Nu kommer återbäringen!

Jag heter Mattias Munter och arbetar som pensionsekonom på Skandia. Det här är mitt premiärinlägg och framöver kommer jag att blogga om pensionsfrågor i stort och smått, allt för att du lättare ska kunna förstå vad din framtida lön kommer att bestå av och vad som är viktigt för dig att tänka på.

Precis som Jim berättade i sitt senaste inlägg så höjer Skandia Liv den så kallade återbäringsräntan till 5 procent från och med den 1 maj. Tidningar brukar ofta också skriva om något vi kallar totalavkastning. De här två är inte riktigt samma sak, men hänger ihop på ett finurligt sätt för att passa för just pensionssparande. Såhär funkar det.

Skandia Liv förvaltar alltså runt 300 miljarder kronor för omkring 1,2 miljoner kunder och placerar dessa i traditionella tillgångsslag som aktier, räntor, fastigheter men även i alternativa investeringar som infrastruktur, onoterade bolag och råvaror. Avkastningen på den placeringsportföljen är det som rapporteras som totalavkastning, ungefär på samma sätt som du kan följa utvecklingen på en blandfond eller ett aktieindex.

Avkastningen kan, precis som för fonder, landa på minus under ett dåligt år. Men till skillnad från i en fond påverkar det inte ditt sparande direkt, eftersom vi jämnar ut bra och dåliga år med hjälp av… just precis, återbäringsräntan.

Man kan säga att vi sparar lite extra i de gemensamma ladorna i bra tider för att kunna ta av i sämre tider (att sparandet omfattas av en garanti blir din försäkran om att ladan du byggt med dina insättningar inte brinner ner, utan står kvar när du ska gå i pension).

Ta finanskrisens 2008 som exempel: vår avkastning landade på minus 13,4 procent, men spararna fick 2,4 procent i återbäring. Åren efter sköt avkastningen i höjden, men återbäringen höll vi lägre så att vi kunde fylla på ladorna igen. Bilden nedan illustrerar på ett bra sätt hur det fungerat i praktiken från 1992 till idag.

Tekniken för att jämna ut avkastning med återbäringsränta är ovanlig och det är faktiskt bara vissa traditionella pensionsbolag som använder tekniken idag. Det är synd, för den passar väldigt bra för just pensioner. Alla vill ju ha en pension som svänger så lite som möjligt, men för att uppnå detta med sparformer utan utjämning behöver man minska risken i placeringarna, till exempel genom att investera mest i obligationer för dem som närmar sig pensionsåldern. Det ger lägre förväntad avkastning som följd – och eftersom utbetalningstiden kan vara minst lika lång som tiden man sparat så gör det väldigt stor skillnad.

Det fina med att använda återbäring är att det tvärtom går att minska svängningarna utan att minska risken och möjligheten till hög avkastning. För en gångs skull går det att både äta kakan och ha den kvar.

Hälsningar
Mattias Munter, pensionsekonom

Fungerar traditionell förvaltning fortfarande?

Många inlägg här på bloggen handlar om fonder, och nyligen skrev jag ett inlägg om strukturerade produkter. Det här är två sparformer som är både populära och som engagerar många läsare och kunder, vilket vi tycker är jättekul! Men ett ämne som vi inte har skrivit så mycket om, men som är den i särklass största sparformen bland våra kunder, är den traditionella förvaltningen - som funnits sedan slutet av 1800-talet. Det här är extra aktuellt eftersom vi höjer återbäringsräntan till 5 från 3 procent på kundernas traditionellt förvaltade försäkringskapital från den 1 maj. Det kan vi göra, trots låga räntor, för att vi har en ”allvädersportfölj”, som innehåller många olika sorters tillgångar och kan därför leverera en stabil avkastning även om de finansiella marknaderna går upp och ned.

I korthet handlar traditionell förvaltning om att livbolaget förbinder sig att längre fram ge tillbaka spararnas pengar i form av garanterade utbetalningar, dvs. att du får dina sparpengar tillbaka när du går i pension. Ambitionen är dessutom att du som sparare ska få ta del av avkastningen i portföljen genom den så kallade återbäringsräntan. Under de senaste 15 åren har den genomsnittliga återbäringsräntan uppgått till 6,2 procent per år.

Trots detta har kritiker varit ute och ifrågasatt sparformen – den är utdömd påstås det.  Å andra sidan kanske det inte är så konstigt med kritik när vissa livförsäkringsbolag har stängt för nya kunder och andra har höjt sina avgifter de senaste åren. Men tyvärr buntar man här samman alla livbolag – oavsett finansiell styrka – i ett och samma fack. Och det ger en skev bild.

Den främsta anledningen till att vissa ifrågasätter sparformen är dagens rekordlåga räntor. Låga räntor är en utmaning för alla som placerar långsiktigt eftersom de ger låg avkastning och dessutom gör att värdet på obligationer faller när räntorna stiger, vilket de så småningom förväntas göra.

Den finansiella styrkan i ett livbolag är a och o och brukar mätas som så kallad ”solvensgrad” som är ett mått på bolagets totala tillgångar jämfört med värdet av vad bolaget har lovat sina kunder i form av framtida garanterade utbetalningar. Bolag med låg solvensgrad ”tvingas” att ha en mycket stor andel av sin portfölj i obligationer för att kunna uppfylla sina framtida garantier. Bolag med hög solvensgrad har däremot stor handlingsfrihet i att placera pengar i andra tillgångsslag.

Skandia Livs solvensgrad uppgår för närvarande till 156 procent, vilket innebär att våra kunders samlade tillgångar överstiger våra utställda garantier (dvs. de ”skulder” vi har till våra kunder) med 56 procent. Det ger oss frihet att investera som vi vill och idag ha omkring 60 procent av vårt portföljinnehav placerat i t ex aktier, fastigheter, råvaror och onoterade innehav. De här tillgångarna ökar möjligheterna till att skapa avkastning även med de rekordlåga räntorna och ger en god riskspridning. Och det är just tack vare att vi är så finansiellt starka som vi kan ha en så pass hög andel i riskfyllda tillgångar i portföljen. Och det kan inte de finansiellt svaga bolagen ha.

Man kan säga att tuffa tider sållar agnarna från vetet – och det är viktigt att du som sparare noga undersöker det livbolag du tänker investera i.

Så svaret på frågan om den traditionella sparformen fungerar eller ej: mitt svar är ja!

Jag vill också passa på att hälsa Skandias pensionsekonom Mattias Munter välkommen, som inom kort kommer att börja blogga här. Utöver värdefulla pensionstips kommer han också att kunna ge dig ännu bättre insikt i hur den traditionella livförvaltningen fungerar och vad det innebär för dig som kund.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Skandias Plånboksindex

Vi har pratat mycket sparande i bloggen. Varför man sparar och vikten av att själv ha koll på sitt sparande. Självklart följer vi statistik över hushållens sparande – och har t.ex. kunnat konstatera att vi sparar betydligt mer nu än för ett år sedan, men att sparviljan ser ut att ha mattats av något under årets första månader.

Där kunde vi ha slutat. Men – och här kommer det spännande – sparande är inte alltid sparande. Sparande kan ibland vara ett sätt att försöka få den där skrämmande framtiden att skrämmas lite mindre, ett sätt att skapa lite mer ekonomisk trygghet att falla tillbaka om allt skulle gå åt pipan. Sparande kan också vara ett sätt att, utifrån ett rätt gott utgångsläge, investera för att få det ännu bättre i framtiden. Det räcker alltså inte med att bara se på sparstatistiken – man måste lägga till en slags underton, någon slags signal om huruvida det är ett negativt ”måste” eller ett positivt ”men varför inte?” som driver sparandet.

Precis det här kan vi visa med rapporten Skandias Plånboksindex som vi nu introducerar i samarbete med TNS Sifo. Kvartalsvis kommer vi att kombinera hushållens uppmätta sparvilja med deras optimism – eller pessimism. Och just den kombinationen gör att vi kan säga lite mer om hushållens sparande just nu. Visst, optimismen är historiskt hög och visst, den har mattats av något på sistone. Men den underliggande känslan tycks under andra halvan av 2012 gått från ett Trygga-läge, där en oviss framtid skall göras lite mindre oviss, till ett Investera-läge, där vi tycks vara mer villiga att satsa för att vinna. En rätt avgörande skillnad både för oss experter som ska försöka hjälpa och guida – och för dig som ska tänka igenom precis hur du ska göra med dina egna pengar.



Ibland känner jag att undersökningar av den här typen ger upphov till fler frågor än svar. Varför ser vi t.ex. ingen effekt alls av Cypern-oron på vare sig optimism eller sparvilja? Varför har optimismen bland de över 65 gått från katastrofsiffror 2010 till nivåer som är någorlunda jämförbara med övriga åldersgrupper? Och vad är det egentligen som styr barnfamiljernas utveckling vad gäller optimism och framtidstro? De här frågorna är lite av poängen med Plånboksindex. Ekonomiskt beteende är inte så enkelt och endimensionellt att det bara är att avläsa i en tabell och sedan leverera ett stensäkert svar. Men – Plånboksindex hjälper oss att resonera på ett mer informerat och välgrundat sätt. Vi tror att vi får lite bättre koll på faktorer som faktiskt spelar riktigt stor roll för de svenska hushållen. Kolla in Skandias Plånboksindex och säg vad du tycker! Varför sparar du? Hur tror du att andra resonerar?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Lägst courtage på aktiehandel?

Igår sänkte vi priserna på aktiehandel. Rejält. Vi bestämde oss för att det skulle bli billigare för alla kundkategorier, vi analyserade vilken typ av affärer som ni faktiskt gör och utifrån det skapade vi helt nya depåtyper, med nya priser, och såg till att det skulle bli billigare för alla. Till och med billigast i Sverige för många typer av affärer.

En sak vi sänkte rejält var minimicourtaget. 8 kronor för affärer på Stockholmsbörsens LargeCap-lista. Lägst i Sverige, berättade vi i Dagens Industri i fredags. Snabbt kontrade två nätmäklare med att de minsann skulle följa efter och sänka till 8 respektive 7 kronor.

Det låter ju lysande. Ett priskrig där vi alla ligger strax under en guldtia för småaffärer. Men för dig som främst letar efter lågt minimicourtage (gör du främst lite större affärer är det annat du ska leta efter, mer om det längre ner) gäller det att kolla det finstilta. Framförallt kan det finnas begränsningar som att depån med det lägsta minimicourtaget inte går att lägga in en ISK eller att den saknar annan service och valmöjligheter som många sparare vill ha. Ibland är det till och med så stora begränsningar att banken valt att inte presentera den i sin vanliga, officiella prislista, utan på en helt annan plats. Då blir det inte värt så mycket i praktiken.

Vi tänker att du nog vill ha ett helhetserbjudande med lika bra flexibilitet och service oavsett om du främst gör små eller stora affärer, inte ett lågprisflyg där du måste köra två timmar extra till flygplatsen och sätena är lite mindre bekväma.

Därför inkluderar vi alla våra depåer i vår riktiga prislista. Vi skäms inte för nåt av dem, eftersom du har samma valmöjligheter och bekvämligheter i allihop. Våra låga priser gäller oavsett om du vill spara naket eller i en ISK, kapitalförsäkring eller pensionsförsäkring. Vill du ha tillgång till trader eller fråga någon om råd kan du få det också. Dessutom är vi en riktig bank, dit du kan flytta in som helkund även med saker som vardagsekonomin och bolånet.

Men när vi nu snackar priser på just aktiehandel vill jag slå ett slag för den riktiga höjdaren med våra nya depåpriser, för minimicourtaget är nog enligt mig inte det allra bästa. Fast pris på 69 kronor för aktieaffärer ända upp till 250 000 kronor, det ger ett courtage på ner till 0,028 procent. Det har ingen konkurrent försökt sig på att matcha, inte än i alla fall.

Ytterligare en sänkning berör våra fondsparare. I samband med att vi sänker courtagen tar vi även bort köpavgifterna på de fonder som har haft det tidigare. Det här gäller alla fonder förutom i de fall som fondbolagen själva debiterar oss en transaktionsavgift, men då framgår det av fondens faktablad.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Strukturerade produkter enklare än man tror

En växande sparform hos oss på Skandia är strukturerade produkter. Men jag möts ibland av uppfattningen att strukturerade produkter är komplicerade, dyra och riskfyllda – precis det man inte vill ha när man väljer sparform. Men jag vill påstå att det är en gammal myt. På Skandia lägger vi stor vikt vid att både utveckla och erbjuda enkla och tydliga produkter, och en hörnsten för oss i arbetet med strukturerade produkter är just att öka transparensen.

Naturligtvis är det så att en strukturerad produkt kan göras hur komplicerad som helst. Men när vi utvecklar våra egna produkter är målsättningen att de ska vara så lätta att förstå som möjligt. I informationsmaterialet till varje produkt framgår egenskaper, fördelar, nackdelar och kostnader. Här kan man också få svar på frågor som exempelvis hur placeringen påverkas om börsen faller med 30 procent. Vi lägger ut informationsbroschyrer för varje produkt på vår hemsida – kika in här om du vill se hur informationen för våra aktuella produkter ser ut.

En annan missuppfattning som jag ibland möter är att risknivån i strukturerade produkter är högre än i fonder. Även här är det en felaktig generalisering. Visst finns det produkter med hög risknivå som t.ex. ett hävstångscertifikat. Men en stor anledning till varför strukturerade produkter har blivit populära är att det finns olika riskprofiler – allt från kapitalskyddade produkter till så kallade Autocalls där man får en kupong om marknaden rör sig inom ett särskilt intervall. Det viktigaste är att man inte bakar ihop strukturerade produkter i ett begrepp utan att man förstår vad man köper. För att beskriva riskprofilen och avkastningspotentialen tycker jag att denna bild ger en bra vägledning.

Men hur var det med kostnaden då – är det inte en dyr sparform? När du tecknar en strukturerad produkt betalar du vanligtvis courtage på ca 2 procent, därutöver tas en årlig avgift på 0,5-1,2 procent ut. Det innebär att den årliga kostnaden under produktens löptid blir ungefär 1,5 procent för en femårig produkt. Det är i linje med en aktiefond. Därför är det som för alla sparformer viktigt att sätta avgiften i relation till den faktiska avkastningen, eller potentialen snarare.

Med andra ord tycker jag att strukturerade produkter är ett bra komplement i en sparportfölj. Som alltid är det viktigt att man som kund förstår vad produkten har för risk och avkastningspotential och vara medveten om emittentrisken, det vill säga att om utställaren av obligationen går i konkurs försvinner kapitalskyddet.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Ps.  Jag har tidigare förklarat hur strukturerade produkter fungerar. Du hittar de inläggen här och här. De ger en bra överblick av vad en strukturerad produkt är för något.

Dags att deklarera!

E-tjänsten öppnade för någon vecka sedan och 2 maj är sista inlämningsdag både för företag och privatpersoner. I år kan dessutom fler än någonsin deklarera elektroniskt.
 
Ni som är lika gamla som jag kommer ihåg uppsjön av kontrollblanketter och kontoutdrag man satt med – då, på den gamla goda tiden. Nu klickar vi – så är det klart! Superenkelt. Smart. Snabbt. Allt det där positiva som hör utveckling till.
Jag kan konstatera att det råder ett engagemangsunderskott i Sverige vad gäller intresset för den egna ekonomin. Åt dylikt kan man göra flera olika saker. Man kan förenkla och tillgängliggöra så mycket man kan – precis som Skatteverket gjort. Antal nedlagda minuter per individ sjunker dramatiskt och alla är glada och nöjda.
 
I den bästa av världar hade den nya enkelheten och smidigheten möjliggjort att människor alldeles av sig själva lade ned tid på att ta reda på mer om sitt privata sparande och öppna det där buffertkontot som så länge stått på att-göra-listan. När vi frågar människor om hur mycket tid de lägger ned på privatekonomi och sparande i månaden ser vi att så inte är fallet. Runt fem minuter – det får räcka.
 
Förr var det så mycket tristare - och visst kunde det bli fel när man inte hittade den där kontrolluppgiften, eller summerade fel. Men frågan är om man inte fick med sig lite kunskap på köpet när man själv satt vid det berömda köksbordet och samlade papper inför årets sammanställning, och manuellt fyllde i årets deklaration. Vi tvingades engagera oss – på det där lite valhänta gammelmodiga sättet.
 
Tänk på det när du e-deklarerar. Att nu har du oändliga mängder tid att gå in på minpension.se och kolla in pensionsläget, eller kolla familjens försäkringsskydd! Bara så du vet!
 
Tre tips som rör deklarationen
- Kolla in Skatteverket.se för att deklarera så smidigt som möjligt. Med Skatteverkets deklarationsapp kan fler än någonsin deklarera elektroniskt.

- Nyheter för i år är allt som rör Investeringssparkontot. Här är det schablonbeskattning som gäller – kapitalunderlaget beräknas som en fjärdedel av dels värdet på kontot vid ingången av varje kvartal, dels alla insättningar som gjorts under kvartalet. Räntesatsen är statslåneräntan november 2011, dvs 1,65%. Schablonintäkten, dvs kapitalunderlag gånger räntesats beskattas som inkomst av kapital.

- Vid innehav av fondandelar i investeringsfonder beskattas du från och med i år för en schablonintäkt: 0,4% av tillgångarnas värde vid ingången av året. Detta beskattas sedan som inkomst av kapital.

Fler deklarationtips hittar du här.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom 

Har du fått ett brev av mig?

I dagarna har vi skickat ut ett brev till 125 000 kunder om att vi gjort en totalöversyn av vilka fonder som ska finnas på vår fondplattform. Nu har vi äntligen rott i land projektet och jag kan konstatera att totalt 18 fonder åker ut och 10 nya kommer in, vilket innebär att en fondförmögenhet på totalt 12 miljarder kronor byter hem under första halvåret. Ut åker fonder som inte visat upp tillräcklig avkastning, som är för dyra eller som har snarlik placeringsinriktning. In kommer både väletablerade och nyskapande fonder, generellt sett med lägre avgifter.

En viktig tanke bakom det här arbetet har varit den långsiktiga nyttan för kunderna - därför sänker vi avgifterna. Låga avgifter är ju inget självändamål i sig, vilket känns viktigt att påpeka. Det är trots allt nettoavkastningen som är avgörande för resultatet, men dyrare fonder måste såklart kunna visa upp större potential, och i ärlighetens namn är det inte alla som har levt upp till de kraven i det förflutna.

Fondplattformen kommer fortsätta att erbjuda både våra egna och externa fonder, men de som kvalificerar sig ska skilja sig från övriga alternativ. Vi övervägde alla möjligheter - vi ställde oss till och med frågan om vi skulle göra som vissa av våra konkurrenter och göra om fondutbudet till en sluten plattform med bara våra egna fonder, men det gick snabbt att konstatera att våra kunder förväntar sig mer än så. Samtidigt ska det vara lätt att välja, så vi har tagit bort fonder med överlappande placeringsinriktning och bara behållit de alternativ vi tror kommer prestera bäst inom sin placeringsinriktning över tid.

En viktig del i urvalsprocessen för fonderbjudandet är fondanalysen och efter Skandias separation från Old Mutual kan vi nu låta samma analytikerteam som utvärderar förvaltare för Skandias livportfölj, med 300 miljarder kronor under förvaltning, även göra analysen för det externa fonderbjudandet vilket känns fantastiskt roligt.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Hur viktigt är det orange kuvertet?

Det är vid den här tiden på året jag brukar skriva om att inte lägga det orange kuvertet på kylskåpet. Antingen har ni fått det eller så kommer ni att få det inom kort.  Öppna det, läs det, fundera över innehållet, brukar jag skriva. Så inte i år.

Hos varannan svensk – framförallt hos kvinnor – skapar tanken på kuvertet oro, enligt en undersökning som Skandia genomfört. Hela sex av tio tycker att de har alltför dålig koll på sin pension, men bara var fjärde tycker att det orange kuvertet hjälper dem fatta pensionsbeslut.

Man kan fundera över vad inkomstpensionen - som ju redovisas i det orange kuvertet från Pensionsmyndigheten - har för funktion. Man kunde för ett antal år sedan se det som en garant för bibehållande av levnadsstandard. Ni minns 60% av slutlön, ni minns de 15 bästa åren - det gamla pensionssystemet. Kanske funkar det fortfarande för den grupp som just gått i pension nu.

Men hur är det rimligt att uppfatta inkomstpensionen idag - för oss som har en bit kvar till pensionering? Vi vet att vi får - i bästa fall - 50% av slutlön. För de som tjänar över brytpunkten blir det mindre, ibland mycket mindre. Är det vettigt att se det som en garant för levnadsstandard? Kan din levnadsstandard tåla ett tapp med 50% av intjäningen på ett bräde - personligen har jag lite svårt att få ihop just den ekvationen.

Låt mig knyta ihop de här lösa funderingarna med varför du skall låta det orange kuvertet damma på hyllan. Kanske är det inte vetskapen om vad du kommer få i inkomstpension som kommer att trigga dig att se över pensionen. Kanske är den allt mindre inkomstpensionskakan inte det allra, allra viktigaste för dig att ha koll på - kanske skall du istället tänka helhet. Tjänstepension, eget sparande - tillsammans med inkomstpension från staten.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom 

Resan för företagsobligationer

Företagsobligationsfonder har blivit ett populärt alternativ bland många sparare de senaste åren då företagsobligationer gett högre avkastning än statsobligationer samtidigt som de oftast inte är lika riskfyllda som aktieplaceringar.

Den goda avkastningen är dels ett resultat av allmänt lägre marknadsräntor samt att kreditriskpremien har minskat kraftigt. Men som syns i grafen nedan kan avkastningen i företagsobligationsfonder också svänga ordentligt över tiden. Det såg vi inte minst under finanskrisen 2008 och 2009 då ränteskillnaden mellan företagsobligationer och statsobligationer exploderade, vilket orsakade värdefall för företagsobligationer. Allra störst svängningar har ”high yield”-segmentet uppvisat. Det är till och med så att avkastningen på obligationer utgivna av företag som har hög sannolikhet att råka ut för betalningsbekymmer kan svänga mer än ett vanligt brett aktieindex i ett krisläge.

Nu syns allt fler tecken på att det globala konjunkturläget håller på att bottna och utsikterna ser allt ljusare ut. Bättre konjunktur innebär också att det är rimligt att räkna med successivt stigande marknadsräntor igen. Hur påverkar det utvecklingen för företagsobligationer?

Låt oss utgå från två olika scenarier för konjunkturen. Det ena scenariot är gynnsamt där konjunkturen kommer på fötter och visar på bättre fart i tillväxten igen. Det andra scenariot är mer dystert och konjunkturen råkar ut för bakslag och ny osäkerhet kring skuldproblemen i Europa uppstår. I det gynnsamma scenariot kommer starkare tillväxt leda till förväntningar om att centralbankerna så småningom ska strama åt penningpolitiken. Dessa förväntningar drar upp marknadsräntorna, vilket är negativt för obligationernas avkastning. I ett gynnsamt konjunkturläge har företagen dock fortsatt god betalningsförmåga och konkursrisken är låg, så kreditriskpremierna kan troligen stanna på dagens nivåer eller till och med krympa ihop ytterligare något. Effekten på företagsobligationens värde beror på vilken av faktorerna som är störst och det kan skilja sig åt mellan olika kreditbetyg.

I det negativa scenariot där konjunkturen åter vänder ner kommer vi se fortsatt låga marknadsräntor, då centralbanker runt om i världen fortsätter bedriva expansiv penningpolitik. I ett sådant scenario ökar dock konkursrisken, vilket gör att marknaden kommer kräva högre kompensation för risk och därmed leder till att ränteskillnaden mellan företagsobligationer och statsobligationer ökar igen. I detta scenario försämras avkastning och blir negativ.

Mot bakgrund av detta kan man konstatera att de senaste årens höga avkastning på företagsobligationer inte kommer att upprepas – oavsett om konjunkturen förbättras eller råkar ut för bakslag. Jag tycker ändå att en företagsobligationsfond är en naturlig byggsten i en sparandeportfölj och bidrar till riskspridning. Men det kan vara bra att vara medveten om riskerna kring företagsobligationer över en konjunkturcykel. Så länge vi inte på nytt drabbas av en finanskris räknar jag dock inte med kraftigt negativ avkastning framöver.

Hälsningar
Heidi Elmér, chefekonom

Värt att satsa på börsvinnare?

Jag har tidigare nämnt det här med momentumstrategier, alltså att investera i historiska vinnaraktier och vinnarfonder.

Man kan börja med att konstatera att akademiker de senaste 30 åren skrivit mycket om momentumstrategier. Olika marknader och typer av värdepapper har testats, olika tidsperioder likaså. Resultaten varierar – ibland kan en betydande positiv momentumeffekt dokumenteras (dvs att det funkar att köpa vinnare), ibland är det mindre tydligt. Praktiker har också intresserat sig för frågan. Här är det mer effekten på marknadernas funktionssätt som är i fokus – och potentialen för den enskilde individen. Farligt för börsen, men en hit för dig som investerare skulle man väl kunna sammanfatta den mer praktiskt inriktade litteraturen. Dock hissas en varningsflagg för transaktionskostnaderna som ibland äter upp större delen av det positiva resultatet.

Vad ligger bakom momentumeffekter då? Ett sätt att förklara resultaten är att säga att det beror på irrationella aktörer på kapitalmarknaderna. Individer reagerar för lite och för långsamt på ny information – och aktiepriset innehåller således inte vid varje tidpunkt all tillgänglig information om företaget i fråga. Ineffektiva marknader kallar finansteoretiker detta – och således grogrund för att bara genom att titta på historisk utveckling hos en aktie kunna säga något om framtida aktiepris. Kognitiva oförmågor hos investerare, dvs svårighet att ta till sig och tolka mängder av information tas ofta fram som förklaring till den uteblivna reaktionen hos investerare – och studier som visar att momentumstrategier funkar bättre bland bolag som inte är analyserade av så många analytiker spär på denna förklaring (vill du läsa mer om investeraren ur ett psykologiskt perspektiv rekommenderas Hersh Shefrins bok ”Beyond fear and greed”. Den har några år på nacken men är lättläst och bra!).

Det här med momentum är och har varit ett bekymmer för företrädare för den effektiva markandshypotesen. Eugene Fama (han måste väl få Nobelpriset snart?) sade lite pikande att "chart reading, though perhaps an interesting pastime, is of no real value to the stock market investor". Inget värde att titta bakåt således.

Ju mer man läser desto mer börjar man fundera. I en artikel jag läste hade man tittat riktigt långt tillbaka i tiden.  Och som jag sade, i de allra flesta fall hittar man en tydlig momentumeffekt. Men läs det här: ”The momentum strategy usually nets positive, and frequently statistically significant, profits at medium horizons, except during the 1926-1947 subperiod”. Ingen bra strategi mellan 1926 och 1947 således. 21 år är en lång, lång tid att ha fel, tänker jag.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Obligationsbubbla – hur farligt är det?

Med dagens historiskt låga räntor har det talats en del om att vi befinner oss i en obligationsbubbla. I Sverige ligger statsobligationsräntor med 5 års löptid i dagsläget runt 1,5 procent medan räntorna i Tyskland och USA fortfarande ligger en bit under 1 procent. Det finns många förklaringar bakom de rekordlåga obligationsräntorna. Bland annat har centralbankerna bedrivit mycket expansiv penningpolitik med hjälp av så kallade kvantitativa lättnader. Exempelvis har den amerikanska centralbanken, Fed, köpt och fortsätter att köpa stora mängder obligationer vilket håller nere marknadsräntorna. Därtill har de senaste årens finans- och skuldkris gjort att investerare generellt sett tagit tillflykt till säkra och trygga placeringar som just statsobligationsräntor. Även de senaste årens ökade regleringar av banker och försäkringsbolag har styrt kapital till statsobligationer.

Nu får vi dock fler och fler signaler om att konjunkturen håller på att stabiliseras och i takt med att utsikterna ljusnar har statsobligationsräntor börjat stiga. Dessutom har riskaptiten ökat igen. Det mönstret ser vi även hos Skandias kunder som sedan årsskiftet har sålt räntefonder och istället köpt aktiefonder. De senaste tre månaderna har svenska statsobligationsräntor stigit med ungefär 0,5 procentenheter och det har gjort att långa räntefonder sjunkit i värde. Både Skandias kapitalmarknadsfond och realräntefond har backat 1,5 respektive 2,5 procent.

En enkel tumregel för hur ränteförändringar slår mot avkastningen är följande: om räntan på en obligation med 5 års löptid stiger med 1 procentenhet leder det till en omedelbar minskning av värdet med ungefär 5 procent (och tvärtom om räntan istället sjunker). Under perioder med stigande räntor är det alltså inte ovanligt att obligationsfonder kan ge negativ avkastning. Men när räntenivån planar ut på en högre nivå, stabiliseras även värdeutvecklingen och den högre räntenivån bidrar då generellt sett till högre avkastning i fonden.

Om räntorna fortsätter upp ska jag då slänga ut mina obligationsfonder? Jag tycker inte att man ska vara så drastisk. Som vanligt gäller grundbultarna som vilken placeringshorisont du har och vilken risk du är beredd att ta med ditt sparande. Statsobligationer är fortfarande att betrakta som en relativt trygg och säker placering, men var medveten om att även obligationer kan svänga i värde. Och den närmaste tiden kan vi konstatera att obligationsfonder kommer få det tufft att generera avkastning. Räntenivån är låg i utgångsläget och en stigande räntetrend är inledningsvis negativ för avkastningen. Men även om det finns farhågor för snabbt stigande obligationsräntor är det fortfarande viktigt att komma ihåg att variationer i avkastning på obligationer är långt ifrån de slag som vi ibland kan se på aktiemarknaden.

I grafen nedan illustreras den totala avkastningen över tiden för ett svenskt statsobligationsindex respektive ett svenskt aktieindex. Där syns tydligt att risken i en obligationsfond är avsevärt lägre än för aktiefonder – även under perioder med stigande räntor. Historiskt har det varit ovanligt med negativ avkastning för obligationsfonder under ett helt år. Det svenska statsobligationsindexet har bara visat negativ avkastning på årsbasis tre gånger sedan 1991.

Jag återkommer också snart med lite tankar kring företagsobligationer.

Hälsningar
Heidi Elmér, chefekonom

Flockbeteende på fondmarknaden

Kikade på några av de fonder som haft störst inflöde under 2013: Turkiet, Thailand och Balkan, dvs smala fonder med hög risk. Listan över mest sålda fonder är spegelbilden: Realräntor, Kapitalmarknad och Likviditet. Våra kunder har valt att satsa på aktiemarknaderna - påhejade av en stark start för aktier under inledningen av 2013.

Jag funderar över det faktum att människor ofta fattar liknande beslut - något som benämns "herding" eller flockbeteende. En typ av flockbeteende är rätt oundvikligt. Investerare sitter med liknande information och reagerar därför helt naturligt på liknande sätt. Typexemplet på ett sådant flockbeteende är just det vi sett det senaste året: ränteförändringar gör aktier mer eller mindre attraktiva, och investerare reagerar samfällt på den nya informationen. För forskare, speciellt beteendeforskare, är det här mindre spännande och de här omviktningarna av portföljen går därför under benämningen "oäkta flockbeteende".

Ett äkta flockbeteende infinner sig istället när en investerare har för avsikt att göra en investering, men avstår därför att han eller hon fick kännedom om hur andra investerare avsåg att investera. Alternativt det omvända: investeraren väljer att köpa enbart på grund av att andra köper. Vad finns det för orsaker till denna "följa John"-lek?

En förklaring är en slags trendspaning: momentumstrategin. Man kollar helt enkelt hur marknaden gått den senaste tiden och hakar på tåget. När fler och fler hakar på bildas flocken. Det vettiga med den här typen av strategi kan diskuteras.

En annan orsak till flockbeteende bygger inte på information utan på aktörerna själva. Om kvaliteten på investerarens eller förvaltarens råd är osäker (även hos investeraren själv) kan det finnas anledning att "följa-John", dvs att ta rygg på någon annan investerare. Den här förklaringen kallas även "share-the-blame" vilket väl säger ungefär vad det handlar om: risken att förlora i rykte och anseende väger tyngre än möjligheten att stå ut positivt.

Flockbeteende är inte bara tydligt i januari 2013. I alla tider, speciellt då osäkerheten om framtiden är stor, ser man tendenser till att göra som andra gör och köpa aktier andra köper. Det finns till och med forskare som menar att det här beteendet är biologiskt nedärvt: i stressade situationer skickar hjärnan impulser att söka signaler från andra och att efterlikna attityder och beteenden så mycket det bara går.

Jag vet inte vad som ligger bakom fondstatistiken för januari: var det ett oäkta flockbeteende, dvs naturliga omviktningar av sparportföljer - eller var det "följa John", dvs kika hur andra gör och agera likadant. Vad tror ni läsare?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom    

Nya fonder i Skandias utbud

Som jag skrivit om tidigare arbetar vi med en översyn av vårt fonderbjudande vilket innebär att vi under våren kommer att byta ut flera fonder, men också komplettera sortimentet med nyheter. Resultatet blir att våra kunder får tillgång till ett utbud som har bättre förutsättningar att ge bra avkastning framöver och i flera fall till ett lägre pris.

Vi vill att det ska vara enkelt att välja fonder. Därför har vi, vid sidan av Skandiabankens öppna fondtorg med närmare 900 fonder, även vår fondplattform med utvärderade fonder. Här erbjuder vi ca 100 fonder, där majoriteten är utvärderade av våra fondanalytiker. Nu utökar vi vårt erbjudande med sex nya fonder som samtliga är noggrant utvalda och analyserade av Skandias fondanalytiker. Det är fonder med inriktning mot USA, Europa, Kina, teknologi och hälsovård. Dessutom kompletteras utbudet med en flexibel räntefond.

I månadens marknadsbrev beskriver vi de nya fonderna, hur förvaltarna investerar och hur de kan passa in i din portfölj. Du hittar också en sammanfattning av konjunkturprognosen som vår chefekonom Heidi Elmér presenterade i förra veckan.

Under de närmaste månaderna kommer vi att byta ut ett antal fonder. Vi återkommer här på bloggen med vilka det är som vi inte tycker håller måttet.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Inkomstpensionen - så funkar den

För några veckor sedan kom en ny prognos vad gäller inkomstpensionen. Det är Pensionsmyndigheten som ett par gånger varje år presenterar en prognos för det svenska inkomstpensionssystemet.

Vi kan väl börja med att vara lite tekniska. Dina inkomstpensionsrätter som sätts av varje år är knutna till inkomstindex, dvs den genomsnittliga löneutvecklingen i Sverige. Det verkar ju rimligt - "räntan" på dina pensionsrättigheter skall ju stämma överens med hur tillgången (i detta fall lönerna) utvecklas i verkligheten.

Så långt allt gott. Men fundera på vad som händer om allt färre arbetar - kanske beroende på arbetslöshet, kanske på att färre är i arbetsför ålder. Mindre tjänade pengar för svensken som grupp, mindre inbetalade avgifter till pensionssystemet - och på sikt en obalans. Dina fiktiva pensionsrättigheter skulle då räknas upp med lite för mycket - om man bara använt löneindex.

Nu gör man inte så. Man tar löneindex - men lägger till ett balanstal. Det här balanstalet syftar helt enkelt till att hålla pensionssystemet i någorlunda balans - så att inte kommande generationer ärver ett ihåligt system den dagen de skall börja betala in till och slutligen konsumera sin pension. Det är också det här balanstalet som sjunkit rätt rejält, visar Pensionsmyndighetens prognos. Orsakerna är bland annat inflation: sedan förra prognosen i oktober har konsumentpriserna sjunkit rätt rejält.

Det här slår, precis som vi varit inne på, på pensionsrättigheterna för dem som jobbar. Det slår också på pensionerna för dem som redan gått i pension, det som populärt går under benämningen "bromsen". Sammantaget ser 2014 ut att bli en minskning av pensionerna med 1,4% - att jämföra med den tidigare prognosen för 2014 på -0,8%. Detta skall också ställas i relation till en betydande uppräkning i år (+4,1%) - och antagandet är också att utvecklingen 2015 och framåt skall innebära en årlig uppräkning.

Inte lätt det här med pensioner. För visst är det ett löfte från samhället om en framtid som ibland ligger långt, långt fram i tiden. Hur det där löftet ser ut - och framför allt hur det uppfattas av oss som bor och arbetar i samhället kan man fundera mycket på. Återkommer i frågan!

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Vad bestämmer riskviljan?

Jag såg två blänkare om riskvilja i måndagens DI. En handlade om Nordnets Sparindex: svenska sparare visade sig nu sky risk mer än någonsin och istället föredra säkra placeringar. En annan handlade om Svenskt Näringslivs undersökning om hur privatpersoner uppfattade nystartade företag, och vilken avkastning de krävde för att investera i dessa. Privatpersoner uppfattade placeringen som mer riskfylld än professionella investerare, och krävde en högre avkastning för att ta risken.

För professionella kapitalförvaltare är det här inget nytt. Risken i olika placeringsalternativ, och hur mycket de samvarierar med varandra är en av de saker man utgår ifrån när man bygger ihop en portfölj – och en analys av hur mycket risk man ”tål” att ta är också standard. Men hur uppfattar vi som individer risk? Är uppmätt volatilitet (dvs svängning upp och ned) i ett tillgångsslag nödvändigtvis detsamma som den risk vi som individer uppfattar att tillgångsslaget har?

En intressant studie från Schweiz visar att så inte alls är fallet! Känslor och hur man gillar tillgångsslaget i fråga visar sig spela stor roll för hur riskfyllt man uppfattar att det är. Och skillnaderna var rätt stora! Bara för att ge er en känsla: av de nitton tillgångsslag artikelförfattarna tittade på rankades globala obligationer som ett av tillgångsslagen med lägst risk – medan det i själva verket låg i toppen. Det motsatta rådde för tillgångsslaget fastighetsfonder: riskfyllt tyckte de intervjuade personerna men historien visade motsatsen. Det här med uppfattad risk visade sig inte vara så enkelt!

Jag noterade också att det tycktes spela roll hur mycket man kunde om sparande och investeringar. Stefan Fölster kommenterade Svenskt Näringslivs undersökning med att det var lite märkligt att privata investerare hade högre avkastningskrav än riskkapitalbolag. Inte alls, om man ser på vad studien får fram. Experter, och människor med kunskap om investeringar, uppfattar risker som mindre. Det välkända, det du sett förut, beslutet du fattat en gång tidigare – allt detta spiller över i en minskad uppfattad risknivå. Att riskkapitalföretag, som får man förmoda besitter stora kunskaper om just nystartade bolag, uppfattar risken som lägre och har ett lägre avkastningskrav är väl i sammanhanget rätt naturligt?

Intressant det här med risk och hur risk uppfattas. Vill du titta på just din riskvilja kan jag tipsa om Matchmakern, en (väldigt enkel skall tillstås) måttstock på hur just din riskaptit ser ut – och vi på Skandia ser alltid till att ha ett brett sortiment av sparlösningar för alla möjliga risknivåer.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Framtidsspaning för fondåret 2013

Förra året var ett turbulent år – men också ett bra fondår. Som jag skrivit om tidigare har räntefonder gett god avkastning, tack vare att obligationsräntorna har sjunkit. Och även ränteskillnaden mellan företagens obligationer och statsobligationer har minskat. Både obligationsräntorna och ränteskillnaden mellan företagsobligationer och statsobligationer befinner sig nu på historiskt låga nivåer och möjligheten till ytterligare nedgångar, som är en av orsakerna till de senaste årens höga avkastning, är liten. Därför tror jag att intresset för både klassiska räntefonder och företagsobligationsfonder kommer att avta under 2013.

Ytterligare en trend som jag tror på under 2013 är att allt fler sparare får upp ögonen för nyare former av blandfonder. Den gamla blandfonden med en förutbestämd andel aktier och räntor har fått konkurrens av fonder med fler tillgångsslag och ökat fokus på risk. Nya blandfonder, där innehaven ska spegla en välbalanserad portfölj, ökade i popularitet under 2012 och var en av de mest populära produkterna. Och i takt med att vi själva får ta allt större ansvar för vår pension, men där majoriteten vill slippa att hålla koll på sitt sparande, fyller dessa fonder en given plats i många portföljer.

En annan sak som vi kan räkna med även under 2013 är att Skandias aktiva sparkunder kommer att vara skickliga på att identifiera vinnare och göra sig av med förlorare. Och att korta räntefonder blir otroligt populära så fort det rasar på världens börser. Det har vi sett bevis på under de senaste åren. Därför tror jag att vi kan räkna med att 2013 års bästa fond, kommer att finnas i många av fondspararnas portföljer.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Januarieffekt på aktiemarknaden

Så äntligen är det dags för januari: ny månad, nytt år, nya föresatser! Januari har ju en lite magisk klang för aktiemarknadsintresserade. Ni kommer väl ihåg den (omdiskuterade) januarieffekten?

En kort rekapitulering: januari har historiskt visat sig vara en månad då små företag har betydligt bättre avkastning än stora. En artikel från 2010 kollade på avkastningsskillnaderna mellan de 10% största och de 10% minsta amerikanska bolagen under en lång tidsperiod: 1926 till 1995. I bara 5 av de studerade åren hade de större företagen klarat sig bättre, och i resterande 65 hade således mindre bolag avkastat bättre – oftast mycket bättre. Det här är ju lite problematiskt kan jag tycka – när någon presenterar en enkel modell över hur aktiemarknader fungerar blir jag intuitivt skeptisk. ”If you’re so smart then why aren’t you rich”, är ett citat som flimrar förbi…

Det finns mycket skrivet om januarieffekten, men samma artikel från 2010 gör också en uppdatering av skillnaderna mellan små och stora bolag för perioden 1994-2009. Och se – nu är det en december-effekt som hittas! I januari går nu stora bolag bättre och de mindre sämre! Min poäng här: försök hitta underliggande orsaker och beteenden du kan förstå och förklara - inte historiska samband! De där historiska sambanden kan mycket väl ändras och så sitter du där – fullinvesterad med småbolag inför januari bara för att upptäcka att den förväntade överavkastningen uteblir!

En annan januarispecialitet är det som går under benämningen ”januaribarometern”. ”According to an old saying, as January goes, so goes the year”, som en artikelförfattare skrev. I korthet går alltså januaribarometern ut på att om januari är en månad med positiv aktieavkastning kommer det att bli ett bra aktieår, och vice versa. En studie av åren 1940 och 2009 visar att året som helhet var upp 86% av fallen då januari gav en positiv avkastning – att jämföra med bara 71% av fallen för hela perioden. Invändningen här är väl egentligen densamma. Det här är en observation. För att tjäna pengar på den skall den förstås, och förklaras. Att ladda på med aktier enbart på grund av en bra januarimånad kan bli rätt trist i december om sambandet inte håller.

Men - kul med en så omskriven månad! Så får var och en använda sitt kloka omdöme och sunda förnuft när man funderar över sparstrategier inför 2013. Gott nytt år på er!

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Årets kursvinnare populära bland kunderna

I vanlig ordning tog vi en titt på den senaste månadens fondtransaktioner härom dagen. Och jag tycker mig se ett ganska tydligt mönster. Flera kunder har valt att investera i de fonder som toppar listorna inte bara för denna månad utan snarare för helåret. I november var det företagsobligationsfonder, breda tillväxtmarknadsfonder och smala länderfonder med inriktning på Turkiet och Thailand som stod högst upp på köplistan. Och det är just dessa fonder som har gått bäst i år.

Ett liknande mönster tycker jag mig se gällande de fonder som spararna gör sig av med. Tillväxtmarknadsfonder, till exempel, fanns på listan över både mest köpta och mest sålda under månaden. Det har att göra med att vi hittar både årets bästa och sämsta fonder i kategorin. Till exempel har Latinamerikafonder gått dåligt medan smala länderfonder toppar avkastningslistan. Det är med andra ord tydligt att Skandias sparkunder plockar russinen ur kakan

Under månaden åkte Sverigefonder ut ur spararnas portföljer trots att den svenska börsen har gått bra i år. Tittar man närmare kan vi dock konstatera att det är svenska småbolagsfonder som kunderna säljer. De mindre bolagen har inte hängt med i den breda börsuppgången i år, vilket märks i fondernas avkastning. Även hedgefonder har haft ett tufft 2012, vilket gör att spararna byter ut dem ur sina portföljer.

Om några veckor gör vi en djupdykning i vilka förändringar ni som kunder gjort under 2012 samt tittar in i 2013. Håll utkik!

Mest nettoköpta fondkategorier november
Räntefonder
Aktiefonder – Asien
Blandfonder

Mest nettosålda fondkategorier november
Aktiefonder – Sverige
Aktiefonder – Bransch
Aktiefonder – Hedgefonder/ Alt. investeringar

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Finns det pengar till framtidens pensionärer?

Jag kan inte riktigt släppa en betraktelse jag läste i DI för ett tag sedan. Den började med ett konstaterande: pensionsdebatten är svår att förstå sig på. Som man uttryckte det i artikeln: "Missnöje är grundackordet, men skälen till missnöjet är inte alltid logiska."

På senare tid har det varit premiepensionen som stått i fokus, dvs den del av den statliga pensionen du själv bestämmer över. Till skillnad från dina övriga statliga pensionsavsättningar som till allra största del går till utbetalningar till dem som redan gått i pension investeras dina premiepensionspengar i reda fonder.

Fundera över vad som hänt om dessa pengar istället, som föreslagits i debatten, gått in i buffertfonderna. Vårt nya pensionssystem innebär ju inte bara att vi infört ett premiepensionssystem, utan också att det nu finns en bromsmekanism i det statliga pensionssystemet. Enkelt uttryckt: finns det för lite pengar i AP-fonderna - antingen beroende på att pensionsinbetalningarna från alla i arbete går ned eller att värdet på AP-fondernas tillgångar går ned - kommer de pensioner som betalas ut idag, just nu, att minskas.

Ni ser det själva - det handlar om två olika generationer. Dagens pensionärer gynnas helt klart av att bromsen tas bort - eller att AP-systemet tillförs en herrans massa pengar (t.ex. från premiepensionssystemet) och bromsen därmed kommer att slå in mycket mer sällan. Dagens unga däremot gynnas väldigt lite av att bromsen försvinner. Att dagens PPM-pengar tas i anspråk för att täppa igen hålen i pensionssystemet de närmaste åren gör ju att hålen om tjugo år, om trettio år - när dagens unga skall gå i pension - blir så mycket större.

DI fortsätter med något jag tycker det kan vara värt att fundera både en och två gånger över. "Premiepensionen är till för att de yngre skall känna att de betalar till sin egen pension och inte bara till dagens stora pensionskullar." Långsiktiga beslut är det svåraste som finns. Långsiktiga beslut när man har frestande stora samlingar av pengar, läs premiepensionssystemet, inom behaglig räckvidd - pengar som i en handvändning skulle lösa de momentana problemen är om möjligt ännu svårare. För att citera vår vd Bengt-Åke: tänk längre!

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Vi letar bland världens fonder åt dig

Som jag skrivit om tidigare här och här har vi jobbat med en ny fondstrategi under året och arbetet är nu i full gång! Aktivitetslistan består av närmare 30 initiativ som vi arbetar med just nu - med allt från att Skandia Fonder sänker avgiften på fonder till att vi byter ut fonder i sortimentet.

När jag ser det arbete och de timmar som läggs ned blir jag imponerad över engagemanget. Och detta engagemang görs för att ge er kunder bättre sparprodukter. Jag tänkte därför ge er en inblick i hur arbetet går till.

Ett av våra initiativ är att se över vårt erbjudande av europeiska aktiefonder. Totalt finns det omkring 800 Europafonder att välja emellan. I ett första skede filtrerar vårt team av fondanalytiker bort fonder som är så lika att de är att betrakta som dubbletter och sådana som de anser vara felkategoriserade. Då blir det 600 kvar. Nästa steg är att begränsa vår sökning till fonder som uppfyller våra administrativa krav, t.ex. att de är tillräckligt stora och att ni som kunder kan handla med fonderna dagligen. Då blev det 127 kvar.

Sedan kommer vi till avkastningen. Här kräver vi att förvaltarna har visat sig skickliga på både tre och fem års sikt. Då blir det 50 kvar. Därefter tar vi analysen av avkastningen ett steg längre. Det räcker inte bara med att ha haft hög avkastning. Vi vill se hur förvaltarna har presterat i olika marknadsklimat för att få en uppfattning om ifall de kan göra om det i framtiden. Det är förvisso ingen garanti för framtiden, men säger ändå en hel del om hur de har lyckats tidigare och det brukar kunna vara en indikation på deras skicklighet. Efter den här hårda granskningen är det bara 18 kvar.

Av dessa 18 väljer vi ut de fem som har klarat granskningen bäst och dessa träffar vi på plats och följer upp ännu närmare. Och av dessa fem väljer vi den som vi anser har bäst förutsättningar för att ge hög avkastning i framtiden.

Det är processen bakom de fonder vi erbjuder dig som kund och som har fått ”Link”-gubben som emblem. Vi letar med andra ord bland världens fonder för att hitta den bästa produkten till dig som kund.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

PS. Det är samma process och samma team som väljer ut de fonder som vi erbjuder på fondplattformen som Skandia Liv bygger sina investeringar på.

Mäns och kvinnors sparande

Fondbolagens förening kom med en rapport i förra veckan om mäns och kvinnors sparande. Flera av resultaten tangerar teman vi kommenterat i bloggen tidigare: att män tycks ha en större riskaptit än kvinnor, att fler män än kvinnor väljer att direktäga aktier och att män är mer aktiva i sitt sparande. Vad jag funderade kring när jag läste rapporten var avsnittet om tillvägagångssätt, hur människor gör när de väljer sparform.

Män tycks, i Fondbolagens förenings rapport, gå till väga mer som sinnebilden av den rationelle beslutsfattaren: läser tidningar och tar del av externa aktörers utvärderingar. Kvinnor däremot väljer utifrån rekommendationer från bekanta, fondbolag och banker – alltså i mindre grad en egen utvärdering och i högre grad en tilltro till någon annans rekommendation.

Det här kan man ju fundera över ett tag. Vad beror det här på? En tanke är att koppla resultatet till kunskap. Forskningen har visat på att män och kvinnor kan ungefär lika mycket om sparande och finansiella frågor. Kvinnor tror dock själva att de kan mycket mindre – det finansiella självförtroendet är lägre hos kvinnor än hos män. Intressant nog är det inte själva kunskapsnivån i sig som styr beteendet, utan just det här finansiella självförtroendet. Både informationsinhämtning, aktivitet och attraktionskraften hos direktägda aktier skulle således kunna kopplas till finansiellt självförtroendet – det skulle kunna vara det som är ”motorn” i vårt sparbeteende.

Den vidare frågan är dock vem som gör rätt, är det den som agerar utifrån det som kan betraktas som den rationella aktören och gör en egen utvärdering eller den som tar råd av andra. Vi på Skandia vill möta båda dessa behov och har försökt att jobba på enkelheten, på att göra saker vi vet kan uppfattas som krångliga lite lättare. Genom detta hoppas vi kunna ge mer råg i ryggen för den som känner sig osäker men även ge möjlighet till att ta råd av andra för att ge kunden en bättre överblick över risktagandet.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Lägre fondavgifter!

Som jag skrev för några månader sedan håller vi på med en översyn av vårt fondutbud. Vi ser över både vilka och hur många fonder vi ska erbjuda dig som kund. Men parallellt med det ser Skandia Fonder även över befintliga fonders placeringsinriktning, förvaltningsresultat och avgiftsstruktur. Det här är ett arbete som kommer att pågå ett tag framöver och vi är långt ifrån klara, men redan nu har Skandia Fonder tagit första steget genom att sänka avgiften på två av fonderna – Skandia Idéer för Livet och Skandia Penningmarknadsfond.
 
Avgiften för Skandia Idéer för Livet sänks till 0,50 procent, från tidigare 1,40. Det här är en av de bästa nordiska aktiefonderna på marknaden och detta trots att den skänker 2 procent av fondförmögenheten till stiftelsen Idéer för Livet varje år. Vår tanke med att sänka avgiften på just denna fond är helt enkelt att det ska vara billigt att välja en fond som gör något bra för samhället. Från och med nu kostar fonden ungefär lika mycket som en indexfond, men du får aktiv förvaltning som har visat sig klå index med råge och dessutom skänker du pengar till välgörande ändamål. Win-win-win, helt enkelt!

Den andra fonden är Skandia Penningmarknadsfond där vi drar ned avgiften till 0,40 procent, från tidigare 0,60. Med de rekordlåga räntorna vi har nu sjunker den förväntade avkastningen för räntefonder, och då blir avgiften extra viktig.

Det här är bara början. Vi kommer att återkomma med både nyheter och förändringar för att förbättra vårt utbud till dig som kund. Så fort vi är klara med nästa steg, så återkommer jag här på bloggen.

Avgiftssänkningarna gäller fr.o.m. den 1 oktober. 

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet 

Förtroende och sparande

Att lyssna på P1 i bilen är ju en av de där guldstunderna under dagen, eller hur? Att bara sitta där och låta ämnen flöda - nyheter på morgonen, Studio 1 på eftermiddagen och under dagen allt mellan himmel och jord. I morse lyssnade jag på en jubilar: Dagens Eko som fyller 75 år. 75 år! Fantastiskt!

Intervjun i morse handlade om behovet av Dagens Eko i det mediacentrerade samhälle vi lever i idag. För 75 år sedan fanns bara Ekot - nu kan du få nyheter och aktualitetsprogram på vilket språk du vill, i vilket format du vill, med vilken inriktning du vill... Men, sade företrädaren för Dagens Eko, kanske är behovet av en opartisk, välinformerad, kunnig röst som allra störst just i vårt gigantiska mediabrus? Kanske är det just då, just i det bruset man vill ha en välkänd och förtroendeingivande röst i etern att luta sig emot?

Ni har hört dem förut, alla dessa allegorier mellan finansbranschen och andra branscher - men jag tänkte ändå på finansiell rådgivning när jag satt där i bilen.

Kanske är det just nu, tänkte jag, när utbudet av sparprodukter är som allra störst, när du kan investera i allt tänkbart och otänkbart som går och står och det däremellan också - kanske är det just då som avsändaren blir som viktigast? Att ha ett sparbolag på andra sidan som du faktiskt kan lita på, som inger förtroende.

Vi är inte opartiska - det är en viktig skillnad mellan oss och Dagens Eko. Vi har inte Ekots fristående position som opartisk, obunden granskare. Vi sätter gärna "Skandia" på det vi gör och försöker att ha så bra produkter och så bra rådgivning som möjligt. Det som skiljer oss från rätt många av våra konkurrenter är ju att när vi talar i egen sak - för det gör vi! - så talar vi för 1,2 miljoner livförsäkringstagares sak, för en av åtta svenskars sak.

Det är ju ingen garanti att komma med de bästa nyheterna för att man är riggad till tårna med duktiga medarbetare, har funnits i 75 år och är opartisk och välinformerad. Men det är en ruskigt bra förutsättning. Inte heller kan jag ju garantera att Skandia alltid kommer att hitta den allra bästa sparprodukten för just dig - men att ha funnits på banan under tre sekel, vara ägd av kunderna och ha en uttalad vilja att tänka längre känns som en riktigt bra startpunkt!

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Ska du få bestämma musiken i din stereo?

Pensionssparare ska få större rättigheter att flytta sitt eget tjänstepensionskapital. Det vill en utredning som lämnades över till regeringen idag - och det är viktigt. Framförallt är det viktigt att anställda med kollektivavtal ska få samma makt över sin tjänstepension som anställda utan kollektivavtal. Det tycker de flesta, både sparare och experter, men tyvärr håller inte alla med oss.

Idag fungerar tjänstepensioner i kollektivavtalsvärlden som om du skulle betala för en stereo, men facken och arbetsgivarna välja spellistan. Och gör du inget aktivt val spelas deras egen låt, som de får royalties för, på repeat.

Utredningen vill låta dig lyssna på vad du vill om du tar din stereo och flyttar in hos någon annan. Det är ett stort framsteg som jag hoppas blir verklighet. Äntligen ska även anställda med kollektivavtal få flytta pensionskapital till det försäkringsbolag som de litar mest på, åtminstone när de går i pension eller byter jobb. Det är viktig konsumentmakt, tycker jag.

Förhoppningsvis är det här bara ett första steg mot en verklig valfrihet för alla tjänstepensioner. Om du betalar för en stereo bör du kunna välja vilken musik du lyssnar på helt fritt, även om du vill låta stereon stå kvar i samma vardagsrum.

Facken och arbetsgivarna har tyvärr gjort högljutt motstånd mot förslaget, även mot det här första steget som bara gäller dem som slutat hos sin arbetsgivare. De har lite förenklat sagt att det är för krångligt att byta låtar och att de framförallt är rädda att spararna skulle välja att lyssna på dålig musik. Så det är tryggast att kollektivavtalsparterna bestämmer åt dem, schlager eller kanske hårdrock.

Jag vet att många sparare behöver hjälp att välja bra låtar, alltså kloka val för sin tjänstepension. Jag vet också att det finns en del praktiska utmaningar varje gång någon vill byta låt. Men jag kan inte för mitt liv förstå hur lösningen på de problemen skulle vara att facken och arbetsgivarna ska välja vad vi alla ska lyssna på för musik i vår egen stereo. Istället måste vi lösa de praktiska problemen och axla ansvaret att hjälpa pensionsspararna att välja.

Hälsningar
Bengt-Åke, Skandias koncernchef

Ett sparande som engagerar?

Jag verkar ju en del av min tid på Handelshögskolan i Göteborg: forskar om finansiella konsumenter och sparbeteende, samt – vilket är väldigt intressant – undervisar en smula. I måndags hade jag en kurs i Services marketing för en grupp helt underbara Masterstudenter från hela världen. Vi pratade om engagemang – på det där sättet som akademiker gärna gör. Lite abstrakt. Lite generellt.

För konsumentbeteendeforskare älskar engagemang. Riktigt poppis var det på 70-80-talen när man insåg att själva köpbeteendet var radikalt olika beroende på engagemangsgrad. Vissa saker ingav så lågt engagemang att köpet blev rent automatiserat. Fundera själv över hur mycket tankekapacitet du lägger ned när du köper mjölk eller smör. Det du brukar köpa, det barnen gillar och det som uppfyller dina (redan tidigare utredda) krav på t.ex. miljö brukar vara det som åker ned i korgen. Och det där automatiserade beteendet är ju rationellt – spelar det ingen roll vad man väljer, händer ingen katastrof om man väljer ”fel” är det ju helt förståeligt att man inte bryr sin hjärna med prisjämförelser, innehållslistor eller företagsanalyser. Då blir det grön ekomjölk för hela slanten.

Så exemplifierade jag lågt engagemang för studenterna med finansiella tjänster. För så är det – i alla undersökningar hamnar finansiella val långt upp på listan över ångestskapande, trista och ointressanta val i livet. Många tycker helt enkelt att allt som rör finansiella val är svårt, krångligt och rent utsagt skittrist! Och visst – många av studenterna höll med. Rätt få hade själva gjort finansiella val, och i den mån de gjort det (kanske något ppm-val efter extrajobb) hade det inte varit överväldigande spännande. Men så var det en student som ställde den rätt uppenbara frågan – ”men varför?” Ja varför? Varför är det så att ett val som är hur viktigt som helst, som har avgörande betydelse för din ekonomiska livsstil som pensionär engagerar så lite? Varför bryr vi oss ungefär lika lite om våra sparrelaterade val som valet mellan röd och grön mjölk? ”Det borde inte vara så”, sade studenten. ”Det finns en konflikt här”.

Och jag kunde bara hålla med. Visst borde sparande ses som viktigare, visst borde det engagera mer. Och nu vill jag lyssna, nu får ni berätta för mig och mina studenter – varför är det så här? Och hur skulle sparande kunna bli mer engagerande?    

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Ny chefekonom!

I måndags började Heidi Elmér på Skandia på posten som vår chefekonom. Ett stort steg tycker jag, både för Skandia och för dig som kund. Heidi kommer att bevaka och analysera läget i världsekonomin och på de globala börserna för att ge dig bra beslutsunderlag som du kan ha nytta av när du tar investeringsbeslut. 

De beslut som många av oss fattar rörande vår ekonomi – vare sig det handlar om lån, investeringar eller pensionssparande – är ofta stora och komplexa. Här kan det hjälpa med bra information som grundas på kvalificerad analys. Med Heidis kompetens och erfarenhet från såväl den finansiella sektorn som Riksbanken kommer vi att kunna erbjuda dig ännu bättre beslutsunderlag.

Heidi Elmér kommer att göra oberoende analyser av de finansiella marknaderna och makroekonomi, och mycket av detta kommer du att kunna ta del av här på bloggen inom kort, då hon blir en av oss som bloggar.

Tanken är att du ska kunna läsa aktuella kommentarer om räntor, finansiella marknader och inte minst vad som händer i världsekonomin. Det tror jag att det finns en stor efterfrågan på och det ska bli jätteroligt att kunna erbjuda det till våra kunder.

Håll utkik här under de kommande veckorna!

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet 

Känslor påverkar räntan

Jag funderar på det här med ränta i efterdyningarna av Riksbankens senaste räntesänkning. Hur uppfattar människor risken med olika typer av ränta – och vad påverkar den uppfattningen?

Ni kan ju basics, eller hur? Utlåningsräntor som är rörliga är beroende av marknadens framtida rörelser, beroende av om Ingves sänker räntan en gång till eller inte. Bundna räntor innebär att du vet vad du skall betala i ränta de kommande tre eller fem åren, eller hur länge du nu väljer att binda räntan. Olika risk förknippad med de olika alternativen.

Så kommer vi då till det svåra: att förutse den framtida räntan. Jag tänker inte försöka mig på att spå räntenivåer – jag funderar mer över hur sparare och låntagare tänker. Jag läste ett intressant papper av Shefrin och Statman om den senaste bostadsbubblan i USA. Många husköpare var, skriver de, förblindade av förhoppningar. Dessa förhoppningar ledde till känslor och kognitiva felslut – man var plötsligt rätt långt från det där rationella, väl övervägda beslutet.

Vi kan ha olika åsikter, men jag tror ju att känslor spelar roll. En som skrivit mycket och bra om känslor är Paul Slovic – en av hans senaste artiklar handlar just om den senaste finansiella krisen i USA och de känslor den rörde upp. I början av en kris, skriver han, är medias bevakning ofta hårdare vilket rör upp negativa känslor. Rädsla, ilska, oro – känslor som rörs upp när krisen bryter ut men som i krisens senare förlopp balanseras. Hur snabbt den balanseringen går beror på situationen – vilket förtroende åtnjuter samhället och politikerna, dvs de aktörer som försöker reda ut krisen, vad gör dessa aktörer de facto och hur allvarlig är den pågående krisen.

När du står där och skall bestämma dig för en bunden eller en rörlig ränta – visst spelar det roll om du då känner oro eller rädsla. Visst är din uppfattning om risk beroende av de där känslorna.

Vad Slovic också visade var att i just den senaste krisen i USA, hösten 2008, gick balanseringen snabbt. Minnet var kort. När jag funderar tillbaka på den senaste räntesänkningen undrar jag hur många som kommer ihåg det tidiga nittiotalet?  

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Börssommarens hetaste fonder

Jag satte mig ner i veckan och gick igenom fondstatistiken för juni, juli och augusti och kunde konstatera att sommarbörsen verkligen har bjudit på blandad kompott. Ungefär hälften av fonderna i Skandias sortiment ligger på plus, medan nyhetsflödet bjudit på dystra rubriker. Sommarens favoriter bland våra kunder har varit räntefonder – men till skillnad från när det varit turbulent tidigare är det inte ”vanliga” räntefonder utan företagsobligationsfonder som toppar listan. Kanske inte så konstigt med tanke på att just företagsobligationsfonder har gett avkastning på upp emot 6 procent under de senaste tre månaderna.

Så hur kommer det sig att en räntefond kan gå upp så mycket som 6 procent på tre månader? Jag passade på att fråga vår ränteexpert på kapitalförvaltningen, Hans Forssman, och han ser en tydlig trend där investerare i flera fall minskat ner på traditionella stadsobligationer till följd av den låga räntan och istället letat sig till andra alternativ som till exempel företagsobligationer, dvs. obligationer utställda av företag istället för stater.

Det är med andra ord en klassisk utbud- och efterfrågansituation: många har velat köpa, vilket i sin tur har drivit upp kurserna på företagsobligationsfonder. Så vad innebär det framöver? Tja det är såklart alltid svårt att sia om framtiden och företagsobligationsfonderna kan mycket väl fortsätta upp de närmaste månaderna till följd av fortsatt ökad efterfrågan. Men samtidigt börjar flera investerare höja ett varningens finger efter den senaste tidens uppgång.

Glöm därför inte att företagsobligationsfonder inte är en lågriskinvestering som många traditionellt kategoriserar ”räntefonder” som. Och den historiska avkastningen som drivits på av ökad efterfrågan kan lika gärna vända.

Så om företagsobligationer är det som köpts, vad är det då Skandias sparare har sålt? Precis som i våras är det framförallt aktiefonder med hög risk som spararna har gjort sig av med. Sverige- och tillväxtmarknadsfonder stod för de flesta försäljningarna, där framförallt Ryssland- Indien- Kina- och svenska småbolagsfonder har fått ryka ur portföljerna. Men det finns ett undantag, och det är högriskfonden Turkiet, som dessutom är sommarens stora fondvinnare.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet 

Svårt att få lönen att räcka till?

I så fall är du inte ensam. Iallafall inte om man får tro en rapport som Nordea gjort (läs artikel i DI om rapporten här). Var fjärde svensk har en tom plånbok i slutet av månaden och för individer under 40 är siffran ännu större.

Jag tänker på den undersökning vi på Skandia gjorde i våras. Den handlade om sparande och sparmål. Inte riktigt samma sak som Nordeas undersökning, jag vet - men visst är det svårt att spara om plånboken är tom. Vad vi såg i vår undersökning var att inkomster (självklart) varierade rejält. Väntat och inget konstigt. Vad som fick oss att fundera var att sparmålen inte varierade alls lika mycket. Det tycktes som om människor satte samma sparmål, vilket kan tyckas schablonartat och är något som möjligen påverkats av gängse normer och regler - normer och regler som inte alls är anpassade till just din situation.

Resultatet av dessa schablonartade sparmål var ju rätt väntat. För de allra flesta funkade det helt enkelt inte. De fick aldrig till något sparande, och månad efter månad gick utan att sparmålen tickades av.

Jag tänker lite vidare. Minns ni Anne Wibble, Sveriges finansminister under krisåren i början av 90-talet. En årslön på banken skulle vi ha, tyckte hon. Fundera själv ett varv på om du tycker att storleken är rimlig. Men fundera också på om denna uppmaning inte är just en sådan schablonartad regel som passar några men inte alla. Fundera på om det inte är bättre att utgå från din ekonomi och dina möjligheter att avvara en summa varje månad.

Egentligen är det ju rätt självklart. Koll på utgifterna är en bra start om man vill ha pengar kvar i plånboken vid månadens slut och komma igång med ett sparande.

PS. Tycker du att det är alldeles för krångligt och trist med utgiftskoll kan jag väl få slå ett litet slag för Smartbanken. Om du är kund kan du kolla in på www.skandiabanken.se och säga vad du tycker! DS 

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Ta tag i sparandet efter semestern

Jag tror vi har berört det tidigare i bloggen, men det kan vara värt att ta det igen. Den där känslan du har av motvilja, snuddande vid ren ångest, när det gäller att ta reda på vad som hänt din sparportfölj under sommaren – det finns ett ord för den! Den kallas strutseffekt. Det är inget fel på dig, du skall bara försöka bemästra strutsen i dig.

Rent krasst funkar det ungefär så här: människor förväntar sig dåliga finansiella upptäckter och avstår därför från att ens börja kolla upp sitt sparande. Många fler loggar in för att kolla sin sparportfölj när börsen går upp än när den går ned. Bara skuggan av en förväntan om ett negativt budskap får människor att avstå från att söka information, får dem att inte längre vilja veta. De stoppar, likt strutsen, huvudet i sanden.

Vän av ordning invänder här att börsen väl alls inte varit så förfärligt usel under sommarmånaderna, vare sig för svenska börsen eller de globala marknaderna. Så är det förvisso. Men fundera lite på det där med beteende och erfarenheter. Våren var allt annat än lugn. Grekiskt debacel, skuldkris och trassliga europeiska finanser avlöste varandra som oroshärdar och visst måste det sätta spår! Riskaptiten, dvs sparares vilja att ikläda sig risk, påverkas ju – tror jag – i hög grad av det man upplevt, de erfarenheter man gjort i närtid. Såg en intressant artikel i DI i tisdags där man redovisade ”skräckindex”, dvs vad svenska sparare tror om börsens utveckling under resten av 2012. Svagt, tror de flesta – mycket få trodde på en uppgång från dagens nivåer (läs artikeln här).

Fundera på hur vårens kraftiga kast påverkat den här inställningen, fundera på hur riskviljan och framtidsperspektivet influeras av gjorda erfarenheter.

Och fundera på i vilken mån dina erfarenheter påverkar din benägenhet att leka struts. Nu när du vet vad du lider av – kanske lika bra att kolla upp den där sparportföljen ändå? 

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Valutan - molnet på en solig börssommar

De flesta av oss börjar komma tillbaka efter semestern och det är dags att lämna solstolen och dyka ned i arbetsuppgifterna igen. Efter semestern brukar jag alltid roa mig med att gå igenom fondlistorna för att se hur olika fonder klarar av sommarmånaderna. Oavsett om man har följt börsnyheterna eller inte så kan man konstatera att sommarens nyhetsrubriker inte precis har strålat framtidsanda. Snarare är det den eviga skuldkrisen i Sydeuropa, kryddat med lite konjunkturoro som vi har serverats. Men trots det har det faktiskt varit en riktigt bra börssommar. Under juni-juli steg flertalet börser med 5-10 procent, trots nyhetsrubrikerna.

Men när jag tittar i fondlistan möts jag av en annan bild – valutan har spelat stor roll. Personligen har jag spenderat semestern i Sverige och inte behövt ta reda på aktuella växelkurser, men det har varit svårt att undgå att både dollarn och euron har backat rejält på sistone. Och där har vi anledningen till att i alla fall USA- och Europafonder har gått ganska dåligt under sommaren trots att börserna i USA och Europa har gått bra.

När du köper t ex en USA-fond så köper du indirekt aktier på den amerikanska börsen, och transaktionen sker då såklart i dollar. Om den köpta aktien därefter står still i värde, men dollarkursen förändras, så kommer värdet på din USA-fond att påverkas.

När nu dollarkursen har fallit, så har ju värdet på dina amerikanska aktier, som ligger i din USA-fond, sjunkit i värde, räknat i svenska kronor. Och det är just det som har hänt med både dollarn och euron i sommar, vilket har drabbat bl. a. USA- och Europafonder negativt. Och dessa fondkategorier är, tillsammans med Japan- och råvarufonder, även sommarens förlorare (de flesta råvaror och utländska råvarufonder handlas dessutom i dollar).

Det är såklart lite surt när en börsuppgång inte märks i ens fondportfölj, men valutor rör sig ju trots allt både upp och ned, och jag kan räkna upp flertalet tillfällen då dollarn eller euron har stärkts mot kronan och då ökat avkastningen i utländska aktiefonder. Men för dig som sparar i utländska aktiefonder kan det vara en god idé att hålla ett extra öga på valutakurserna, särskilt när det börjar bli dags att sälja eller om du gör kortsiktiga investeringar. Fram till dess är det bästa förmodligen bara att låta dem ha sin gång, tror jag.

I grafen här nedan kan du se hur dollarn och euron har rört sig mot kronan sedan årsskiftet. Röd graf är dollar och blå är euro mot kronan.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Dags för semester

En sådan vår vi haft! Sitter och bläddrar lite i bloggarkivet och tänker att det hänt rätt stora saker de senaste månaderna. Marknaderna har gjort sitt: fortsatt grekiskt drama och numera även en spansk följetong. Men visst har vi rört om lite på helt egen hand! Stor affär i slutet av förra året har följts av stor intern omorganisation under våren, ackompanjerad av Bengt-Åkes uppskattade bloggar - och åh, vad bra det känns!

Jag bläddrar lite bland mina och Jims bloggar och det slår mig att de ganska bra illustrerar det här med rådgivning. Fokus både på marknaderna och individen, både på komplexa finansiella samband och vanligt mänskligt beteende. Båda de här delarna måste finnas med för att rådgivning skall bli riktigt bra: koll på fondutbud, tillgångsklasser och aktuell marknadsutveckling - och koll på dig som kund. Dina preferenser, din syn på risk, din tidshorisont, din finansiella situation - allt det där som är specifikt bara för dig!

Nu tar vi ledigt ett tag här på bloggen! Vi är tillbaka i augusti - och jag vet redan nu att vi har laddat upp med ett gäng nyheter till dess.

Trevlig sommar önskar hela bloggänget - vi ses igen i augusti!

//Jeanette Hauff, sparekonom

Det där valet…

Det poppar upp lite här och där i Almedalen– det allestädes närvarande valet. Att pensionsspara eller inte pensionsspara. Och om – hur? Välja beskrivs allt oftare som något svårt, något avskräckande och nästan läskigt. Ordet ”möjlighet” nämns alltmer sällan tillsammans med finansiella val.

Jo, jag vet att det är sommar och kanske uppehåll på fler ställen än Visby, men vi kan väl blicka tillbaka bara en liten minut. På nittiotalet var det individuella valet högt rankat. Ett brett urval, oändliga valmöjligheter – och saken var biff. Lite eftertankens kranka blekhet kan man väl säga råder så här tjugo år senare: inte löste det stora urvalet alla problem, och inte blev livet en nypolerad målraka bara för att du fick fler fonder att välja mellan.

Jag tyckte Gustav Rentzhog, VD på Söderberg och Partners uttryckte det rätt bra i vår paneldebatt om konsumentmakt: ”Enda sättet att undvika att ta risker är att stänga in sig i ett mörkt rum”. Så är det. Livet innehåller val. Ergo: livet innehåller risker. Alla kommer inte att välja: antingen för att de inte kan, eller inte tycker att det är ett tillräckligt viktigt val eller för att de bara inte vill. Vad som är viktigt är att lagstiftare och sparbranschen ser till att det blir bra även för dem som väljer. Ok ickevalsalternativ – som t.ex. 7:e AP-fonden är grymt viktiga! Det är precis så vi värnar om dem som i just denna fråga är den svagare parten: de med otillräcklig finansiell kunskap.

Jag kan bara tycka att någon borde dra en lans för dem som vill välja. Någon borde säga att det faktiskt är så stora skillnader mellan individer att det inte blir riktigt lika bra om man knökar ned alla i samma skostorlek jämfört om man måttanpassar. Någon borde säga att för dem som vill och kan och orkar skall vi se till att fixa det allra bästa urvalet med bra och prisvärda fonder, och för dem som känner att kunskapen tryter ibland skall vi se till att fixa riktigt, riktigt bra rådgivning och guidning. Vi skall lägga grymma resurser på att få till något riktigt bra av minpension.se, vi skall fixa ännu mer nätbaserade prognosverktyg och ännu fler möjligheter att få information och råd kring sitt sparande. Någon borde faktiskt säga att för dem som väljer att välja, som lägger ned lite tid och energi på att fundera på vad som är bra för just dem skall vi se till att hjälpa på traven så mycket vi bara kan. Som Bengt-Åke sade på samma konsumentmaktseminarium: vi vill få till ett val kunden känner sig trygg med, ett val man känner att man fått tillräcklig information kring – om det sedan visar sig vara rätt eller inte får tiden utvisa.

Så tänkte jag, denna sommartisdag i Visby där sparande och finansiella konsumenter debatterades i snart när varenda gathörn. Vad tycker du?     

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom 

Vad tycker världen om Sveriges sparare?

Inför sommaren varje år anordnas en internationell fondkonferens där flertalet av världens fondbolag, investerare och distributörer samlas för att diskutera utvecklingen inom branschen. De senaste åren har diskussionerna på konferensen kretsat kring nya regelverk och regleringar.  Och det här året var inget undantag.
Men det finns roligare saker att blogga om än regelverk och regleringar, till exempel att stora delar av världens länder är mäkta imponerade av Sveriges finansiella system och svenskens sparande.

På konferensen mötte jag många personer som vittnade om att svenskarnas finansiella situation är ett föredöme.  Till exempel träffade jag en man som drev en privatägd spansk bank. Han berättade hur hans kunder knappt investerade i fonder eller andra finansiella instrument överhuvudtaget. ”De få som sparar köper fastigheter eller Telefonica-aktien” berättade han. Därför har effekterna när en aktie rasat kraftigt eller när vissa fastighetspriser halverats på ett halvår blivit katastrofala för många spanska sparare. Detta har lett till stora diskussioner i Spanien men än är ingen ändring av sparbeteendet bland befolkningen i sikte.

Det andra extremfallet var en VD för ett grekiskt fondbolag som berättade om sin vardag där kunderna inte bara tömt sina bankböcker i rädsla över att bankerna skulle gå omkull - de hade också börjat ta ut sina pensionspengar ur fonder. Detta trots att man som andelsägare i en fond är skyddad vid en eventuell konkurs.

Vi i Norden ses i ett internationellt perspektiv som en föregångsmarknad och som ”early adopters” inom sparande. Vi var tidiga med att spara och tack vare PPM och företagens tjänstepensioner tvingas många att ta aktiva beslut gällande sitt sparande. Det som imponerar på internationella aktörer är svenskens förmåga att investera i fler än en byggsten. För svenskar är det en självklarhet att ha tillgång till många av världens ledande förvaltare och kunna investera i vilka marknader vi vill, oavsett om det gäller aktier eller räntor.

Så även om många av oss sett sitt sparande både gå upp och ner sista året så kan det kanske vara intressant att veta att många ser på vårt finansiella system och vårt tänk kring sparande som ett framgångsexempel.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Jag har en teori…

En teori är ofta väldigt användbar. Ibland händer konstiga saker i verkligheten, och en teori kan vara ett mycket bra ställe att börja nystandet för att förstå vad som egentligen sker. Inga konstigheter med det – det har ni hört förr. Så händer ibland saker som ställer vedertagna sanningar på huvudet och som inte alls passar in i den där användbara teorin. Paradigmskifte kallar akademiker det för. Konstiga saker säger jag.

Ta det här med Euron. På ett sätt är den ett bedårande barn av sin tid. Nittiotalet var decenniet för Resan Mot Tyska Nivåer. Södra Europas höga ränteläge skulle pressas ned och mekanismen som skulle fixa det var den hägrande Euroanslutningen. Man talade om ett litet Europa med i princip bara Tyskland, Frankrike och Benelux och så hade man då den stora idén, med Italien, Spanien, Grekland – alla stater som var villiga att underkasta sig en hårdare budgetdisciplin och som skulle bli belönade med detta genom att få bli medlemmar i det nu inte så exklusiva Eurosamarbetet. Valet mellan dessa två ytterligheter och den segrande storeuropeiska lösningen var nittiotalets bärande idé, som styrde den tidens tillgångspriser.

Idag är det en annan verklighet - om man så vill ett annat paradigm. Budgetdisciplin var inte så lätt att få till visade det sig. Euron framstår inte längre som det eftersträvansvärda, näst intill frälsande – utan mer som en hämsko, ett feltänk. Gemensam valuta kräver mer gemensam finanspolitik, kräver gemensamma regler för unionens finanssektor, kräver mer lika syn på välfärdskontraket – allt sådant man inte talade om på nittiotalet.

Det svåra är, kan jag tänka, att inte bli fast i det som alla ”vet” idag. Det faktum att alla på nittiotalet ”visste” att bara vi knökar in Italien, Spanien och Grekland i Eurosamarbetet betyder idag rätt lite. Fundera på hur betydelsefullt dagens konsensus kommer att vara om femton år. Hur mycket eller lite dagens sanningar kommer att vara värda år 2020.

Sedan har jag en annan teori och det är att vissa saker blir bättre med lite distans. Investeringar är ett typexempel på detta, pensionssparande likaså. Byta bank och äntligen få tillgång till alla de där smarta sakerna man skulle kunna göra står också högt upp på listan. En sådan välbehövlig distans skapas företrädesvis medelst jordgubbar, midsommarstänger och mycken tid i hängmattan!

Trevlig midsommar,

Jeanette Hauff, sparekonom 

Sparande helt enkelt

"Balansen mellan information och kunskap är väldigt mycket till säljarens fördel", konstaterar finansmarknadsminister Peter Norman i fredagens DN. Och jag håller med. Det är svåra saker, det här med sparande. Eller, rättare sagt, sparande kan formuleras på nobelpristagarnivå om man vill, och göras så fruktansvärt krångligt och komplicerat att en vanlig dödlig inte har en suck att hänga med.

Vi på Skandia har bestämt oss för att slåss mot det där. Vi ändrar inte världen på en eftermiddag, men vi har stakat ut riktningen, med verktyg som Smartbank, Totalkollen och liverådgivning via webben.

Rådgivning för mig ser olika ut beroende på hur mycket vi som rådgivare vet om kunden, om dig. På nätet vet vi lite. Vi frågar om din aptit på risk och om hur länge du skall spara pengarna om du besöker oss via Matchmaker på Internet. I våra råd måste vi där vara totalt transparenta, och ha en logik som går att syna baklänges och framlänges. När rekommenderar vi aktier, när tycker vi att pengarna skall samlas på ett bankkonto - beslutsreglerna är enkla och tydliga.

I en rådgivningssituation har vi som rådgivare däremot möjlighet att få veta mycket mer om dig som kund. Allt det där som inte ryms i två frågor på Internet. Hur ser familjesituationen ut, hur ser boendet ut, finns det andra tillgångar som skall tas hänsyn till? Allt det där som gör att vi som rådgivare kan rekommendera något som är anpassat för just dig - just därför att vi nu vet mycket mer om dig.

I inget av fallen är ett snabbt avslut per telefon något vi eftersträvar. Och sparande kan göras superenkelt. Bufferten in på ett bankkonto! Långsiktigt sparande - gör Matchmakern och utgå från dess rekommendation. Finns pengar och intresse kvar - botanisera bland våra utvalda fonder.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom        

Vad betyder det höga oljepriset för ditt sparande?

Ett fat råolja kostar omkring 120 dollar per fat. Om det är högt eller lågt är inte helt enkelt att svara på eftersom oljepriset har åkt bergochdalbana under de senaste fem åren. I maj 2008 toppade oljepriset på 145 dollar per fat och ett halvår senare var priset nere på drygt 30 dollar per fat. De flesta bedömare verkar i alla fall se priset som högt i ett historiskt perspektiv.

Du som kör bil är nog beredd att hålla med – bensinpriset kostar som bekant inte långt ifrån 16 kronor per liter. Nu är ju oljepriset långt ifrån hela sanningen om den dyra bensinen. Punktskatter, moms, valutakurs, marknadsläge (t ex geopolitisk oro), är andra faktorer som påverkar bensinpriset i Sverige, men kopplingen finns absolut där.

Men vad betyder ett högt oljepris egentligen för ditt sparande? 

Om du har Rysslandsfonder har du indirekt märkt av oljeprisets svängningar de senaste åren. Den ryska börsen domineras nämligen av några oljebolagsjättar som i sin tur påverkas väldigt mycket av oljepriset. Samtidigt som oljepriset rusade uppåt under åren fram till mitten på 2008 gick Rysslandsfonder som tåget. När oljebubblan sedan sprack i maj 2008 vände Rysslandsfonderna nedåt och föll som ett stenblock under resten av året i takt med att oljepriset dök. Sedan dess har Rysslandsfonderna återhämtat sig kraftigt och hör till de bästa i världen.

Även den brasilianska börsen är råvarutung, men där är inslaget av metaller och jordbruksråvaror mycket större, varför oljepriset får mindre genomslagskraft.

För de flesta västerländska företag är oljan ofta en insatsvara, dvs. en kostnad. Dessa företags aktier tenderar att påverkas negativt när eller om stigande kostnader för olja märks i resultaträkningarna (eller när tillräckligt många marknadsbedömare räknar med att företagen kommer att påverkas av oljepriserna). Dessa bolag har ju också möjligheten att skicka vidare oljeprishöjningar till konsumenter och på så sätt parera dessa kostnader. Lyckas de med detta behöver inte deras aktiekurser påverkas alls.

Och i USA spelar priset på bensin en viktig roll för den ekonomiska situationen eftersom bensinen är en så pass mycket större del av hushållens budget än i t ex Europa. Högre bensinpris påverkar inflationen och hushållens köpkraft och har ibland en negativ psykologisk effekt som kan påverka hushållens shoppingvilja.

Oljepriset påverkar oss med andra ord både vid bensinpumpen och i vårt sparande. Som du märker kan ditt sparande både gynnas och missgynnas av ett stigande oljepris. Men om  du inte har hela ditt sparkapital i Rysslandsfonder och oljebolagsaktier så är kontentan trots allt att högt eller kraftigt stigande oljepris är dåliga nyheter för ditt sparande på sikt. Den goda nyheten är att världsekonomin verkar klara nuvarande prisnivåer ganska bra, vilket märks genom att börserna har stigit under de senaste månaderna, trots det höga priset.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

PS. Missa inte det rykande färska marknadsbrevet för april som du alltid hittar här till höger i bloggen.

Alla påverkas av börsen

Jeanette skrev i sitt förra blogginlägg om det bristande intresset för våra pensioner. Detta ointresse, eller till och med ovilja att tala om ämnet, har jag själv märkt av när jag fört ordet pension på tal med bekanta (utanför jobbet såklart – på Skandia pratas det pension i överflöd!).  Det blir riktigt intressant när jag istället börjar prata om börsen - då visar samma bekanta ett avsevärt större intresse -eller ett totalt ointresse för att de inte anser att det berör dem.

Intressant – eftersom pensionen är börsen till stor del. De som inte gör något val med sina premiepensionspengar, hamnar automatiskt i Såfafonden, som är en aktiefond och därmed i allra högsta grad är beroende av börsutvecklingen. Och hur är det med din tjänstepension? Det vanligaste upplägget är en blandning mellan fondförsäkring och traditionell förvaltning. Såvida du inte har hela ditt fondförsäkringskapital i räntefonder så kommer börsen till stor del att avgöra hur stor pensionen blir på slutdagen.

Traditionell förvaltning då? Ja, även den påverkas i det långa loppet av börsen. En livportfölj består av många olika tillgångslag där fastigheter, Private Equity och råvaror utgör en viktig del. Därför påverkas den inte av börsen i samma utsträckning. Samtidigt är ofta majoriteten av innehaven i räntor och aktier. Det gör att en traditionell livportfölj har svårt att ge bra avkastning till kunderna om börsen faller under lång tid.

Så oavsett om du är intresserad av din pension eller börsen, så kan det vara bra att känna till att så gott som alla svenskar påverkas av börsen mer eller mindre. Så för oss som bryr oss om hur pensionen blir efter 65 (eller 75…) är börsutvecklingen något att hålla ett öga på. 

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

PS. Visste du att Sverige är ett av de länder som har högst andel aktiesparande om man räknar samman direkt aktieägande och indirekt ägande via statligt och tjänsterelaterat pensionssparande?

Hitta rätt i spardjungeln

Riktigt roligt att se vilken aktivitet Jims senaste inlägg gav upphov till! Oöverskådligt många fonder, bra med stort utbud – åsikterna var många. Jag gör reflektionen att vi som sparföretag står inför utmaningar på många olika plan. Dels ska vi se till att byggstenarna – fonderna, livportföljen, sparkontona – blir så attraktiva som möjligt. Det innebär ständig marknadsbevakning, ständig produktutveckling, ständig koll på hur sparmarknaden förändras.

Dels ska vi se till att nå ut till våra kunder på rätt sätt. Skapa struktur har vi tjatat om i bloggen – hur ska man tänka, hur ska man se på sitt sparande, hur kan man få vägledning av mentala konton? Jag tar risken och tjatar lite till: struktur är viktigt och risktagande är centralt! Vi vet att många – trots informativa hemsidor – inte når ända fram till sparbeslutet. Det kan fortfarande kännas krångligt – eller så kan vardagen faktiskt bara vara så beskaffad att sparfunderingar och fondval helt enkelt inte hinns med!

För er som vill men inte haft tid att få till det där mötet med en rådgivare, kring exempelvis pensionssparande – för er har vi nu lanserat rådgivning via din dator. Logga in och prata av dig – precis när och var som passar för dig.

Här nere ser du en video på hur det fungerar. Inga konstigheter!

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Nu är det orange kuvertet här igen

Jag märker att det börjat poppa upp en del diskussioner om pensionssystemet. Vårt premiepensionssystem och det orange kuvertet väcker ofta en hel del känslor. Känslan av att ”varför skall jag behöva göra det här? När jag går till läkaren behöver jag inte själv välja vilken typ av skruvar jag skall ha till mitt brutna ben, eller hur?”

Visst är det så att det är svårt för en lekman att ge sig in i medicinska diskussioner. Kanske känns det för många lika svårt att själv välja premiepensionsportfölj. Men betänk alternativet. Att gå tillbaka till one-size-fits-all är väl som att säga att ”nu gör vi en typ av skruvar för att snickra ihop brutna leder – oavsett om det är trasiga knän, skenben eller nyckelben”. I pensionsvärlden blir motsvarigheten att säga att du som är 48, ja dig vet vi allt om. Du skall ha en generationsfond för sextiotalister, var god svälj. Min poäng är att individen själv ofta sitter inne med extra kunskap. Han inte bara vet att det gör ont, han kan också berätta att det är i knät smärtan sitter. 48-åringen i sin tur vet att han har en bra tjänstepension och ett hyfsat privat sparande, att han har en trygg anställning och ett hus med inte alltför mycket lån – faktorer som naturligtvis spelar roll för hur mycket risk han eller hon kan ta i sin premiepensionsportfölj.

I den bästa av världar ger vi människor möjligheten att göra något av all den kunskap de besitter – utan att det känns som en förbannelse varje år när det där kuvertet dimper ned. I den bästa av världar…

Känns det för besvärligt att välja sparform kan det vara värt att ännu en gång återvända till läkarallegorin. Vet man inte var det gör ont, ser man inte det där skenbenet som har en alldeles märklig vinkel skulle jag personligen reagera med att ställa mig till förfogande för läkarvetenskapen. OK, fix it, liksom. I pensionssammanhang blir motsvarigheten att uppsöka en rådgivare. Efter att ha hållit i ett par pass för Skandias nyanställda rådgivare är jag trygg i förvissning att de kommer att ställa precis rätt frågor, röntga på precis rätt ställe och hitta precis rätt skruvar…

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Same procedure as last year…

Nu är det snart dags igen. Det orange kuvertet har redan börjat dimpa ned i Sveriges nordligare brevlådor. I slutet av februari följer Stockholm och i mars är det dags för Göteborg och Skåne.

Något som är tydligt är att Pensionsmyndigheten har vidgat fokus. Visst är det den statliga pensionen som beskrivs mest ingående, men greppet om helheten är tydligare än tidigare år. Bra, tycker jag! Skandia var först ut med att enkelt få en pensionsprognos över helheten via minpension.se. ”Slipp pensionschocken”, kommenterade en tidning Pensionsmyndighetens bredare fokus, och syftade väl på det faktum att den totala pensionen för de allra flesta är större än den statliga inkomstpensionen. Visst, jag kan hålla med – de allra flesta blir lugnade av vetskapen att de slipper leva på 40% av sin slutlön. Men jag är övertygad om att det finns ett antal mottagare av det orange kuvertet som inte kollar helheten på minpension.se – och som inte vill göra det heller. Hellre tjugo fåglar i skogen än en halv i handen, om ni förstår vad jag menar. Många vill helt enkelt inte veta hur det de facto kommer att se ut – inklusive inkomstpension, tjänstepension och rubbet - utan föredrar att stanna kvar i ”det-ordnar-sig-säkert-bubblan”.

Pensionsålder är en annan nyhet på värdebeskedet för 2012. Intressant värre nu i efterdyningarna av 75-årsdebatten. Vårt pensionssystem fungerar ju så att du samlar ihop en påse pengar under ditt yrkesverksamma liv – och beroende på när du väljer att börja ta ut pensionen pytsas pengapåsen ut under din beräknade kvarvarande livslängd. Tidig pensionering – mindre pengar varje år, och vice versa. Och äldre blir ju vi svenskar! Pensionsmyndigheten upplyser nu dig om den ålder som gäller för pensionering om du vill ha ut lika mycket i procent av slutlön som tidigare generationer – d.v.s. givet att ingen ökning av livslängden skett. Alla vi som är födda 1965 ser t.ex. att vi måste jobba till dess vi är 67 år och 9 månader för att inte få minskad pension på grund av demografiska effekter. Fundera på hur du reagerar på en sådan information! Jag kan tycka att det blir lite mer konkret. Visst jobba längre ger mer pengar varje år, det känns rätt uppenbart. Men att få en siffra på det… 67 år och 9 månader, mjaa, varför inte…

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Skilj på att investera och spekulera

I en artikelserie i Dagens Industri i veckan har reportrarna studerat hur framgångsrika aktieanalytikernas prognoser har varit historiskt. Granskningen visar att analytikerna har varit usla på att ge råd. De tillfällena som analytikerna var som mest positiva var i samband med millennieskiftet och strax före finanskrisen blossade upp. Och vi vet ju alla hur börsutvecklingen såg ut efter det.

Frågan som vissa kanske ställer sig är: Om man inte vill förlita sig på analytikernas tips – hur ska man då investera? Här är min åsikt:

Att ta investeringsbeslut baserade endast på analytikers eller andras rekommendationer är spekulation. Och att spekulera ska skiljas från att investera. När du investerar, så väljer du sammansättning på portföljen baserat på dig själv, din personlighet. Du utgår från din syn på risk och hur lång tid du planerar att ha dina pengar liggandes i portföljen. Du väljer en sammansättning av tillgångar som du kan behålla oavsett om börsen stiger eller faller.

När du har grunden klar kan du såklart krydda din portfölj med några enskilda aktier som antingen du själv tror på eller som någon annan har rekommenderat. Men en enskild aktieplacering är spekulation.

Jag tycker att DI:s analys visar på en mycket viktig sak som är grunden i Skandias investeringsfilosofi. Att pricka vinnare är svårt, och det är inte valet mellan aktie A eller aktie B som är det viktiga för din långsiktiga avkastning. Istället är det den totala sammansättningen av din portfölj som är det centrala. Men missförstå mig inte. Vi tror att det finns förvaltare som kan välja rätt aktier och att det över tid ger bättre avkastning än vad ett index kan ge, men som sagt - det är den strategiska portföljsammansättningen som gör skillnad.

Sammanfattningsvis: välj en fördelning av tillgångsslag (aktier, fonder, traditionellt livsparande och strukturerade produkter) som passar dig. Sen kan du finjustera vikterna utifrån analyser, egen tro och marknadsläge. Men ett köptips på tex. Ericsson ska du se som spekulation och sådana inslag ska bara utgöra toppen av isberget i portföljen.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Stark start på året

Min vana trogen tog jag en titt i fondlistan imorse. Det roliga med kurslistor att det är lite som vid årsskiftet när man pratar om det nya året och nyårslöften. Man kan vända blad och starta om på nytt... Och efter förra årets sega utveckling för flertalet fonder tycker jag att det är på sin plats att starta året med lite positiva siffror. Faktum är att det nya året har startat bra. Riktigt bra faktiskt. Åtminstone om man blickar österut.

För tillväxtmarknadsfonderna har startat året med en kraftfull acceleration. BlackRock India upp 11,7 procent och Skandia BRIC upp 10,2 procent – på 2,5 veckor. Det var de två bästa så långt, men de flesta tillväxtmarknadsfonderna har dragit ifrån rejält och ligger på 6-8 procent plus.

Det är inte illa, man brukar säga att en årsavkastning långsiktigt på börsen bör ligga runt 6-8 procent baserat på räntan samt den risk man tar för att investera i aktier. Det är dock sällan det slutgiltiga utfallet blir 6-8 procent. Vi är snarare vana vid minus 40 procent eller plus 40 procent. Eller åtminstone 20 procent upp eller ned. Men slår man ut det över en längre tid och tittar på genomsnittet så är det där det har tenderat att hamna - plus 6-8 procent per år. Sista 10 åren har dock varit en besvikelse och många har ställt sig frågande till aktiemarknaden långsiktigt. Men som sagt hittills i år har alltså vissa fonder presterat det på drygt två veckor. Kul!

Lågriskfondera har naturligtvis inte gått lika starkt och USA-, Europa- och Sverigefonder hamnar i de flesta fall kring 3-5 procent. Men även det är en sensationellt bra siffra på 2,5 vecka.

Det enda vi vet om resten av året är att det är långt kvar och att den slutliga avkastningen knappast kommer att vara 6-8 procent…

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Heja det nya, krångliga ordet

Förra veckan fick Sverige ett nytt sätt att spara i fonder, aktier och andra värdepapper: investeringssparkontot. Ännu ett nytt begrepp att hålla reda på i djungeln av sparande. Puh. Dessutom ett långt ord som ofta förkortas till det intetsägande ISK. Usch.

Det ska ju vara enkelt att spara. I min värld ska man kunna sköta ett bra sparande smidigt och helst slippa krångliga facktermer. Men investeringssparkontot är faktiskt värt varenda stavelse – framförallt just för att det är väldigt enkelt.

Nappar du kommer du vara i gott sällskap – bara hos oss på Skandia har fler än 700 kunder öppnat investeringssparkonton på bara en dryg vecka. Det är en rivstart som jag tycker är väldigt kul. Såvitt jag förstått har det gått bra även för de andra två bankerna som var med på tåget från dag ett, Nordnet och Avanza (de andra är säkert på gång de också), så sällskapet är ännu större.

För att hjälpa till och göra det enklare att välja har vi på Skandia såklart filat på en ordentlig guide. Med den tar det max fem minuter att få grepp om ifall du borde ha en värdepappersdepå, en kapitalförsäkringsdepå eller ett investeringssparkonto. Vill du få snabbkoll på ännu kortare tid kan jag ge dig 30-sekunders-varianten direkt här:

Investeringssparkontot passar allra bäst för dig som är aktiv i dina placeringar och gör många affärer. Du behöver inte redovisa vinster och förluster i din deklaration och du betalar en schablonskatt istället för att betala reavinstskatt. Investeringssparkontot passar också för dig som vill spara långsiktigt och är beredd att ta en lite högre risk i dina placeringar.

Just i år är det ett extra bra erbjudande, eftersom den där schablonskatten är knappt en halv procent år 2012. Och vill du öppna ett konto hos oss på Skandia så passa gärna på nu i januari – vi tycker det är så kul med enkelhet att vi firar det med att bjuda på courtaget januari ut för alla som tecknar ett investeringssparkonto.

Så länge leve enkelheten, även om den innebär nya, långa ord att hålla reda på!

Hilsen
Øyvind

Rätt risk nyckeln till stabil portfölj

Tänkte haka på Jims prognosblogg och de intressanta kommentarer som följde i kölvattnet. En prognos är, som Jim mycket riktigt konstaterade, bara en prognos. Att förutspå den framtida utvecklingen för geografiska marknader, för enskilda branscher - för att inte tala om enskilda företag - är svårt, precis som ni kommentatorer påpekat. Taktisk allokering, som detta prognostiserande ofta benämns, är en aktivitet som alltför ofta slutar på minus. Den stora spridning som återfinns bland professionella prognosmakare är ju bara ett av bevisen på svårigheterna att tolka de tecken angående den globala ekonomin som finns att tillgå.

I detta svåra prognosklimat kan det vara värt att påminna om det som jag tror är än mer viktigt än att försöka pricka in årets aktiemarknad eller årets bransch. Det handlar om den där gamla vanliga avvägningen mellan risk och avkastning. Jag hävdar, och flera med mig, att den avkastning du får i slutet av din sparperiod - t.ex. när du skall börja ta ut pengarna som nybliven pensionär - beror till mycket högre del på vilken risknivå du valt än på hur bra eller dålig du varit på att prognostisera aktiemarknader från år till år. Strategisk allokering är vad det handlar om - rätt risknivå beroende både på vilken typ av sparare du är och på vilken tidshorisont du sparar.

Till yttermera visso handlar det ju inte bara om att hitta rätt risknivå - utan även att givet denna risknivå hitta en så bra kombination tillgångar som möjligt. Sprida sina risker helt enkelt. Mycket av utvecklingen inom strategisk portföljförvaltning handlar just om att försöka hitta nya tillgångsslag som inte rör sig riktigt likadant som den övriga portföljen - något som ger dig som sparare mer avkastning för samma risknivå. Se på Skandia Liv under 2011 - det fina resultatet för kvartal tre berodde i mångt och mycket på en riktigt lyckad blandning av tillgångar - trots att börserna rasat med 20 procent i värde sedan årsskiftet hamnade livbolagets resultat på plus, just tack vare en väl vald riskstrategi.

Det här - att hjälpa dig att hitta rätt risknivå och att hitta nya smarta sätt att diversifiera sin portfölj tycker jag är bra rådgivning. Svenska Dagbladet nämner i en artikel från i måndags prognoser som basen i bankernas och pensionsrådgivarnas rådgivning men så vill jag inte att vi här på Skandia skall uppfattas. Vi skall, efter bästa förmåga, hitta ett bra sparalternativ för dig. Basen för oss är sparstrategin, risknivån. Verktygen är bra sparalternativ både för dig som vill pussla ihop portföljen själv och för dig som låter oss göra jobbet. Och visst, som krydda funderar även vi på varthän börsen är på väg under 2012.

Vad tycker du om det här synsättet?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
 

Risk eller osäkerhet

Tänkte spinna vidare på Jims blogg om upp- och nedgångar på aktiemarknaderna. Volatila aktiemarknader, fortsatt grekiskt drama - visst händer det saker!

Jag funderar över det här med risk och osäkerhet. Risk är den kalkylerbara sidan av myntet - sannolikheten för de olika möjliga utfallen. Si och så stor sannolikhet för att Grekland genomför en ordnad rekapitalisering, si och så stor sannolikhet för att Grekland träder ut ur Euro-samarbetet, si och så stor sannolikhet för att Tyskland går ut. Allt mycket rationellt och genomtänkt. Osäkerhet är en helt annan sak. Osäkerhet går inte att kvantifiera eller analysera så som vi analyserar risk – den känns i magen, om ni förstår vad jag menar.

Det här är inte nya tankar. Redan Keynes på sin tid, och framför allt Frank Knight skrev om risk kontra osäkerhet redan på 1920-talet. Men håll med om att det känns aktuellt även idag!

När risk närmar sig osäkerhet går marknaderna bananas. Investerare tappar sitt vanliga beteende och blir plötsligt flockdjur. Allt slutar att fungera på det där gamla vanliga trygga sättet. Marknadsläget, som i ordnade tider är hanterbart och analyserbart, blir plötsligt en torktumlare.

Troligtvis kommer vi i någon form av framtid se tillbaka på den här oron och tänka att "det var då, det". Missförstå mig rätt: världen kommer aldrig att bli helt kalkylerbar! Men det akuta panikstadiet kommer en dag att ligga bakom oss. Kanske är vi då återigen kalkylerande beslutsfattare, kanske har då återgen den kognitiva delen av vårt medvetande tagit befälet. Frågan är väl om vi då lärt oss något av vad som nu sker?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Psykologin bakom kriser

Jag tänker på det här med psykologins inflytande på ekonomi och sparande. Vi har ju diskuterat det en hel del här på bloggen: den enskilde individen och psykologins inverkan på hans eller hennes sparbeslut. Jim var ju också inne lite på samma linje när han i förra bloggen pratade om olika spartyper och att det gäller att ta reda på hur man själv ställer sig till risk. Vad är det om inte inverkan av psykologiska faktorer?

Jag funderar på om man just nu inte kan se – mer än någonsin – inflytandet av psykologiska faktorer även på makroplanet. Realekonomi är en sak: dåliga BNP-siffror, stigande arbetslöshet, ökande antal konkurser. Det är – precis som namnet antyder – reella faktorer. Visst kan de tolkas mer eller mindre allvarligt av de finansiella marknaderna, men riktningen är ofta förutsägbar. Idag känns det som om vi befinner oss i ett annat läge. Nedgraderingen av USA och skuldtyngda europeiska ekonomier är faktorer som i högre utsträckning ger utrymme för tolkning – och därmed för inflytande av psykologiska faktorer hos marknadens aktörer.

Ta Greklands akuta kris under sommaren. Europeiskt stödpaket, annars betalningsinställelse. Vi har, rätt tydligt i detta fallet, gått från realekonomi till en finansiell bedömning där faktorer som förtroende och ansvar har centrala positioner. Visst är den underliggande grekiska ekonomin viktig – men håll med om att just nu är det mer fokus på var ansvaret för brödraekonomierna inom den europeiska gemenskapen börjar och slutar samt på förtroendet för att företrädare för de europeiska staterna inte bara handlar i egenintresse utan även i någon mån tar hänsyn till projektet EU. Då har vi lämnat grekisk BNP rätt långt bakom oss och är inne på psykologiska förklaringsmodeller.

Vi hör det allt som oftast. Marknaden är nervös, marknaden har ”minusöron på”, marknaden åsätter just nu en ökad riskpremie, marknaden flyr till tryggare alternativ. Att försöka förstå vad som händer på de finansiella marknaderna utan att tänka i psykologiska termer tycker jag är svårt i vanliga fall. Just nu är det nära nog omöjligt.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
     

Krångla inte till det!

När jag hör hur diskussionerna går gällande sparande och investeringar får jag ibland intrycket att man tenderar att krångla till det. Man kan göra sparande hur komplicerat som helst, men det går även att göra väldigt enkelt.

Så hur gör man? Till att börja med gäller det att ta reda på vilken spartyp man är. Precis som du har en uppfattning om vilken typ du är när det kommer till resande – tex äventyrare, sol och bad-dyrkare eller storstadsfantast – gäller det att reda ut hur du är när det kommer till sparande. I mångt och mycket handlar det om att få grepp om vilken risknivå som passar dig. Om du vill få hjälp med detta vill jag tipsa dig om att titta in på www.matchmaker.nu. Där hittar du ett bra verktyg för att fastställa vilken spartyp du är.

När man väl får grepp om sin sparstil gäller det att hitta ett sparande som matchar denna. I mitt förra inlägg skrev jag om vikten av att kombinera olika tillgångsslag – aktier, räntor och alternativa placeringar – i sitt sparande för att få en så bra portfölj som möjligt. Detta kan göras hur krångligt som helst. Om man vill. Men om man inte vill, så kan man välja ett färdigkomponerat alternativ.

Det finns olika färdiga alternativ (för olika sparstilar). För dig som sparar på lång sikt och vill ha garanti i sparandet finns t ex traditionellt livsparande i Skandia Liv. En fördel med livsparande är att du får en jämn återbäringsränta som historiskt sett har varit mycket konkurrenskraftig. Är du ute efter en kortare placering kan strukturerade produkter vara ett modernt alternativt. Dessa erbjuds ofta med kapitalskydd, vilket innebär att ditt nominella (investerade) belopp kommer att betalas tillbaka på slutdagen även om avkastningen i den underliggande marknaden (t ex börsen) varit negativ. Ett tredje alternativ, där du inte binder upp dina pengar på en specifik tidshorisont, är fonder som består av flera olika tillgångsslag.

För två år sedan jobbade vi mycket med att ta fram förenklade sparlösningar för våra kunder. Resultatet blev Skalafonderna. Skalafonderna är fem olika färdigkomponerade fonder, var och en med en egen på förhand fastställd risknivå som inte ändras. Fonderna består av olika blandningar av aktier, räntor och alternativa tillgångsslag. Fördelningen mellan de olika tillgångsslagen bestäms av varje fonds risknivå, som alltså inte ändras. Fördelningen är naturligtvis inte slumpmässig. Vi har lagt stort fokus på att välja den bästa kombinationen av tillgångsslag som ”ryms” inom ramen för den risken.

Det unika med Skala är att du alltid vet vilken risk du har i sparandet, oavsett utvecklingen på börsen. Har du koll på risken har du koll på den viktigaste faktorn. Krångligare än så behöver man faktiskt inte göra det.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet
 

Raset påverkar ditt sparande

Raset fortsatte i onsdags och i går var det återigen mycket skakigt. Osäkerheten fortsätter med andra ord, och jag tänker inte spekulera i hur det går på måndag. De flesta av Skandias kunder har sina placeringar i traditionell livförvaltning, fonder eller strukturerade produkter. De som berörs mest av den nuvarande turbulensen är fondspararna. Därför tänkte jag skriva några rader om olika fondtyper.

Fonder brukar delas in i tre olika grupper; aktiefonder, räntefonder och alternativa investeringsfonder.

Att äga aktiefonder är som att äga ett gäng aktier. Mängden aktiefonder i din portfölj är det som kommer att avgöra risken i ditt sparande. Tycker du att det har svängt obehagligt mycket de senaste veckorna är det i första hand just aktiefonderna du bör se över om du har för mycket av. Kom bara ihåg att nu när det har sjunkit väldigt mycket är det lätt att ta förhastade beslut och göra sig av med allt som sjunker. Men nu är inte nödvändigtvis det bästa tillfället.

Räntefonder består av obligationer och har i de flesta fall låg risk. Den generella regeln att komma ihåg är att när räntorna går ned, så stiger avkastningen i räntefonder (eftersom sjunkande räntor är samma sak som stigande obligationspriser.) Eftersom räntefonder är ett tryggare placeringsalternativ än aktiefonder samt att marknadsräntor många gånger sjunker i perioder av ekonomisk oro är räntefonder ofta populära alternativ vid skakiga perioder.

Den tredje kategorin, alternativa investeringsfonder, bör man inte glömma bort. Dessa kan ses som komplement till både aktie- och räntefonder. Exempel på sådana fonder är råvarufonder, valutafonder och hedgefonder. Fördelen med dessa är att de inte följer utvecklingen på vare sig aktie- eller räntemarknaden. Man brukar säga att de lever sitt eget liv. Det är just detta som är den främsta anledningen att investera i dem.

De flesta sparare bör ha en viss del av alla fondkategorierna i sitt sparande, tycker jag, En blandning av olika fondtyper sprider risker och är det optimala, framförallt på lång sikt.

Men frågan som du kanske ställer dig är hur man vet vad som är en bra mix? Det generella svaret är att mixen bestäms beroende på hur långsiktig du är och hur din inställning till risk ser ut. I början av förra året lanserade Skandia en fondfamilj vid namn Skala. Den bygger på detta tänk. Skala har varit en succé bland våra kunder och i nästa inlägg berättar jag mer om det hur fungerar.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Mer sparande än någonsin i Almedalen

Det som tidigare var en renodlad politikervecka i Almedalen innehåller nu mer spardebatt än någonsin. Roligt, tycker jag, att sparandet äntligen fått en tydlig plats på den politiska agendan. Och visst hör de ihop, sparandet och politiken!

Skandia kom till Almedalen taggade till tänderna. Två sparseminarier stod på agendan. Vi inledde med ett seminarium med titeln ''Sparandet är ditt livs största affär'' - jo, det är vårt gamla favvoämne, nu i mer politisk skepnad. För om det är märkligt att inte individer behandlar sparandet med den dignitet det förtjänar är det väl än märkligare att inte politiker gör det? Det blev en bra debatt om ansvarsfördelning mellan indvid och stat vad gäller pensioner, bra synpunkter om behovet av ökad finansiell kunskap och bra respons bland politikerdeltagarna (Annie Johansson, centern och Ardalan Shakarabi, socialdemokraterna) för vikten av statlig uppmuntran avseende individuellt sparande.

Det andra seminariet behandlade den kommunala problematiken avseende pensionsskulder. Lite mastigt lät det, två timmar skulle det ta och lätt skeptisk var jag nog. Riktigt roligt då att en väl sammansatt panel innehållande bl.a. finansmarknadsminister Peter Norman, drillad av Mikael Nyman från Pensionsnyheterna lyckades göra de två timmarna både intressanta och givande!

Visby under politikerveckan är en rätt fantastisk tillställning. En kittel full av debatterande, engagerade, propagerande människor - allt väldigt inspirerande! Vi tar med oss mycket intryck hem och det kliar lite, lite i fingarna att sätta igång NU och gräva! För min del, och jag vet även för många medarbetare och läsare, väntar dock först semester. Hem och ladda batterierna!

Solig sommar till er alla, vi ses igen i augusti!

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Väljer du rätt?

Jag har skrivit tidigare om vikten av att välja - och svårigheter förknippade med allehanda val. För visst är det väl så - vi värnar det fria valet. Hu att behöva gå klädd i grå uniform jämt, hu att bara ha en hallonsylt att välja på. Eller bara en enda fond, för den delen. Men hur ser den underliggande verkligheten ut? Hur bra förutsättningar har vi svenskar egentligen för det här med finansiella val?

På initiativ av Finansdepartementet har två forskare nu under våren publicerat en undersökning om svenskars finansiella kunskaper.* 1300 personer har man tillfrågat - om allt från rena faktafrågor till hur personen i fråga själv kategoriserar sin privatekonomi och sitt sparande.

Jag vet ju att ni bloggläsare är en kompetent skara individer. Jag ställer inte faktafrågor om ekonomi för att sätta dit er, jag lovar! Men ögna igenom nedanstående exempel på frågor - och fundera över vad som händer i det fria valets förlovade land om man inte kopplar valfrihet med kunskap?

- Att köpa aktier i ett enstaka företag är vanligtvis säkrare än att köpa andelar i en aktiefond. Sant eller falskt? (68% svarade rätt)

- Anta att räntan på ditt sparkonto är 1% och inflationen är 2%. Om du låter dina pengar stå på kontot i ett år, kommer du kunna köpa mer, lika mycket, eller mindre för pengarna vid årets slut? (59% svarade rätt)

Och nu rysaren:

- Obligationer är värdepapper som löper med fast ränta under viss tid. Om räntan går ner, vad händer med obligationspriserna? (23% svarade rätt)

Lägg till detta att yngre hade ännu sämre kunskaper än resultaten för hela befolkningen som anges i parenteserna ovan. Dvs den generation som vi förväntar oss skall fatta ännu mer informerade, ännu klokare och ännu bättre beslut än oss gamlingar. Gärna valfrihet men först en rejäl funderare, för att travestera ett gammalt ordstäv. Eller vad tycker ni? 

* Forskarna heter Johan Almenberg och Olof Widmark. Hela rapporten finns att läsa här.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
 

Vad betyder den nya fondskatten för dig?

Nya skatter är det få som gillar. När det talas om skatter på sparande (såsom fonder) är det ännu fler som skriker till. Sparande är centralt för att kunna ha pengar framöver, oavsett om du spar på ett eller 30 år. Och eftersom jag tycker att sparande ska uppmuntras är min grundinställning att det är helt galet att beskatta fondsparande.
 
Den nya fondskatten eller ”förmögenhetsskatt på fonder” debatterades vilt i tidningarna härom veckan. Jag såg på kommentarerna på affärstidningarnas sajter att förslaget var minst sagt impopulärt.  Vi tittade lite närmare på detta och i det här fallet handlar det om att man byter en skatt mot en annan, och förslaget är inte så illa som det först verkar.

Det som har hänt är att regeringen har gått vidare med ett tidigare förslag om att slopa beskattningen av fonder. Istället är förslaget att spararnas fondandelar ska beskattas med en schablon. I praktiken betyder detta att du ska beräkna en kapitalinkomst på 0,4 % av värdet på dina fondandelar vid årets början. Denna ”kapitalinkomst” beskattas sedan med 30 %. Så om du har fonder för 100 000 kr blir kapitalinkomsten 400 kr och skatten 120 kr. Det är alltså fråga om en ganska marginell beskattning bara någon tiondels procent (0,12 %).

Det man ska komma ihåg är att den nya fondskatten ersätter den nuvarande beskattningen av fonder som i realiteten innebär en skatt på utdelningar. Idag betalar du 30 % i skatt på de utdelningar som en fond ger varje år. Dvs. för varje hundralapp du får i utdelning kan du bara återinvestera 70 kr eftersom 30 kr dras i skatt. För många fonder är utdelningen ofta högre än de 0,4 % som ska beskattas enligt det nya förslaget, så många sparare kommer förmodligen t.o.m. att tjäna lite på det nya förslaget.

Självklart behöver samhället använda sig av skatter för att finansiera allmänna nyttigheter. Det råder det ingen tvekan om. Att beskatta sparande är däremot något jag är tveksam till eftersom vi idag har ett pensionssystem som till stor del bygger på att du som individ tar eget ansvar för din framtida ekonomi (pension). Då är det viktigt att man också från samhällets sida skapar incitament kring detta – att beskatta sparande uppfattar jag tyvärr inte som ett sådant.

Med det sagt, i detta fall byter man en skatt mot en annan som är något bättre. Den nya skatten gäller endast för fondsparande utanför försäkringsskal, så om du sparar i en kapitalförsäkring behöver du inte bekymra dig om den. Det finns förvisso en schablonbeskattning i kapitalförsäkring också, men den betalar man istället för reavinstskatt. I fondsparande utanför försäkring måste man nu alltså betala både reavinstskatt och en årlig schablon.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Basket, baseboll och sparande

Knäpp titel tycker du. Jo, visst. Men det handlar om beteenden. Hur människor agerar –  och att de agerar olika beroende på vilken situation de befinner sig i.

Jag läste en bok om beteenden på sportarenan: ”Scorecasting”, av Tobias Moskowitz och Jon Wertheim. En professor i finance och en journalist på Sports Illustrated – säger lite om vad boken handlar om, eller hur?

Baseboll är ju inte min sport, det skall villigt erkännas.* Men jag måste tillstå att jag blev lite såld på bokens beskrivning av risktagande hos killen med slagträt. Tydligen finns det en magisk gräns vid 0,30 i ”batting average”, dvs hur ofta man som slagman får till ett bra slag. Har du ett genomsnitt över 0,3 är du en vinnare och är du under är det inget du går och skryter om för polarna. Ungefär.

Det intressanta är när man studerat beteendet på spelare som i slutet av säsongen ligger precis under 0,3 – med chans att komma över den magiska gränsen om de träffar riktigt bra. De slår nämligen på allt! Risktagandet går i rymden, för att uttrycka sig milt. Fundera på hur en fondförvaltare som ligger precis under index i slutet av året agerar. Fundera på hur du som sparare funkar. En sista chans att klättra över till den magiska ”plus-sidan”, ett sista fondval, ett sista chanstagande. Ligger du lågt eller går ditt risktagande också upp kraftigt?

Så till basket. Jag har sett ungefär sjuhundra procent fler basketmatcher i min dag än baseboll-diton. Basketälskare pratar ofta om ”the hot hand”, dvs  att en spelare plötsligt är ”het”. Då sätter han allt! Treor från mitten, you name it! Några trista psykologiprofessorer fick på åttiotalet för sig att kolla hur det egentligen förhöll sig med ”the hot hand”. Vad de fann säger lite om hur vi som individer uppfattar vår omvärld och hur svårt det här med slumpmässighet är. De fann nämligen att alla, både publik och spelarna själva var övertygade om förekomsten av heta spelare. Så tittade de på statistiken. De räknade på om sannolikheten för ett lyckat skott var större om de tidigare skotten gått i – dvs om en spelare ibland var ”het” – och fann att nej, så var det inte alls!

Det vi som åskådare (och spelare) uppfattade som stora sjok med lyckade skott var alls ingen avvikelse från det vanliga. Snarare var det så att ett lyckat eller flera lyckade tidigare skott gjorde det svårare för flertalet spelare att sätta sitt skott. Fundera på hur det här med slumpmässighet och människors vilja att se mönster påverkar vår syn på marknader och förvaltare. Ett bra år, och kanske ytterligare ett bra år – betyder det att vi skall geniförklara förvaltaren? Tänk om det bara är slumpen?**

Kan tänkas att det blir en och annan blogg till om det här med sport. Det var en tänkvärd bok! För visst är det spännande med människors agerande – på basketplanen, basebollarenan och i sitt sparande.

För övrigt vidhåller jag att Totalkollen är det bästa som inträffat sedan färdigskivat bröd.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

*Till alla er som älskar baseboll och tycker att jag misshandlar er kära sport: förlåt!
**Till alla er som gillar att fundera kring slumpmässigheter kan jag rekommendera Nicholas Nassim Talebs böcker. Bra läsning! Mer lättsmält även i Malcolm Gladwells ”What the dog saw” som finns i pockethyllan på flygplatsen.
 

Inte alls meningslöst att pensionsspara som ung!

I veckan var det en artikel i Metro där unga avråds från att pensionsspara. Pensionsmyndighetens pressekreterare säger i artikeln att det är "meningslöst" att pensionsspara som ung. Är det så?

Nja, det är inte en åsikt jag delar!

Vi lever allt längre i Sverige. Det gör att pengarna ska räcka längre. Och till saken hör att unga människor kommer in allt senare på arbetsmarknaden och har därmed kortare tid på sig att tjäna in pension.

Självklart måste man utgå från sin egen situation. Att ha en buffert så att man inte behöver låna pengar om t ex kylskåpet går sönder är naturligtvis prio ett. Men har man möjlighet att sätta av en slant varje månad utan att det går ut över ens livskvalitet så tycker jag att det är en bra idé.

Jag skulle kunna skriva mängder om fördelarna med att pensionsspara just som ung, men istället vill jag ge tre tips för dig som är ung och funderar på ett pensionssparande.

1. Kom igång. Om du är 20 år känns pensionen avlägsen. Om du är runt 30 år kanske du prioriterar att spara för att du fått barn. Om du är 35 och längtar efter ett större boende kanske pensionen får vänta lite. Om du... Ja, du förstår, det finns alltid anledningar att skjuta på pensionssparandet. Vänta inte, starta ett sparande idag, avsätt några hundralappar i månaden och låt avsättningarna växa lite om du får löneförhöjning.

2. Var inte rädd för risk. Eftersom du är ung kommer du inte att behöva pensionen förrän om många år. Under den tiden kommer såklart kapitalet att gå både upp och ned. Men för att få hög avkastning måste man ofta vara beredd att ta lite risk. Och för det krävs långsiktighet, och det har du gott om som ung.

3. Var inte överambitiös. Ja, det är jättebra att pensionsspara som ung, men det är också viktigt att sparandet inte blir en pina. Hur mycket du har möjlighet att sätta av kommer förmodligen att variera över tid i takt med att din livssituation förändras. Var realistisk - pensionssparandet ska inte gå ut över din livskvalitet.

Jag brukar vanligtvis skriva om olika investeringsalternativ så detta blev en annorlunda blogg. Men som du märker är det ganska enkla tips. Börja med det första... Pensionssparande är lite som träning, man vet att man borde ta tag i det men det kan vara segt i början...

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Investera utan att bry sig om aktier?

Läste en artikel i DI om "Fonden som struntar i bolagen". Artikeln handlar om Systematic Capitals fond Topach Core. Den här fonden består av olika tillgångar (t ex aktier, räntor, råvaror, fastigheter) och målet för förvaltaren är att försöka hitta den kombination som är bäst vid varje tidpunkt. Istället för att välja de rätta aktierna så ses aktier som en kategori bland andra. Fondkategorin kallas för CTA och investerar efter trender och bygger investeringsbesluten på matematiska modeller. 

Det är ett sätt att investera på. Men det krävs lite kunskap!

Fonden är ganska ny och vi tog in den på Skandiabankens fondtorg i somras, så ännu kan vi inte säga så mycket om hur förvaltarna lyckas.

Men fonder som har placeringsstrategier som skiljer sig från "det vanliga" blir allt fler och vanligare. Några som har varit med länge i gemet är Brummer & Partners. Sparare som har haft deras hedgefond Lynx i portföljen under en lång tid har all anledning att vara nöjda. Under börskraschen 2008, t ex, steg fonden ca 40 procent, samtidigt som börsen rasade. Förra året gick det trögt men hittills i år har fonden stigit ca 15 procent.

För ett och ett halvt år tog vi som första sparbolag in en dagligt handlad version av Lynx utan krav på minsta insättning. Det var vi ensamma om, om du köpte den via någon annan var du tvungen att pytsa in minst 100 000 kronor.

Vi kunde få till detta samarbete då vi är en stor distributör av fonder. Och jag tycker att det är jättekul att vi kan erbjuda Lynx Dynamic till våra sparkunder!  

Som  med alla fonder ska man ha detta som en del av sin portfölj.  Med andra ord genom att investera i fonder eller andra värdepapper som inte utvecklas på samma sätt som som aktiemarknaden kan du som man säger...fördela dina risker.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Almedalen

Jag har precis varit i Almedalen och även om det är en politisk cirkus så diskuterades flera viktiga frågor på alla de seminarier som hålls där. Vi var där och diskuterade hur nya pensionssystemet har flyttat ansvaret från staten till individen och även lett till en kraftig sänkning av pensionen (10 %). Alltså samma tema som jag tog upp i en debatt i Newsmill och som pekar på att antingen så får man höja pensionsåldern med 2-3 år, alternativt ta en större sänkning i pensionen.

Tankesmedjorna Arena och Timbro hade gjort ett spännande samarbete för att lyfta frågan om hur framtida vårdkostnader kommer öka och i framtiden inte längre kunna finansieras av staten. De hade samlat tankarna i något som de kallade Borg-kommissionen. En av deras slutsatser var att det blir allt tydligt att alla vi individer får ett större ansvar och behov av att spara för att täcka kostnader som staten tidigare har förväntas att ta. Man kan självklart ha många åsikter om detta men troligt att en framtida vårdreform kommer gå i samma linje som pensionssystemsförändringen dvs en kraftig förminskning av vad det allmänna täcker upp och ökat ansvar för individen att täcka delar av dessa behov. Vad tror du? Har du tillräckligt sparat för att klara detta? 

Läs även Jeanette Hauffs debattartikel "Trygghetskontraktet har skrivits om" »

Bästa hälsningar
Fredrik Sauter, vd

Sparandet livets största affär

Mitt i sommarvisby, i trettiogradigt solsken och med horder av debattglada på Visbys gator pratade vi på Skandia sparande med unga politiker, Anna Ekström från SACO och statssekreterare Urban Karlström. Vi funderade kring den nya situationen som uppkommit i och med det nya svenska pensionssystemet, vi pratade sparande och individuellt ansvar, och vi diskuterade vad man kan och bör göra för att nå fram till individen och lyfta sparfokuset. Inför ett ''rådavdrag'', dvs gör kostnaden för finansiell rådgivning avdragsgill sade Fredrik Sauter. Nej, sade de övriga debattdeltagarna.

Kunskap, sade Urban Karlström. Kunskap är viktigt. Börja i skolan och folkbilda hela vägen upp i vuxen ålder.

Jag håller med. Vi måste få bort den osynliga stämpeln med ''svårtillgängligt'' och ''krångligt'' som många människor upplever finns stämplad på allt vad sparande heter. ''Det nonchalerade sparandet'' kallade vi vårt seminarium, och det ligger nog mycket i det.

Samtidigt hävdar vi med dårars envishet, (anförda av den envisaste av oss alla - Fredrik) att människor ibland kan behöva en puff i rätt riktning. Att staten ibland kan behöva signalera vad som är prioriterat och viktigt. Kanske genom... ett rådavdrag?

Spännande med en livfull och engagerad debatt! I värmen! I Visby! Vi lovar, vi kommer att snacka mycket, MYCKET mer sparande i höst! Till dess: en härlig sommar från oss alla till er alla!

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Barnsparande

Att spara till barn blir allt viktigare. I vissa avseenden innebär barnsparande andra saker att tänka på än för vanligt sparande: sparform och tidshorisont är annorlunda, kanske skall kontot vara i förälderns namn, kanske skall det framtida användandet av pengarna vara begränsat. Hans Bolander hade en bra artikel i DI för ett tag sedan som handlade om just vad man bör tänka på vid sparande till barn.                                                                                                                                    

För visst är det väl så att man måste spara till barn, eller? Vid första bostadsköpet behövs kontantinsats och var ska tjugoåringen få de pengarna ifrån? Å andra sidan pratar man om curlande  och vad som händer med en generation som får allt serverat?

Jag funderar också kring det låga engagemang många unga människor har när det gäller sparande. Säg nu att man som förälder lyckas få till det där sparandet; man kanske till exempel sparar barnbidraget. Hur ska pengarna då investeras? Lång sikt, säger alla unisont. Mycket risk. Det skall vara tillväxtmarknader och Asien och Bric och allt vad det nu heter.

Ja, det är ju långt kvar tills pengarna ska konsumeras och det ska vara hög risk och mycket tillväxtmarknad. Men… funderar på om man inte skulle kunna slå två flugor i en smäll med sitt barnsparande. Fundera på om inte en eller ett par enskilda aktier, med en enskild story och enskilda kunder faktiskt kan öka intresset för sparandet. Eller om en enskild länderfond – en Vietnamfond eller Indonesienfond – inte är mer fantasitriggande och intresseskapande för en ung människa än en global aktiefond. Genom att vara tydlig med vad man sparar i, och att det är enkelt att följa, så kanske man dessutom ökar intresset för sparandet hos sina barn.

Jag säger kanske emot mig själv. Enkelhet och smidighet för att slippa vara aktiv säger vi ju allt som oftast. Skala-fonderna står för precis det tänket: bra riskspridning på ett enkelt sätt. Det här med enskilda aktier och enskilda länderfonder… hmm, hur tänkte hon nu? Tja, kanske det bara är så att jag blir mörkrädd när jag inser att de allra, allra flesta unga tycker att sparande är förbaskat trist. En blandning: 50% Skala 5:5 och 50% bestående av två utvalda länderfonder och fem svenska aktier. Vad tror ni om det? Hur tänker du i ditt barnsparande?
 

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Svängig eller lugn resa?

Jösses, de senaste veckorna har varit fartfyllda. Börsen åker bergochdalbana, valutamarknaderna påminner om hela havet stormar och spararna flyr riskfyllda tillgångar: www.privataaffarer.se/fonder/201005/sparare-flyr-riskfonder/index.xml

Många frågar sig om man ska köpa eller sälja. Jag erkänner: jag tycker detta är förvirrande, och jag arbetar med investeringar. Så jag kan föreställa mig hur det är för alla som inte har detta som jobb och som kanske inte är så insatta. Så vad ska man tro om börsen? Innan man frågar sig vad man ska tro, bör man kanske fundera på hur mycket man ska tro.

Den legendariske investeraren Warren Buffet, en av världens rikaste män, är känd för sina tänkvärda och många gånger underhållande citat. Ett som kanske passar sig extra bra i dessa tider är "Sluta försök förutspå riktningen på aktiemarknaden, ekonomin, räntorna eller val". Ett annat citat från samma "finansguru" är "Investera alltid långsiktigt".  

Buffets ord är värda att tänka på. Man behöver inte göra det så svårt och det är framförallt två saker man ska komma ihåg: när man behöver pengarna och vilken risk man vill ha.

Häromkvällen pratade jag med en kompis gällande hans aktieinvesteringar. Vi kunde snabbt konstatera att pengarna skulle användas om någon månad och INTE fick minska i värde. Beslutet att lämna aktiemarknaden var med andra ord ganska lätt.

Att börsen sedan någon dag senare rusade och pengarna hade varit mer värda om han inte hade sålt sina aktier kom självklart som ett brev på posten. Men återigen, dessa pengar skulle användas inom kort tid och då är inte aktiemarknaden rätt ställe.

Det är alltid tråkigt när börsen faller men det viktiga är att man är medveten om hur stor risk man tar. Om man tycker att det känns mycket obehagligt när börsen sjunker, eller blir besviken när börsen stiger ger det en indikation på att man har fel risk i portföljen.

Så hur agerar jag då själv? Jag försöker leva som jag lär. Självklart finns det eviga samtalsämnet om börsens riktning, och ingen är gladare än jag när aktieköpen blir vältajmade. Men jag försöker att separera mina placeringar utifrån min tidshorisont. Med andra ord: det långsiktiga sparkapitalet, där jag har ett månadssparande har jag inte rört. Däremot för den mindre delen, som är för spekulation, inom Skandia benämner vi det som "krydda", sitter jag nu och väntar på att ta klivet tillbaka in i aktiemarknaden.

Hälsningar

Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Bloggen får skott i solen!

Tack för alla kommentarer jag får från er. I höst är det faktiskt tre år sedan jag började blogga! Det är era åsikter som nu ligger till grund för de förändringar vi genomfört. Flera har t ex framfört att jag borde svara på fler av kommentarerna. Tidigare har jag framför allt läst och tagit till mig av synpunkterna och emellanåt svarat genom att ta upp vanliga frågeställningar och skrivit ett nytt inlägg om det. Nu tänkte jag börja svara på ett lite mer direkt sätt. Jag kan däremot inte lova att jag har möjlighet att svara på varenda kommentar men jag kommer helt klart lägga lite mer tid på att svara.

Under årens lopp har vi sett att de bloggar jag har skrivit om sparande och placeringar har varit populära och blivit lästa av många. Därför bjöd jag med två av mina kollegor, som är experter på området, att börja blogga med mig för en tid sedan. Men vi märkta ganska snabbt att det blev lite trångt med tre bloggare i samma blogg, eller hur? Så nu har de fått en egen blogg istället, Spara-bloggen. Jag kommer fortsätta skriva om allt möjligt här i min blogg medan Jeanette och Jim kommer att koncentrera sig på spara- och placeringsfrågorna i  Spara-bloggen.

Vi har även fräschat till ytan lite när vi ändå håller på samt lagt till några små finesser. Ett par av dem hann vi inte med till idag, t ex att ni inte längre bara ska kunna kommentera utan även uttrycka er genom att rösta på "gilla/ogilla" inlägget a la Facebook samt att vi kommer göra en lista på de mest lästa inläggen. Detta kommer om en månad. Hoppas ni gillar det!

Bästa hälsningar

Fredrik Sauter, VD

Att byta eller inte byta

Vi pratar ofta om vikten av att se över sitt sparande. Så är det: en årlig ekonomisk hälsokontroll är bra. Som tandläkaren eller bilprovningen ungefär.

Vad vi ser är att om man gör förändringar i sitt sparande alltför ofta så blir det inte bra. En artikel i Privata Affärer, http://www.privataaffarer.se/fonder/201004/storbytarna-ppm-forlorare/ tar upp fenomenet att ickebytarnas PPM-portfölj gått bättre än de som bytt ofta. Allra sämst har det gått för dem som bytt fler än 20 gånger under 2009.

Man kan fundera över varför det ser ut så här. En teori som är rätt vanlig är att det är en övertro på den egna kunskapen som ofta driver transaktioner - och att den där övertron ofta straffar sig. Individer är helt enkelt inte så duktiga på att förutse framtida aktiekurser som de själva tror. 

Som artikeln i Privata Affärer tar upp är en stor del av fondbyten drivna av rådgivningsföretag. Ett rätt dåligt facit för PPM-rådgivning, eller hur? Värt att komma ihåg är att den övertro som ofta straffar de enskilda spararna slår nästan lika hårt på experterna. Det är ruskigt svårt att alltid ligga rätt!

Kikar du på vårt erbjudande med våra olika SKALA-fonder har vi valt en annan linje. Det är din riskaptit och din sparhorisont som styr hur du skall spara. Tänk först, välj sedan - och slipp hoppa från tuva till tuva och dessutom förlora pengar på det!   

Vill du är det självklart helt ok att själv botanisera bland våra fonder. Vi har jobbat med modellportföljer för att ge dig som själv vill vara aktiv lite guidning på vägen.

Hälsingar

Jeanette Hauff, sparekonom

PS. Vi fick en del kommentarer på förra blogginlägget om SKB Trader. Vi tar till oss av era synpunkter och ska se över möjligheterna när vi kan erbjuda framför allt utländska aktier via Tradern.