Dags igen för pensionsbeskedet

Så var det dags igen för pensionsbeskedet. Det orange kuvertet, ni vet. I början av februari till mitten av mars får pensionssparare i olika delar av Sverige uppgifter om hur stort deras statliga pensionskapital är, och hur mycket de kan tänkas få ut i allmän pension den dagen de slutar jobba.

Ta ett par minuter och ögna igenom kuvertet. Kan låta som en enkel grej, men faktum är att flertalet svenskar lägger det orange kuvertet ovanpå kylskåpet eller i tidningssamlaren. Jag vet, för jag har under flera år intervjuat personer om just deras sparvanor och hur de samlar information inför sparbeslut.

Börja med att öppna kuvertet. Du hittar rätt mycket matnyttigt där! Pensionskapitalet till exempel – det vill säga hur mycket du sparat ihop hittills genom avsättningar till den allmänna pensionen. Av din pensionsgrundande inkomst avsätts varje år 18,5% till den allmänna pensionen – 16% till inkomstpensionssystemet (dvs i princip till att betala ut pensioner till det nuvarande pensionärskollektivet) och 2,5% till premiepensionssystemet. De 2,5 procenten bestämmer du själv över!

Du kan välja fonder efter eget huvud eller låta Premiesparfonden investera åt dig. Tänkvärt är att det blir rätt stora belopp för de som varit med i systemet ett tag. Den delen du själv kommer åt, dvs premiepensionen, uppgår för den genomsnittlige svensken till dryga 85.000 kronor.

Något annat att reflektera en smula över är de prognoser som finns med i det orange kuvertet. Prognoserna beskriver vad som händer med din månatliga allmänna pension om du väljer att gå i pension vid 61, 65 eller 70. Tidigare pensionering ger lägre pension och vice versa.

Vad prognosen inte beskriver är att det finns en osäkerhet kring de givna värdena. Osäkerheten beror dels på vad som händer med dig som individ. Blir du arbetslös eller väljer du att ta ett sabbatsår kommer din livsinkomst att sjunka och den framtida pensionen likaså. Osäkerheten beror vidare på hur det går för dina fonder. Ett rejält värdetapp för de fonder som förvaltar din premiepension och den framtida pensionen sjunker. Båda dessa osäkerhetsfaktorer är avhängiga dig och de val du gör. Förutom dessa kommer en viss del av osäkerheten från faktorer du inte kan påverka. Löneutvecklingen i den svenska ekonomin, t.ex.

Jag tycker det här är viktigt att ha med sig vid läsningen av det orange kuvertet. Det är prognoser det handlar om, och som alltid med prognoser och förutskickelser finns det en osäkerhet förknippad med det framtida värdet. En osäkerhet som kan ge både bättre och sämre utfall.

Hur osäkra prognoserna än är kan de i alla fall tjäna till att ge dig en bild, en känsla för hur stor din pension kan tänkas bli i framtiden. Se det orange kuvertet som Pensionsmyndighetens bästa gissning just nu. Efter att intervjuat närmare tusen individer om vad de tror om sin framtida pension är jag rätt övertygad om att många kan få en rejäl tankeställare av den där bästa gissningen. Tyvärr lär de allra flesta bli besvikna. 

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
 

Same procedure as last year…

Nu är det snart dags igen. Det orange kuvertet har redan börjat dimpa ned i Sveriges nordligare brevlådor. I slutet av februari följer Stockholm och i mars är det dags för Göteborg och Skåne.

Något som är tydligt är att Pensionsmyndigheten har vidgat fokus. Visst är det den statliga pensionen som beskrivs mest ingående, men greppet om helheten är tydligare än tidigare år. Bra, tycker jag! Skandia var först ut med att enkelt få en pensionsprognos över helheten via minpension.se. ”Slipp pensionschocken”, kommenterade en tidning Pensionsmyndighetens bredare fokus, och syftade väl på det faktum att den totala pensionen för de allra flesta är större än den statliga inkomstpensionen. Visst, jag kan hålla med – de allra flesta blir lugnade av vetskapen att de slipper leva på 40% av sin slutlön. Men jag är övertygad om att det finns ett antal mottagare av det orange kuvertet som inte kollar helheten på minpension.se – och som inte vill göra det heller. Hellre tjugo fåglar i skogen än en halv i handen, om ni förstår vad jag menar. Många vill helt enkelt inte veta hur det de facto kommer att se ut – inklusive inkomstpension, tjänstepension och rubbet - utan föredrar att stanna kvar i ”det-ordnar-sig-säkert-bubblan”.

Pensionsålder är en annan nyhet på värdebeskedet för 2012. Intressant värre nu i efterdyningarna av 75-årsdebatten. Vårt pensionssystem fungerar ju så att du samlar ihop en påse pengar under ditt yrkesverksamma liv – och beroende på när du väljer att börja ta ut pensionen pytsas pengapåsen ut under din beräknade kvarvarande livslängd. Tidig pensionering – mindre pengar varje år, och vice versa. Och äldre blir ju vi svenskar! Pensionsmyndigheten upplyser nu dig om den ålder som gäller för pensionering om du vill ha ut lika mycket i procent av slutlön som tidigare generationer – d.v.s. givet att ingen ökning av livslängden skett. Alla vi som är födda 1965 ser t.ex. att vi måste jobba till dess vi är 67 år och 9 månader för att inte få minskad pension på grund av demografiska effekter. Fundera på hur du reagerar på en sådan information! Jag kan tycka att det blir lite mer konkret. Visst jobba längre ger mer pengar varje år, det känns rätt uppenbart. Men att få en siffra på det… 67 år och 9 månader, mjaa, varför inte…

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Nu är det orange kuvertet här igen

Jag märker att det börjat poppa upp en del diskussioner om pensionssystemet. Vårt premiepensionssystem och det orange kuvertet väcker ofta en hel del känslor. Känslan av att ”varför skall jag behöva göra det här? När jag går till läkaren behöver jag inte själv välja vilken typ av skruvar jag skall ha till mitt brutna ben, eller hur?”

Visst är det så att det är svårt för en lekman att ge sig in i medicinska diskussioner. Kanske känns det för många lika svårt att själv välja premiepensionsportfölj. Men betänk alternativet. Att gå tillbaka till one-size-fits-all är väl som att säga att ”nu gör vi en typ av skruvar för att snickra ihop brutna leder – oavsett om det är trasiga knän, skenben eller nyckelben”. I pensionsvärlden blir motsvarigheten att säga att du som är 48, ja dig vet vi allt om. Du skall ha en generationsfond för sextiotalister, var god svälj. Min poäng är att individen själv ofta sitter inne med extra kunskap. Han inte bara vet att det gör ont, han kan också berätta att det är i knät smärtan sitter. 48-åringen i sin tur vet att han har en bra tjänstepension och ett hyfsat privat sparande, att han har en trygg anställning och ett hus med inte alltför mycket lån – faktorer som naturligtvis spelar roll för hur mycket risk han eller hon kan ta i sin premiepensionsportfölj.

I den bästa av världar ger vi människor möjligheten att göra något av all den kunskap de besitter – utan att det känns som en förbannelse varje år när det där kuvertet dimper ned. I den bästa av världar…

Känns det för besvärligt att välja sparform kan det vara värt att ännu en gång återvända till läkarallegorin. Vet man inte var det gör ont, ser man inte det där skenbenet som har en alldeles märklig vinkel skulle jag personligen reagera med att ställa mig till förfogande för läkarvetenskapen. OK, fix it, liksom. I pensionssammanhang blir motsvarigheten att uppsöka en rådgivare. Efter att ha hållit i ett par pass för Skandias nyanställda rådgivare är jag trygg i förvissning att de kommer att ställa precis rätt frågor, röntga på precis rätt ställe och hitta precis rätt skruvar…

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom