APR
06
Knäpp titel tycker du. Jo, visst. Men det handlar om beteenden. Hur människor agerar – och att de agerar olika beroende på vilken situation de befinner sig i.
Jag läste en bok om beteenden på sportarenan: ”Scorecasting”, av Tobias Moskowitz och Jon Wertheim. En professor i finance och en journalist på Sports Illustrated – säger lite om vad boken handlar om, eller hur?
Baseboll är ju inte min sport, det skall villigt erkännas.* Men jag måste tillstå att jag blev lite såld på bokens beskrivning av risktagande hos killen med slagträt. Tydligen finns det en magisk gräns vid 0,30 i ”batting average”, dvs hur ofta man som slagman får till ett bra slag. Har du ett genomsnitt över 0,3 är du en vinnare och är du under är det inget du går och skryter om för polarna. Ungefär.
Det intressanta är när man studerat beteendet på spelare som i slutet av säsongen ligger precis under 0,3 – med chans att komma över den magiska gränsen om de träffar riktigt bra. De slår nämligen på allt! Risktagandet går i rymden, för att uttrycka sig milt. Fundera på hur en fondförvaltare som ligger precis under index i slutet av året agerar. Fundera på hur du som sparare funkar. En sista chans att klättra över till den magiska ”plus-sidan”, ett sista fondval, ett sista chanstagande. Ligger du lågt eller går ditt risktagande också upp kraftigt?
Så till basket. Jag har sett ungefär sjuhundra procent fler basketmatcher i min dag än baseboll-diton. Basketälskare pratar ofta om ”the hot hand”, dvs att en spelare plötsligt är ”het”. Då sätter han allt! Treor från mitten, you name it! Några trista psykologiprofessorer fick på åttiotalet för sig att kolla hur det egentligen förhöll sig med ”the hot hand”. Vad de fann säger lite om hur vi som individer uppfattar vår omvärld och hur svårt det här med slumpmässighet är. De fann nämligen att alla, både publik och spelarna själva var övertygade om förekomsten av heta spelare. Så tittade de på statistiken. De räknade på om sannolikheten för ett lyckat skott var större om de tidigare skotten gått i – dvs om en spelare ibland var ”het” – och fann att nej, så var det inte alls!
Det vi som åskådare (och spelare) uppfattade som stora sjok med lyckade skott var alls ingen avvikelse från det vanliga. Snarare var det så att ett lyckat eller flera lyckade tidigare skott gjorde det svårare för flertalet spelare att sätta sitt skott. Fundera på hur det här med slumpmässighet och människors vilja att se mönster påverkar vår syn på marknader och förvaltare. Ett bra år, och kanske ytterligare ett bra år – betyder det att vi skall geniförklara förvaltaren? Tänk om det bara är slumpen?**
Kan tänkas att det blir en och annan blogg till om det här med sport. Det var en tänkvärd bok! För visst är det spännande med människors agerande – på basketplanen, basebollarenan och i sitt sparande.
För övrigt vidhåller jag att Totalkollen är det bästa som inträffat sedan färdigskivat bröd.
Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
*Till alla er som älskar baseboll och tycker att jag misshandlar er kära sport: förlåt!
**Till alla er som gillar att fundera kring slumpmässigheter kan jag rekommendera Nicholas Nassim Talebs böcker. Bra läsning! Mer lättsmält även i Malcolm Gladwells ”What the dog saw” som finns i pockethyllan på flygplatsen.
