NOV
02
Jag tänkte lite på vad Jim skrev härom veckan angående att investera utan att bry sig om bolag. Det handlade om fonder som bygger sin placeringsstrategi på matematiska modeller och som inte ens har ambitionen att plocka aktierussinen ur kakan. Som vanligt har ju Jim en hel del poänger! Jag funderar trots det – också som vanligt – lite tvärtom! Kanske vi kan undkomma den där fällan jag brukar kalla för "the yeah-whatever-trap" genom att fokusera mer på vad som faktiskt finns i fonden. Den där fällan som karakteriseras av obefintligt engagemang och mest liknar en trött gäspning - och som är så förödande med ett pensionssystem som ser ut som vårt svenska.
Ett väldigt konkret exempel är de "gröna" fonder som finns i Skandias sortiment. Hållbarhet och grön inriktning är ett ämne som väcker intresse och rubriker. Jag satt i förra veckan i en knökfull aula på Handels i Göteborg och lyssnade på Al Gore. Intresse och aktivitet var bara förnamnet hos åhörarna… Kanske, tänker jag, kanske är det här nyckeln till ett högre engagemang.
Det behöver naturligtvis inte bara vara fonder med en hållbar profil som engagerar spararen. En smalare branschfond kan också vara något som höjer pulsen. Konkreta investeringsalternativ, bolag man kan följa och se hur de utvecklas över tid, statistik, sammanställningar…
Visst finns det fällor med de här pulshöjarna. En alltför smal portfölj ger inte mycket till riskspridning. Att lägga allt sitt långsiktiga sparande i en viss typ av investeringar gör naturligtvis att du blir beroende av hur det går för just den här sektorn, just en här fondinriktningen.
Men som väckarklocka! En hållbarhetssignal! Ett läkemedelsalarm! Så kan man ju sedan gå hem och fundera på om det inte vore rätt klokt att gardera med lite Topach Core eller Lynx vid sidan av.
Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom