Mer om risk i Såfa

Jag skrev för några veckor sedan om den ökade risken i premiepensionens ickevals-alternativ, dvs där du hamnar om du inte aktivt väljer PPM-fonder. Soffliggare är många: 2,5 miljoner svenskar är placerade i ickevalsfonden, eller Såfa som den nu kallas. Risken har nu dragits upp rätt rejält, fram till dess att du är 55 år ligger du placerad i en aktiefond med hävstång. Risknivån motsvarar risken i en tillväxtmarknadsfond, man kan som sparare förvänta sig rejäla svängningar.

Hur smart är det här då? Förvaltaren av Såfa, 7:e AP-fonden, har sett över den diversifiering man behöver i sitt sparande, vilket jag tycker är klokt. När man är ung har man en stor del av sina tillgångar bundna i sitt humankapital. Det är framtida löner som kommer att ge upphov till framtida sparande. Jag sa att det var klokt. Klokskapen bygger på att ditt finansiella sparande - i det här fallet PPM-pengarna - dels är en så liten del av dina tillgångar (framför allt när du är ung) och dels att det har låg korrelation med utvecklingen i ditt humankapital.

Ser man bara på värdet i slutet av perioden kan man således säga att ja, det är rätt klokt att ta den här typen av ökad risk. PPM-sparande för soffliggare i klass med en tillväxtmarknadsfond - tja, varför inte... Frågan är bara vad som händer under resans gång. Är ni som sparare opåverkade av vad som sker fram till dess att ni är 65 och skall gå i pension? Kanske ändå inte...

Jag kan tycka att 7:e AP-fonden resonerat klokt utifrån sin utgångspunkt. De pengar som finns där kommer med stor sannolikhet inte att röras förrän spararen fyllt 65. I det perspektivet kan det kännas klokt att som fond agera rationellt - enligt skolboken - och dra upp risken i Såfa; allt för att maximera pensionen på pensionsdagen. Jag kan samtidigt se att vi på Skandia befinner oss i ett annat läge. Vi har inte Såfas totala fokus på slutdagen. Vi ser att rörelser på börsen påverkar människor. Vi kan tycka att långsiktigt sparande skall vara just långsiktigt och att oro i Grekland inte borde synas i kraftiga rörelser bland fonderna - men lik förbaskat ser vi att det byts fonder. Det funderas över risk. Spararna har koll på hur mycket man förlorat och hur mycket man tjänat - långt före sparhorisonten är slut.

Vad är långsiktighet för dig? Och hur mycket påverkar ekonomiska händelser din inställning till risk - här och nu?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Väljer du rätt?

Jag har skrivit tidigare om vikten av att välja - och svårigheter förknippade med allehanda val. För visst är det väl så - vi värnar det fria valet. Hu att behöva gå klädd i grå uniform jämt, hu att bara ha en hallonsylt att välja på. Eller bara en enda fond, för den delen. Men hur ser den underliggande verkligheten ut? Hur bra förutsättningar har vi svenskar egentligen för det här med finansiella val?

På initiativ av Finansdepartementet har två forskare nu under våren publicerat en undersökning om svenskars finansiella kunskaper.* 1300 personer har man tillfrågat - om allt från rena faktafrågor till hur personen i fråga själv kategoriserar sin privatekonomi och sitt sparande.

Jag vet ju att ni bloggläsare är en kompetent skara individer. Jag ställer inte faktafrågor om ekonomi för att sätta dit er, jag lovar! Men ögna igenom nedanstående exempel på frågor - och fundera över vad som händer i det fria valets förlovade land om man inte kopplar valfrihet med kunskap?

- Att köpa aktier i ett enstaka företag är vanligtvis säkrare än att köpa andelar i en aktiefond. Sant eller falskt? (68% svarade rätt)

- Anta att räntan på ditt sparkonto är 1% och inflationen är 2%. Om du låter dina pengar stå på kontot i ett år, kommer du kunna köpa mer, lika mycket, eller mindre för pengarna vid årets slut? (59% svarade rätt)

Och nu rysaren:

- Obligationer är värdepapper som löper med fast ränta under viss tid. Om räntan går ner, vad händer med obligationspriserna? (23% svarade rätt)

Lägg till detta att yngre hade ännu sämre kunskaper än resultaten för hela befolkningen som anges i parenteserna ovan. Dvs den generation som vi förväntar oss skall fatta ännu mer informerade, ännu klokare och ännu bättre beslut än oss gamlingar. Gärna valfrihet men först en rejäl funderare, för att travestera ett gammalt ordstäv. Eller vad tycker ni? 

* Forskarna heter Johan Almenberg och Olof Widmark. Hela rapporten finns att läsa här.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
 

Nu är det orange kuvertet här igen

Jag märker att det börjat poppa upp en del diskussioner om pensionssystemet. Vårt premiepensionssystem och det orange kuvertet väcker ofta en hel del känslor. Känslan av att ”varför skall jag behöva göra det här? När jag går till läkaren behöver jag inte själv välja vilken typ av skruvar jag skall ha till mitt brutna ben, eller hur?”

Visst är det så att det är svårt för en lekman att ge sig in i medicinska diskussioner. Kanske känns det för många lika svårt att själv välja premiepensionsportfölj. Men betänk alternativet. Att gå tillbaka till one-size-fits-all är väl som att säga att ”nu gör vi en typ av skruvar för att snickra ihop brutna leder – oavsett om det är trasiga knän, skenben eller nyckelben”. I pensionsvärlden blir motsvarigheten att säga att du som är 48, ja dig vet vi allt om. Du skall ha en generationsfond för sextiotalister, var god svälj. Min poäng är att individen själv ofta sitter inne med extra kunskap. Han inte bara vet att det gör ont, han kan också berätta att det är i knät smärtan sitter. 48-åringen i sin tur vet att han har en bra tjänstepension och ett hyfsat privat sparande, att han har en trygg anställning och ett hus med inte alltför mycket lån – faktorer som naturligtvis spelar roll för hur mycket risk han eller hon kan ta i sin premiepensionsportfölj.

I den bästa av världar ger vi människor möjligheten att göra något av all den kunskap de besitter – utan att det känns som en förbannelse varje år när det där kuvertet dimper ned. I den bästa av världar…

Känns det för besvärligt att välja sparform kan det vara värt att ännu en gång återvända till läkarallegorin. Vet man inte var det gör ont, ser man inte det där skenbenet som har en alldeles märklig vinkel skulle jag personligen reagera med att ställa mig till förfogande för läkarvetenskapen. OK, fix it, liksom. I pensionssammanhang blir motsvarigheten att uppsöka en rådgivare. Efter att ha hållit i ett par pass för Skandias nyanställda rådgivare är jag trygg i förvissning att de kommer att ställa precis rätt frågor, röntga på precis rätt ställe och hitta precis rätt skruvar…

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom