Aktivitet hos sparare har varit på tapeten länge. Hur beter sig individer när de fattar finansiella beslut, hur ofta byter de fonder och vilka för- och nackdelar kan detta beteende få? I förra veckan presenterades en ny undersökning av fondsparares aktivitet, gjord på svenska data av bl.a. Magnus Dahlquist på SIFR.
Vi börjar från början. Många sparare är inaktiva, dvs väljer en fond (eller bara följer icke-valsalternativet) och gör sedan aldrig avsteg från den linjen. Man kan spekulera i vilka konsekvenser den här passiviteten kan få. Är det så att om spararen inte engagerar sig överhuvudtaget försvinner en av de stora fördelarna med att kunna välja: möjligheten att kunna rigga sin portfölj efter ålder, riskaptit, förmögenhet, intresse... Kostnaden för detta är svår att uppskatta. Vad är kostnaden för att en person under lång tid haft för låg risk i sina placeringar? Begreppet "för låg risk" är ju kopplat till just den här personens riskaptit - och hur mäter man den på ett exakt och tillförlitligt sätt?
Förutom kostnaden att inte hitta rätt långsiktig risknivå i portföljen finns även andra kostnader förknippade med låg aktivitet. Passivitet kan å ena sidan leda till att spararen missar kortsiktiga trender; inte är investerad i Asien när den regionen drar, inte har något placerat i bankaktier när de visade sig vara attraktiva osv. Å andra sidan ska man komma ihåg att det kostar att vara aktiv. Det kan kosta i form av transaktionskostnader, dvs köp- och säljavgifter. Tidigare studier (se t.ex. Barber och Odean i en studie från 2000) har visat att för den genomsnittlige aktören är hög aktivitet ofta förknippat med höga kostnader: få vanliga sparare har lyckats få en meravkastning som överstiger merkostnaderna.
En helt ny artikel presenterar andra slutsatser. För svenska investerare har Magnus Dahlquist och José Vicente Martinez nu visat att aktivitet lönar sig. De har tittat på fondsparare i PPM-systemet respektive "vanliga" fondsparare och sett hur stor aktivitet det finns bland dessa grupper. Båda typerna av sparare har visat sig påverkas av historiska avkastningar. Detta sker ofta på så sätt att flöden styrs mot historiska vinnare - en strategi som enligt artikelförfattaren varit en lönsam strategi under den aktuella tidsperioden (premiepensionssystemets start 2000 till juli 2008). Vad författarna funnit är att PPM-sparare responderat i mindre grad än vanliga sparare, dvs varit mindre aktiva i att hitta historiska vinnare - och att denna inaktivitet resulterat i lägre avkastning.
Min reflektion avseende studien är att är sambanden mellan aktivitet, placeringsstrategier och avkastning inte alltid är helt entydiga. T.ex. bygger resultaten i den nyligen presenterade studien på att det alltid är lönsamt att investera i historiska vinnare - något som var fallet 2000-2008. Det är inte självklart att detta kommer att gälla framöver. Under vissa tidigare tidsperioder har det omvända förhållandet varit rådande, dvs det har lönat sig att satsa på historiska förlorare och hoppas på en omvärdering av dessa. En strategi där man letar historiska vinnare, en s.k. momentumstrategi – är under dessa tidsperioder en mycket dålig strategi.
Vad jag tycker är intressant i studien – och som kan vara värt att reflektera över även som småsparare – är den koncentration till riktigt dåligt avkastande fonder författarna hittade. Med Roburs Contura som exempel visar man att aktiva pengar söker sig bort från den typen av distinkta förlorare (åren 00-03 gav en avkastning om -70% för Contura medan Premiesparfonden avkastade -30%) medan de passiva spararna blir kvar. Visst, detta resonemang bygger naturligtvis också på att momentuminvesteraren lyckas bättre än spararen som letar historiska förlorare. Men fundera en smula över implikationerna för dig som sparare. Även om du inte har en egen strategi över hur vinnare och förlorare sorteras ut bland fondalternativen kan det betala sig bra att bara hålla koll på de fonder du faktiskt valt, och försöka rensa portföljen från fonder som sticker ut rejält – i negativ bemärkelse.
Så vad tror jag om aktivitet? Är det bra eller dåligt? Jag tror att väldigt få människor har kapacitet att hitta vinnare eller förlorare på kort sikt. Jag skulle tippa på att transaktionskostnaderna vida kommer att överstiga meravkastningen för riktigt aktiva småsparare. Därmed inte sagt att man inte ska vara aktiv. Som jag påpekade ovan: val kan ses som krångliga och svåra men lik förbaskat är de oerhört viktiga när det gäller möjligheterna att anpassa en sparportfölj efter just dina förhållanden. Händer något med dina förutsättningar: stor förändring i sparkapital eller bara det faktum att du blir äldre för vart år – ja, då skall detta avspeglas i ditt sparande! Den typen av långsiktig aktivitet vill jag se mycket mer av!
Vad tror du? Lönar sig aktivitet? Hur funderar du när du ser över fonderna i din portfölj?
Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
