hög avkastning framöver.

Kanske kommer därför årets vinnare att vara nästa års förlorare? Och tittar vi tillbaka på förra året var det faktiskt likadant. I fjol var det tillväxtmarknadsfonder och Sverigefonder som toppade avkastningslistorna. Idag hittar vi dem i bottenskicket.

Att köpa förra årets vinnare är därför sällan rätt recept för bra avkastning. Vill du inte vara aktiv i ditt sparande är därför en sammansatt portfölj med olika tillgångar det bästa – ja, jag tjatar om det men det är över tid det som är bäst. Vill du däremot vara aktiv gäller det att hålla koll på vad som händer och försöka tajma marknaden. Men återigen, förra årets vinnare brukar inte vara en framgångssaga.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet