Midsommartradition

Det har blivit en tradition att jag så här års, i midsommartider, pratar om det gamla ordspråket ”köp till sillen och sälj till kräftorna”, är det ett tips att följa. Butikerna spelar på om det ska regna eller inte och man kan som kund både få gratis tv-apparater och sängar om man gissar rätt. Så här i efterdyningarna av finanskrisen, hur tänker du? Bettar du på elektronik och sängar eller kommer du se över din portfölj och njuta av både sill och kräftor?

Jag önskar dig en riktigt härlig midsommar!

Bästa hälsningar
Fredrik Sauter, vd

Investera utan att bry sig om aktier?

Läste en artikel i DI om "Fonden som struntar i bolagen". Artikeln handlar om Systematic Capitals fond Topach Core. Den här fonden består av olika tillgångar (t ex aktier, räntor, råvaror, fastigheter) och målet för förvaltaren är att försöka hitta den kombination som är bäst vid varje tidpunkt. Istället för att välja de rätta aktierna så ses aktier som en kategori bland andra. Fondkategorin kallas för CTA och investerar efter trender och bygger investeringsbesluten på matematiska modeller. 

Det är ett sätt att investera på. Men det krävs lite kunskap!

Fonden är ganska ny och vi tog in den på Skandiabankens fondtorg i somras, så ännu kan vi inte säga så mycket om hur förvaltarna lyckas.

Men fonder som har placeringsstrategier som skiljer sig från "det vanliga" blir allt fler och vanligare. Några som har varit med länge i gemet är Brummer & Partners. Sparare som har haft deras hedgefond Lynx i portföljen under en lång tid har all anledning att vara nöjda. Under börskraschen 2008, t ex, steg fonden ca 40 procent, samtidigt som börsen rasade. Förra året gick det trögt men hittills i år har fonden stigit ca 15 procent.

För ett och ett halvt år tog vi som första sparbolag in en dagligt handlad version av Lynx utan krav på minsta insättning. Det var vi ensamma om, om du köpte den via någon annan var du tvungen att pytsa in minst 100 000 kronor.

Vi kunde få till detta samarbete då vi är en stor distributör av fonder. Och jag tycker att det är jättekul att vi kan erbjuda Lynx Dynamic till våra sparkunder!  

Som  med alla fonder ska man ha detta som en del av sin portfölj.  Med andra ord genom att investera i fonder eller andra värdepapper som inte utvecklas på samma sätt som som aktiemarknaden kan du som man säger...fördela dina risker.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Aktivt sparande - bra eller dåligt?

Aktivitet hos sparare har varit på tapeten länge. Hur beter sig individer när de fattar finansiella beslut, hur ofta byter de fonder och vilka för- och nackdelar kan detta beteende få?  I förra veckan presenterades en ny undersökning av fondsparares aktivitet, gjord på svenska data av bl.a. Magnus Dahlquist på SIFR.

Vi börjar från början. Många sparare är inaktiva, dvs väljer en fond (eller bara följer icke-valsalternativet) och gör sedan aldrig avsteg från den linjen. Man kan spekulera i vilka konsekvenser den här passiviteten kan få. Är det så att om spararen inte engagerar sig överhuvudtaget försvinner en av de stora fördelarna med att kunna välja: möjligheten att kunna rigga sin portfölj efter ålder, riskaptit, förmögenhet, intresse... Kostnaden för detta är svår att uppskatta. Vad är kostnaden för att en person under lång tid haft för låg risk i sina placeringar? Begreppet "för låg risk" är ju kopplat till just den här personens riskaptit - och hur mäter man den på ett exakt och tillförlitligt sätt?

Förutom kostnaden att inte hitta rätt långsiktig risknivå i portföljen finns även andra kostnader förknippade med låg aktivitet. Passivitet kan å ena sidan leda till att spararen missar kortsiktiga trender; inte är investerad i Asien när den regionen drar, inte har något placerat i bankaktier när de visade sig vara attraktiva osv. Å andra sidan ska man komma ihåg att det kostar att vara aktiv. Det kan kosta i form av transaktionskostnader, dvs köp- och säljavgifter. Tidigare studier (se t.ex. Barber och Odean i en studie från 2000) har visat att för den genomsnittlige aktören är hög aktivitet ofta förknippat med höga kostnader: få vanliga sparare har lyckats få en meravkastning som överstiger merkostnaderna.

En helt ny artikel presenterar andra slutsatser. För svenska investerare har Magnus Dahlquist och José Vicente Martinez nu visat att aktivitet lönar sig. De har tittat på fondsparare i PPM-systemet respektive "vanliga" fondsparare och sett hur stor aktivitet det finns bland dessa grupper. Båda typerna av sparare har visat sig påverkas av historiska avkastningar. Detta sker ofta på så sätt att flöden styrs mot historiska vinnare - en strategi som enligt artikelförfattaren varit en lönsam strategi under den aktuella tidsperioden (premiepensionssystemets start 2000 till juli 2008). Vad författarna funnit är att PPM-sparare responderat i mindre grad än vanliga sparare, dvs varit mindre aktiva i att hitta historiska vinnare - och att denna inaktivitet resulterat i lägre avkastning.

Min reflektion avseende studien är att är sambanden mellan aktivitet, placeringsstrategier och avkastning inte alltid är helt entydiga. T.ex. bygger resultaten i den nyligen presenterade studien på att det alltid är lönsamt att investera i historiska vinnare - något som var fallet 2000-2008.  Det är inte självklart att detta kommer att gälla framöver. Under vissa tidigare tidsperioder har det omvända förhållandet varit rådande, dvs det har lönat sig att satsa på historiska förlorare och hoppas på en omvärdering av dessa. En strategi där man letar historiska vinnare, en s.k. momentumstrategi – är under dessa tidsperioder en mycket dålig strategi.

Vad jag tycker är intressant i studien – och som kan vara värt att reflektera över även som småsparare – är den koncentration till riktigt dåligt avkastande fonder författarna hittade. Med Roburs Contura som exempel visar man att aktiva pengar söker sig bort från den typen av distinkta förlorare (åren 00-03 gav en avkastning om -70% för Contura medan Premiesparfonden avkastade -30%) medan de passiva spararna blir kvar. Visst, detta resonemang bygger naturligtvis också på att momentuminvesteraren lyckas bättre än spararen som letar historiska förlorare. Men fundera en smula över implikationerna för dig som sparare. Även om du inte har en egen strategi över hur vinnare och förlorare sorteras ut bland fondalternativen kan det betala sig bra att bara hålla koll på de fonder du faktiskt valt, och försöka rensa portföljen från fonder som sticker ut rejält – i negativ bemärkelse.

Så vad tror jag om aktivitet? Är det bra eller dåligt? Jag tror att väldigt få människor har kapacitet att hitta vinnare eller förlorare på kort sikt. Jag skulle tippa på att transaktionskostnaderna vida kommer att överstiga meravkastningen för riktigt aktiva småsparare. Därmed inte sagt att man inte ska vara aktiv. Som jag påpekade ovan: val kan ses som krångliga och svåra men lik förbaskat är de oerhört viktiga när det gäller möjligheterna att anpassa en sparportfölj efter just dina förhållanden. Händer något med dina förutsättningar: stor förändring i sparkapital eller bara det faktum att du blir äldre för vart år – ja, då skall detta avspeglas i ditt sparande! Den typen av långsiktig aktivitet vill jag se mycket mer av!

Vad tror du? Lönar sig aktivitet? Hur funderar du när du ser över fonderna i din portfölj?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Hur mår AP-fonderna?

Det är snart dags att göra bokslut över augusti månad där de globala börserna åkt en ordentlig berg-och-dalbana. Vi har skrivit en hel del här på bloggen om hur du som sparare ska agera (se Jims blogginlägg om börsoron) och även i debattform funderat kring vad det egentligen är som händer på de finansiella marknaderna (se paneldebatt om vad som händer på börsen). Men hur har de stora statliga pensionsförvaltarna klarat augusti månads påfrestningar?

Sammantaget har AP-fonderna, som förvaltar både din framtida inkomstpension och premiepension, en bra bit över 1000 miljarder i sina portföljer. De fyra första AP-fonderna som förvaltar din inkomstpension har kommit med halvårsresultatet för 2011. Det säger inte något om hur det ser ut just nu, mer än att vi kan konstatera att samtliga fonder låg någon eller några procent plus i halvårsskiftet.

Intressantare då att se på portföljkompositionen: 50-60 % av tillgångarna ligger i svenska och utländska aktier. För AP-fonderna är det pensioner långt i framtiden som ska tryggas och med det tidsperspektivet är en hög aktieexponering ett naturligt val. Utgångspunkten är ju i princip densamma som för dig som sparar till en relativt avlägsen pension: att hitta en mix av tillgångar som inte alla rör sig åt samma håll för att uppnå bra riskspridning och bra förutsättningar att klara påfrestningar. Intressanta frågeställningar uppkommer när man börjar skärskåda innehållet i fonderna. Vilken typ av tillgångar och vilken typ av risker kan och bör finnas i en väldiversifierad långsiktig portfölj? Finns det nya tillgångsslag man kan investera i för att få portföljen än mindre utsatt för kraftiga värdetapp?

Vad som komplicerar uppgiften är att AP-fonderna samtidigt måste ta hänsyn till den nuvarande ställningen i pensionssystemet – vad är risken att den s.k. bromsen kickar in, dvs att dagens pensionärer får se sina pensioner sänkas? Ett lite annorlunda uppdrag har 7:e AP-fonden, fonden där dina premiepensionspengar hamnar om du inte gör ett aktivt val. I soffliggarfonden Såfa kan hävstång användas i förvaltningen, dvs man har möjlighet att öka exponeringen mot aktiemarknaden. Bra när börsen går upp, men en strategi som straffar sig när börsen störtdyker.  

Det här var ett försök att belysa de utmaningar förvaltare av olika slag ställs inför när marknaderna rör sig kraftigt och att ställa ditt sparande i relation till andra aktörers agerande. Det är bra att lyfta blicken ibland – AP-fonder är ju en del av din framtida pension. Men lugn: vi kommer tillbaka med bloggar om sparande på en mer individuell nivå.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Länsförsäkringar Liv stänger för nya kunder

I veckan kom meddelandet att Länsförsäkringar Liv inte längre tar emot nya kunder för sparande i traditionell förvaltning (dvs. livsparande). Det här är en jättenyhet i vår bransch. Men för de flesta sparare försvinner denna nyhet i mängden.

Varför tycker vi då att detta är en stor nyhet och vad betyder det egentligen för dig som sparare?

I ett traditionellt livförsäkringssparande överlåter du ansvaret att förvalta ditt sparkapital till bolagets förvaltare. I gengäld garanterar livbolaget hur mycket som ska betalas ut när det är dags för dig att ta ut pengarna.  Utöver den garanterade räntan tillkommer även det överskott som normalt uppstår i livbolagens kapitalförvaltning. Nivån på överskottet varierar naturligtvis med förvaltarens skicklighet och förutsättningar. Med andra ord får livbolaget in pengar under en (ofta lång) period i form av premier, och förbinder sig att längre fram ge tillbaka pengar i form av garanterade utbetalningar. Värdet på livbolagets totala tillgångar jämfört med värdet av det bolaget har lovat kunderna i form av framtida garanterade utbetalningar kallas solvensgrad, och detta är viktigt.

Ju större solvensgrad ett livbolag har, desto större frihet har det att placera i t ex aktier och på så sätt åstadkomma högre avkastning på sikt.

Vad är det som har hänt med Länsförsäkringar Liv?
Börsraset har gjort att livbolagets tillgångar har minskat i relation till de utlovade garantierna. Man stänger nu för nya kunder att spara med traditionell förvaltning. Nu när marknadsräntorna ligger på rekordlåga nivåer måste man anpassa tillgångarna så att man kan uppfylla utlovade garantier. Enligt Länsförsäkringar Liv görs detta för att ge sina kunder möjlighet till högre avkastning på sikt.

Så låt oss ta vår diskussion gällande solvens och översätta det i siffror. Under sommaren har Länsförsäkringar Livs solvensgrad sjunkit kraftigt, till 112 procent, enligt medier i veckan. Med andra ord, tillgångarna är endast 12 procent större än de utlovade garantierna. Det leder till att portföljen näst intill enbart består av räntepapper, dvs. om aktiemarknaden stiger får kunderna inte ta del av den uppgången.

Hur mår då andra livbolag?
Idag finns det två aktörer som utmärker sig som starka: AMF och Skandia Liv. Skandia Liv hade (per den sista juli) en solvensgrad på 168 procent. Det är en mycket stark siffra, som gör att Skandia Liv har större frihet att placera i aktier och alternativa tillgångsslag. Vilket i sin tur har resulterat i att återbäringsräntan, dvs. utdelningen, i snitt varit cirka 7,7 % per år under de senaste 15 åren.

Med andra ord är förvaltningen av dina pengar a och o. När vi tittar in i Skandia Livs förvaltning kan vi se att de i våras drog ner risken i portföljen genom att minska på tillgångar som har hög risk, dvs. placeringar i aktier. Det har gjort att livbolaget på senare tid har kunnat öka sin aktieandel efter börsraset i augusti.

Så varför är detta viktigt?
Som vi ständigt propagerat för i denna blogg: vikten av en robust portfölj! Alltså en portfölj med många olika tillgångsslag som kompenserar för varandra i tider av turbulens. Det har Skandia Liv lyckats med och tyvärr kan vi konstatera att det kommer att vara svårt för Länsförsäkringar att uppnå det framöver med den låga solvens de har. Det är därför de har stängt för nya kunder och därför vi i vår bransch tycker att detta är en jättenyhet.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Rätt risk nyckeln till stabil portfölj

Tänkte haka på Jims prognosblogg och de intressanta kommentarer som följde i kölvattnet. En prognos är, som Jim mycket riktigt konstaterade, bara en prognos. Att förutspå den framtida utvecklingen för geografiska marknader, för enskilda branscher - för att inte tala om enskilda företag - är svårt, precis som ni kommentatorer påpekat. Taktisk allokering, som detta prognostiserande ofta benämns, är en aktivitet som alltför ofta slutar på minus. Den stora spridning som återfinns bland professionella prognosmakare är ju bara ett av bevisen på svårigheterna att tolka de tecken angående den globala ekonomin som finns att tillgå.

I detta svåra prognosklimat kan det vara värt att påminna om det som jag tror är än mer viktigt än att försöka pricka in årets aktiemarknad eller årets bransch. Det handlar om den där gamla vanliga avvägningen mellan risk och avkastning. Jag hävdar, och flera med mig, att den avkastning du får i slutet av din sparperiod - t.ex. när du skall börja ta ut pengarna som nybliven pensionär - beror till mycket högre del på vilken risknivå du valt än på hur bra eller dålig du varit på att prognostisera aktiemarknader från år till år. Strategisk allokering är vad det handlar om - rätt risknivå beroende både på vilken typ av sparare du är och på vilken tidshorisont du sparar.

Till yttermera visso handlar det ju inte bara om att hitta rätt risknivå - utan även att givet denna risknivå hitta en så bra kombination tillgångar som möjligt. Sprida sina risker helt enkelt. Mycket av utvecklingen inom strategisk portföljförvaltning handlar just om att försöka hitta nya tillgångsslag som inte rör sig riktigt likadant som den övriga portföljen - något som ger dig som sparare mer avkastning för samma risknivå. Se på Skandia Liv under 2011 - det fina resultatet för kvartal tre berodde i mångt och mycket på en riktigt lyckad blandning av tillgångar - trots att börserna rasat med 20 procent i värde sedan årsskiftet hamnade livbolagets resultat på plus, just tack vare en väl vald riskstrategi.

Det här - att hjälpa dig att hitta rätt risknivå och att hitta nya smarta sätt att diversifiera sin portfölj tycker jag är bra rådgivning. Svenska Dagbladet nämner i en artikel från i måndags prognoser som basen i bankernas och pensionsrådgivarnas rådgivning men så vill jag inte att vi här på Skandia skall uppfattas. Vi skall, efter bästa förmåga, hitta ett bra sparalternativ för dig. Basen för oss är sparstrategin, risknivån. Verktygen är bra sparalternativ både för dig som vill pussla ihop portföljen själv och för dig som låter oss göra jobbet. Och visst, som krydda funderar även vi på varthän börsen är på väg under 2012.

Vad tycker du om det här synsättet?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom