Tre år sedan Lehman-kraschen

Kommer du ihåg hur det såg ut för exakt tre år sedan? Måndagen den 15 september 2008 möttes man av rubrikerna som talade om att den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers hade ansökt om konkurs. Vi som följde marknaderna då minns säkert bilderna av anställda som tågade ut ur Lehmans skyskrapa med kartonger fyllda med sina kontorssaker under armarna. Sedan kom raset. Lehmans konkurs var gnistan som kastade en orolig världsekonomi in i en global finanskris.

Det har nu gått tre år sedan finanskrisen brakade loss. Men det här inlägget handlar inte om Lehman Brothers eller finanskrisen. Istället tar vi en titt på börsutvecklingen de senaste tre åren. Börsen har som bekant varit extrem under de här åren. Jag tyckte att det var dags att sätta de senaste upp- och nedgångarna i perspektiv.

I juli 2007 nådde Stockholmsbörsen sin högsta nivå. Därefter påbörjades en nedgång som höll i sig till november 2008. Under denna period tappade börsen över halva sitt värde (den sjönk 55 procent). November 2008 markerade börsens lägsta nivå. Från denna nivå rörde sig börsen sidledes under några månader, men började därefter stiga. Totalt uppgick uppgången till 122 procent på drygt två år (fram till januari 2011 som var den senaste toppen). Sedan dess har börsen fallit tillbaka rejält och uppgången sedan botten i november 2008 är nu ”endast” 68 procent. 

Så där är vi nu. En intressant iakttagelse är att i januari i år hade aktiemarknaden hämtat hem hela nedgången under finanskrisen. Räknat från toppen 2007 till den högsta nivån i januari i år var börsen alltså oförändrad. Men sedan dess har börsen som bekant fallit tillbaka. För att nå tillbaka till toppnoteringen i år behöver börsen stiga ca 32 procent, och ska vi få med utdelningarna måste börsen upp knappt 37 procent.

Det är en svängig resa börsen har gjort de senaste åren. Många bedömare menar att vi får vänja oss vid den här ryckiga börsen framöver. Det innebär att risken med aktier ökar. Det fick sparare som behövde sina pengar vintern 2008 erfara. Förutom att sprida sina risker mellan olika tillgångsslag påminner detta om att det kan vara vettigt att sprida sina insättningar över tid. Månadssparande är ett ypperligt sätt att öka riskspridningen. Man vet aldrig om börsen är dyr eller billig förrän i efterhand. Sprider man ut sina insättningar minskar risken att köpa dyrt avsevärt.

Ps. Om du gör jämförelsen ovan kanske du får andra siffror. Det beror förmodligen på att du antingen tittar på ett annat index eller glömmer utdelningarna. Alla siffror ovan gäller börsens OMXS30-index och är inklusive återinvesterade utdelningar.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Risk eller osäkerhet

Tänkte spinna vidare på Jims blogg om upp- och nedgångar på aktiemarknaderna. Volatila aktiemarknader, fortsatt grekiskt drama - visst händer det saker!

Jag funderar över det här med risk och osäkerhet. Risk är den kalkylerbara sidan av myntet - sannolikheten för de olika möjliga utfallen. Si och så stor sannolikhet för att Grekland genomför en ordnad rekapitalisering, si och så stor sannolikhet för att Grekland träder ut ur Euro-samarbetet, si och så stor sannolikhet för att Tyskland går ut. Allt mycket rationellt och genomtänkt. Osäkerhet är en helt annan sak. Osäkerhet går inte att kvantifiera eller analysera så som vi analyserar risk – den känns i magen, om ni förstår vad jag menar.

Det här är inte nya tankar. Redan Keynes på sin tid, och framför allt Frank Knight skrev om risk kontra osäkerhet redan på 1920-talet. Men håll med om att det känns aktuellt även idag!

När risk närmar sig osäkerhet går marknaderna bananas. Investerare tappar sitt vanliga beteende och blir plötsligt flockdjur. Allt slutar att fungera på det där gamla vanliga trygga sättet. Marknadsläget, som i ordnade tider är hanterbart och analyserbart, blir plötsligt en torktumlare.

Troligtvis kommer vi i någon form av framtid se tillbaka på den här oron och tänka att "det var då, det". Missförstå mig rätt: världen kommer aldrig att bli helt kalkylerbar! Men det akuta panikstadiet kommer en dag att ligga bakom oss. Kanske är vi då återigen kalkylerande beslutsfattare, kanske har då återgen den kognitiva delen av vårt medvetande tagit befälet. Frågan är väl om vi då lärt oss något av vad som nu sker?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom