Svängig eller lugn resa?

Jösses, de senaste veckorna har varit fartfyllda. Börsen åker bergochdalbana, valutamarknaderna påminner om hela havet stormar och spararna flyr riskfyllda tillgångar: www.privataaffarer.se/fonder/201005/sparare-flyr-riskfonder/index.xml

Många frågar sig om man ska köpa eller sälja. Jag erkänner: jag tycker detta är förvirrande, och jag arbetar med investeringar. Så jag kan föreställa mig hur det är för alla som inte har detta som jobb och som kanske inte är så insatta. Så vad ska man tro om börsen? Innan man frågar sig vad man ska tro, bör man kanske fundera på hur mycket man ska tro.

Den legendariske investeraren Warren Buffet, en av världens rikaste män, är känd för sina tänkvärda och många gånger underhållande citat. Ett som kanske passar sig extra bra i dessa tider är "Sluta försök förutspå riktningen på aktiemarknaden, ekonomin, räntorna eller val". Ett annat citat från samma "finansguru" är "Investera alltid långsiktigt".  

Buffets ord är värda att tänka på. Man behöver inte göra det så svårt och det är framförallt två saker man ska komma ihåg: när man behöver pengarna och vilken risk man vill ha.

Häromkvällen pratade jag med en kompis gällande hans aktieinvesteringar. Vi kunde snabbt konstatera att pengarna skulle användas om någon månad och INTE fick minska i värde. Beslutet att lämna aktiemarknaden var med andra ord ganska lätt.

Att börsen sedan någon dag senare rusade och pengarna hade varit mer värda om han inte hade sålt sina aktier kom självklart som ett brev på posten. Men återigen, dessa pengar skulle användas inom kort tid och då är inte aktiemarknaden rätt ställe.

Det är alltid tråkigt när börsen faller men det viktiga är att man är medveten om hur stor risk man tar. Om man tycker att det känns mycket obehagligt när börsen sjunker, eller blir besviken när börsen stiger ger det en indikation på att man har fel risk i portföljen.

Så hur agerar jag då själv? Jag försöker leva som jag lär. Självklart finns det eviga samtalsämnet om börsens riktning, och ingen är gladare än jag när aktieköpen blir vältajmade. Men jag försöker att separera mina placeringar utifrån min tidshorisont. Med andra ord: det långsiktiga sparkapitalet, där jag har ett månadssparande har jag inte rört. Däremot för den mindre delen, som är för spekulation, inom Skandia benämner vi det som "krydda", sitter jag nu och väntar på att ta klivet tillbaka in i aktiemarknaden.

Hälsningar

Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Greklands sak är vår?

Ingen har väl missat kaoset i Grekland de senaste veckorna. Få har väl även missat förra veckans börsnedgång som raderade hela årets uppgång på Stockholmsbörsen. Det kan tyckas ganska konstigt att svenska börsen rasar på grund av att Grekland har problem med sina skulder.

Det som händer under en period som den förra veckan är att aktiemarknaden drabbas av panik. Kurserna rasar och ingen vet hur allvarliga problemen är och hur långt börsen kan sjunka.

När marknaderna får panik vill investerare göra sig av med risk. Alla tillgångar som anses ha hög risk säljs och istället köps sådana som anses vara tryggare. Sverige står för ungefär 1 % av ett världsindex och den svenska börsen uppfattas som riskabel. Den är därför bland de tillgångar som säljs när investerare gör sig av med risk, vilket gör att Sverige är en av de marknader som går ned i turbulenta tider. Så vi kan konstatera att Greklands sak är vår.

Skandias sparare agerar likadant som internationella investerare. Förra veckan var aktiviteten ovanligt hög (nästan lika hög som veckan efter Lehman Brothers kollaps) och spararna flyr risk (aktiefonder) och köper trygghet (räntefonder). Våra kunder sålde placeringar i tillväxtmarknader på närmare en halv miljard under förra veckan.

Frågan är om spararna gör rätt? I skrivande stund (måndag fm) går Stockolmsbörsen upp nästan 6 procent efter beskedet om att EU:s finansministrar godkänt ett gigantiskt räddningspaket åt Grekland. Om börsen fortsätter upp kommande dagar innebär det att de som sålde i fredags prickade botten.

Men ingen kunde ju veta att börsen skulle gå upp idag. Och börsen kan ju vända ned redan imorgon, eller ikväll. Eftersom man inte vet hur börsen ska utvecklas kan det vara en god idé att låta sina beslut styras av hur länge man tänker ha sina pengar placerade, dvs sin placeringshorisont som sträcker sig fram tills dess att man vill ta ut sina pengar. Det är betydligt mer riskfyllt att ha pengar som ska användas inom något år på börsen än att ha pengar som ska användas om 10 år.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Det spelar roll!

Det här är ett inlägg i den stormande debatten om ickevalsalternativet i PPM-valet. Vad pratar hon om tänker du? Du har väl inte missat de arga artiklarna och de vassa argumenten när nu Sjunde AP-fonden strukturerat om placeringsalternativet för de som inte gör ett aktivt val av PPM-fonder? Nej, just det. Det blev ingen debatt. Det blev inte ens ett trött jaså.

Varför borde det ha blivit en debatt? Eller ännu bättre: varför är det så förgrymmat viktigt hur ickevalsalternativen är utformade? Jo, för att vi som individer inte alltid gör som rationella varelser borde göra i den mest perfekta av världar. Vi borde fundera över vad vi vill, fatta ett informerat beslut och agera därefter. Skrämmande ofta gör vi ingenting, vi hamnar i ickevalsalternativet just därför att vi inte orkar agera. Det är som när man flyttar. Den där kartongen skall jag sortera in på sin rätta plats senare. Längre fram. Jag låter den stå här i källaren ett tag bara, tills allt annat är upplockat och... Sju år senare står den fortfarande kvar. 

Det kan ju vara så att alla - och det är många - som är placerade i PPM-valets ickevalsalternativ faktiskt vill vara placerade där. Låt mig ta ett rätt känt exempel från forskning avseende hur ickevalsalternativ styr vårt beteende. I USA är en stor del av pensionssparandet knutet till din anställning. Du börjar jobba någonstans och får då möjligheten att gå med i en pensionsplan där du sparar till pensionen (och där ofta även företaget pytsar in pengar). Två forskare, Brigitte Madrian och Dennis Shea, observerade vad som såg ut att vara ett rätt generellt mönster. Var det så att individen själv måste göra ett aktivt val för att gå med i sparplanen (dvs företagets ickevalsalternativ var inget sparande alls) gick lite knappt 50% med. Så ändrade Madrian och Shea förutsättningarna: i ett visst företag hamnade nu de anställda i en sparplan om de inte fattade ett beslut att avstå - dvs gjorde de inget startades automatiskt ett sparande där 3% av lönen sattes av till pensionen. Och ta-daa: 85% av individerna i det utvalda företaget hamnade nu i ickevalsalternativets sparplan! Från knappa 50% till 85%. Det är svårt att argumentera för att just det här företagets anställda plötsligt ville börja spara. Det är lättare att tolka det som att det här, liksom på många andra områden, råder en förkärlek för det passiva alternativet, för ickevalsalternativet.

Människor styrs av sammanhang. Vi styrs av hur alternativ presenteras för oss. Och vi styrs i vårt beslutsfattande av förekomsten av ett ickevalsalternativ. Därför är det så fruktansvärt viktigt att utforma ickevalsalternativ på ett intelligent och sunt sätt. Just därför att vi vet att en mängd individer kommer att hamna där på grund av att de inte vill, orkar eller förmår fatta ett aktivt beslut.

Till er som hade förväntat en beskrivning av hur det nya ickevalsalternativet i PPM-valet nu är utformat, till alla er som också funderat över det vettiga i att ge en fond med risk i klass med en tillväxtmarknadsfond till svenska soffliggare - till er säger jag lugn, bara lugn. Vi skall snacka mycket risk här på bloggen framöver! 

Hälsningar

Jeanette Hauff, sparekonom

Ps. För den som vill läsa mer om hur vi som individer styrs (och kanske t o m behöver styras) i sparbeslut och andra beslut finns en alldeles utomordentlig bok av Richard Thaler och Cass Sunstein: "Nudge". Titeln anspelar på den hint eller vink, den nudge, vi behöver för att hamna rätt i våra beslut - allt enligt författarna.

Basket, baseboll och sparande

Knäpp titel tycker du. Jo, visst. Men det handlar om beteenden. Hur människor agerar –  och att de agerar olika beroende på vilken situation de befinner sig i.

Jag läste en bok om beteenden på sportarenan: ”Scorecasting”, av Tobias Moskowitz och Jon Wertheim. En professor i finance och en journalist på Sports Illustrated – säger lite om vad boken handlar om, eller hur?

Baseboll är ju inte min sport, det skall villigt erkännas.* Men jag måste tillstå att jag blev lite såld på bokens beskrivning av risktagande hos killen med slagträt. Tydligen finns det en magisk gräns vid 0,30 i ”batting average”, dvs hur ofta man som slagman får till ett bra slag. Har du ett genomsnitt över 0,3 är du en vinnare och är du under är det inget du går och skryter om för polarna. Ungefär.

Det intressanta är när man studerat beteendet på spelare som i slutet av säsongen ligger precis under 0,3 – med chans att komma över den magiska gränsen om de träffar riktigt bra. De slår nämligen på allt! Risktagandet går i rymden, för att uttrycka sig milt. Fundera på hur en fondförvaltare som ligger precis under index i slutet av året agerar. Fundera på hur du som sparare funkar. En sista chans att klättra över till den magiska ”plus-sidan”, ett sista fondval, ett sista chanstagande. Ligger du lågt eller går ditt risktagande också upp kraftigt?

Så till basket. Jag har sett ungefär sjuhundra procent fler basketmatcher i min dag än baseboll-diton. Basketälskare pratar ofta om ”the hot hand”, dvs  att en spelare plötsligt är ”het”. Då sätter han allt! Treor från mitten, you name it! Några trista psykologiprofessorer fick på åttiotalet för sig att kolla hur det egentligen förhöll sig med ”the hot hand”. Vad de fann säger lite om hur vi som individer uppfattar vår omvärld och hur svårt det här med slumpmässighet är. De fann nämligen att alla, både publik och spelarna själva var övertygade om förekomsten av heta spelare. Så tittade de på statistiken. De räknade på om sannolikheten för ett lyckat skott var större om de tidigare skotten gått i – dvs om en spelare ibland var ”het” – och fann att nej, så var det inte alls!

Det vi som åskådare (och spelare) uppfattade som stora sjok med lyckade skott var alls ingen avvikelse från det vanliga. Snarare var det så att ett lyckat eller flera lyckade tidigare skott gjorde det svårare för flertalet spelare att sätta sitt skott. Fundera på hur det här med slumpmässighet och människors vilja att se mönster påverkar vår syn på marknader och förvaltare. Ett bra år, och kanske ytterligare ett bra år – betyder det att vi skall geniförklara förvaltaren? Tänk om det bara är slumpen?**

Kan tänkas att det blir en och annan blogg till om det här med sport. Det var en tänkvärd bok! För visst är det spännande med människors agerande – på basketplanen, basebollarenan och i sitt sparande.

För övrigt vidhåller jag att Totalkollen är det bästa som inträffat sedan färdigskivat bröd.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

*Till alla er som älskar baseboll och tycker att jag misshandlar er kära sport: förlåt!
**Till alla er som gillar att fundera kring slumpmässigheter kan jag rekommendera Nicholas Nassim Talebs böcker. Bra läsning! Mer lättsmält även i Malcolm Gladwells ”What the dog saw” som finns i pockethyllan på flygplatsen.
 

Skakigt på börsen

Det har varit dystra miner på börsen i sommar efter börsskalv både i USA och i Europa. Många bedömare verkar räkna med att det ska fortsätta skaka ett tag till. Den vanligaste frågan som vi får från sparare är vad man ska göra i detta läge.

Låt mig börja med att säga att det är väldigt svårt att ge generella råd kring om du ska sälja eller ha is i magen, eftersom det beror på individuella omständigheter. Men det finns riktlinjer som är bra att känna till.

En viktig faktor är att ju längre in i framtiden målet med ditt sparande ligger, desto mindre anledning till oro. Ska du ha pengarna om, säg 10 år, så lär du hinna med fler upp- och nedgångar innan dess. Då kan det vara oklokt att ta förhastade beslut när det skakar. Om du vill läsa mer om sparande i oroliga tider kan jag tipsa om Jims blogg där han har skrivit tänkvärt om den senaste tidens utveckling i sina inlägg från förra veckan.

Något jag tycker är bra att fråga sig är om man oroar sig för sitt sparande och om man sover gott om natten. Grundtanken är att om du oroar dig väldigt mycket i tider som dessa har du förmodligen för hög risk i ditt sparande. Det man då brukar göra är att dra ned på högriskplaceringar och investera mer i räntefonder eller högräntekonto. Men kom ihåg att detta kan resultera i lägre avkastning över tiden för den som väljer räntefonder. Det som sker på marknaden nu gör att det finns en risk för att det är just räntemarknaden som kommer att drabbas eftersom många stater är högt belånade. Mer om detta kan man läsa om i en artikel i Di idag som även finns i förkortad version på nätet: "Därför är räntefonder en risk". 

Om du är osäker rekommenderar jag dig antingen att ta hjälp av våra verktyg Totalkollen och Matchmaker för att se över ditt sparande eller kontakta oss (olika sätt att nå oss finns längst ner på sidan).

Om du inte oroar dig är det vanliga rådet att inte sälja när läget ser ut som nu, det vill säga efter att börserna har fallit kraftigt. Ibland är det till och med klokt att gå mot strömmen och köpa när alla andra drabbas av panik. 

Oavsett hur du väljer att göra så är tipsen ovan huvudsakliga riktlinjer. Det är som sagt mycket svårt att ge generella råd.

Hilsen
Øyvind

Krångla inte till det!

När jag hör hur diskussionerna går gällande sparande och investeringar får jag ibland intrycket att man tenderar att krångla till det. Man kan göra sparande hur komplicerat som helst, men det går även att göra väldigt enkelt.

Så hur gör man? Till att börja med gäller det att ta reda på vilken spartyp man är. Precis som du har en uppfattning om vilken typ du är när det kommer till resande – tex äventyrare, sol och bad-dyrkare eller storstadsfantast – gäller det att reda ut hur du är när det kommer till sparande. I mångt och mycket handlar det om att få grepp om vilken risknivå som passar dig. Om du vill få hjälp med detta vill jag tipsa dig om att titta in på www.matchmaker.nu. Där hittar du ett bra verktyg för att fastställa vilken spartyp du är.

När man väl får grepp om sin sparstil gäller det att hitta ett sparande som matchar denna. I mitt förra inlägg skrev jag om vikten av att kombinera olika tillgångsslag – aktier, räntor och alternativa placeringar – i sitt sparande för att få en så bra portfölj som möjligt. Detta kan göras hur krångligt som helst. Om man vill. Men om man inte vill, så kan man välja ett färdigkomponerat alternativ.

Det finns olika färdiga alternativ (för olika sparstilar). För dig som sparar på lång sikt och vill ha garanti i sparandet finns t ex traditionellt livsparande i Skandia Liv. En fördel med livsparande är att du får en jämn återbäringsränta som historiskt sett har varit mycket konkurrenskraftig. Är du ute efter en kortare placering kan strukturerade produkter vara ett modernt alternativt. Dessa erbjuds ofta med kapitalskydd, vilket innebär att ditt nominella (investerade) belopp kommer att betalas tillbaka på slutdagen även om avkastningen i den underliggande marknaden (t ex börsen) varit negativ. Ett tredje alternativ, där du inte binder upp dina pengar på en specifik tidshorisont, är fonder som består av flera olika tillgångsslag.

För två år sedan jobbade vi mycket med att ta fram förenklade sparlösningar för våra kunder. Resultatet blev Skalafonderna. Skalafonderna är fem olika färdigkomponerade fonder, var och en med en egen på förhand fastställd risknivå som inte ändras. Fonderna består av olika blandningar av aktier, räntor och alternativa tillgångsslag. Fördelningen mellan de olika tillgångsslagen bestäms av varje fonds risknivå, som alltså inte ändras. Fördelningen är naturligtvis inte slumpmässig. Vi har lagt stort fokus på att välja den bästa kombinationen av tillgångsslag som ”ryms” inom ramen för den risken.

Det unika med Skala är att du alltid vet vilken risk du har i sparandet, oavsett utvecklingen på börsen. Har du koll på risken har du koll på den viktigaste faktorn. Krångligare än så behöver man faktiskt inte göra det.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet
 

Börsraset - är det politikernas fel?

Igår var vi många som fick anledning att ta oss för pannan. Ännu en dag med katastrofal börsutveckling - den värsta på länge faktiskt. Minus 6,2 procent (!) och raset har fortsatt idag. De här tvära kasten på börsen vittnar om extremt stor nervositet och att psykologi snarare än fundamenta styr riktningen på börsen just nu.

Alla minns börskraschen 2008 och eftersom osäkerheten är större än på länge vill ingen investerare riskera att sitta kvar i börsbåten om den skulle sjunka. Man blir snabbare på att trycka på säljknappen idag än förr. Alla tänker likadant, alla vill sälja samtidigt och nedgången blir till ras. Dessutom har vi den här datoriserade handeln, dvs att robotar sitter och handlar aktier, styrda av modeller. Nu vet vi inte hur stor roll dessa robotar spelar i praktiken men spontant känns det lite knasigt att även robotar har börjat ägna sig åt aktiehandel…

Vad är det alla är så rädda för? Självklart att förlora pengar, men vad är det som framkallar den här extrema nervositeten? Oro för konjunkturen och skuldkrisen är de främsta anledningarna, men brist på politiskt ledarskap kan vara en annan.
 
Imorse mötte jag Anders Wilson, som är chef för ränteanalys på Enter Fonder, en riktig makroexpert, på väg till jobbet. Han påminde om hur stor roll politiken spelar i allt det här. En viktig del till all osäkerhet är att marknaderna har börjat tvivla på politikernas handlingskraft. Politikerna kan inte bara bry sig om att lösa ekonomiska kriser, de har även en hemmaopinion att ta hänsyn till och ibland uppstår intressekonflikter. Det var vad vi såg kring Greklandskrisen och för ett par veckor sedan i USA. I det senare fallet gick det så långt att USA fik sitt kreditbetyg sänkt.

Sensommarens turbulens är inte som vid millennieskiftet då vi hade en börsbubbla. Nej, värderingarna är rekordlåga. Det är framförallt politisk och makroekonomisk osäkerhet som skapar nervositeten. När börsen sjunker kraftigt brukar man säga att det blir rea på aktier. Så länge bolagen går bra kommer värderingen på aktiemarknaden så småningom bli tillräckligt attraktiv för att locka tillbaka även de mest pessimistiska investerare och det är då vi får den där uppgången. Men osäkerheten som visar sig på börsen beror naturligtvis på att man oroar sig för att bolagens vinster faller vid en eventuell konjunkturinbromsning. Och då är det nya värderingar som gäller.

Nästa vecka spinner Jeanette, som forskar i dessa frågor, vidare på hur psykologin påverkar börsen.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

PS. P/E-tal är det vanligaste nyckeltalet som används när man pratar om värderingar. Och det bygger på priset på aktien (dvs. börskursen) genom Earnings (bolagens framtida vinster).

Risk eller osäkerhet

Tänkte spinna vidare på Jims blogg om upp- och nedgångar på aktiemarknaderna. Volatila aktiemarknader, fortsatt grekiskt drama - visst händer det saker!

Jag funderar över det här med risk och osäkerhet. Risk är den kalkylerbara sidan av myntet - sannolikheten för de olika möjliga utfallen. Si och så stor sannolikhet för att Grekland genomför en ordnad rekapitalisering, si och så stor sannolikhet för att Grekland träder ut ur Euro-samarbetet, si och så stor sannolikhet för att Tyskland går ut. Allt mycket rationellt och genomtänkt. Osäkerhet är en helt annan sak. Osäkerhet går inte att kvantifiera eller analysera så som vi analyserar risk – den känns i magen, om ni förstår vad jag menar.

Det här är inte nya tankar. Redan Keynes på sin tid, och framför allt Frank Knight skrev om risk kontra osäkerhet redan på 1920-talet. Men håll med om att det känns aktuellt även idag!

När risk närmar sig osäkerhet går marknaderna bananas. Investerare tappar sitt vanliga beteende och blir plötsligt flockdjur. Allt slutar att fungera på det där gamla vanliga trygga sättet. Marknadsläget, som i ordnade tider är hanterbart och analyserbart, blir plötsligt en torktumlare.

Troligtvis kommer vi i någon form av framtid se tillbaka på den här oron och tänka att "det var då, det". Missförstå mig rätt: världen kommer aldrig att bli helt kalkylerbar! Men det akuta panikstadiet kommer en dag att ligga bakom oss. Kanske är vi då återigen kalkylerande beslutsfattare, kanske har då återgen den kognitiva delen av vårt medvetande tagit befälet. Frågan är väl om vi då lärt oss något av vad som nu sker?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Rätt risk nyckeln till stabil portfölj

Tänkte haka på Jims prognosblogg och de intressanta kommentarer som följde i kölvattnet. En prognos är, som Jim mycket riktigt konstaterade, bara en prognos. Att förutspå den framtida utvecklingen för geografiska marknader, för enskilda branscher - för att inte tala om enskilda företag - är svårt, precis som ni kommentatorer påpekat. Taktisk allokering, som detta prognostiserande ofta benämns, är en aktivitet som alltför ofta slutar på minus. Den stora spridning som återfinns bland professionella prognosmakare är ju bara ett av bevisen på svårigheterna att tolka de tecken angående den globala ekonomin som finns att tillgå.

I detta svåra prognosklimat kan det vara värt att påminna om det som jag tror är än mer viktigt än att försöka pricka in årets aktiemarknad eller årets bransch. Det handlar om den där gamla vanliga avvägningen mellan risk och avkastning. Jag hävdar, och flera med mig, att den avkastning du får i slutet av din sparperiod - t.ex. när du skall börja ta ut pengarna som nybliven pensionär - beror till mycket högre del på vilken risknivå du valt än på hur bra eller dålig du varit på att prognostisera aktiemarknader från år till år. Strategisk allokering är vad det handlar om - rätt risknivå beroende både på vilken typ av sparare du är och på vilken tidshorisont du sparar.

Till yttermera visso handlar det ju inte bara om att hitta rätt risknivå - utan även att givet denna risknivå hitta en så bra kombination tillgångar som möjligt. Sprida sina risker helt enkelt. Mycket av utvecklingen inom strategisk portföljförvaltning handlar just om att försöka hitta nya tillgångsslag som inte rör sig riktigt likadant som den övriga portföljen - något som ger dig som sparare mer avkastning för samma risknivå. Se på Skandia Liv under 2011 - det fina resultatet för kvartal tre berodde i mångt och mycket på en riktigt lyckad blandning av tillgångar - trots att börserna rasat med 20 procent i värde sedan årsskiftet hamnade livbolagets resultat på plus, just tack vare en väl vald riskstrategi.

Det här - att hjälpa dig att hitta rätt risknivå och att hitta nya smarta sätt att diversifiera sin portfölj tycker jag är bra rådgivning. Svenska Dagbladet nämner i en artikel från i måndags prognoser som basen i bankernas och pensionsrådgivarnas rådgivning men så vill jag inte att vi här på Skandia skall uppfattas. Vi skall, efter bästa förmåga, hitta ett bra sparalternativ för dig. Basen för oss är sparstrategin, risknivån. Verktygen är bra sparalternativ både för dig som vill pussla ihop portföljen själv och för dig som låter oss göra jobbet. Och visst, som krydda funderar även vi på varthän börsen är på väg under 2012.

Vad tycker du om det här synsättet?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom