SEP
12
Håll i hatten, nu går vi över från handfasta sparråd till filosofiska betraktelser. Vad annars göra – börsen är upp och ned, tongångarna allt mer desillusionerade och vem vet egentligen vad som är inprisat i räntan på grekiska statsobligationer? Eller hur mycket man egentligen bör kunna köpa för en schweizerfranc?
Jag lyssnade på ett alldeles utomordentligt tänkvärt radioprogram i lördags morse: Konflikt i P1. ”Vad är finanssystemet till för?” var inslagets rubrik. Inte ”hur ska det gå?”. Inte ”vad är det som sker?”. Allt från handelsstudenter, historiker till stureplanstraders fick göra sina röster hörda (lyssna gärna själv här) – och tja, vad ska man med det till? Tjäna pengar, sade studenten. Flytta värden från framtiden till idag, sade historikern. Vad tänker du?
Jag fastnade för något som nämndes i slutet av inslaget, om betydelsen av tro. Ta det här med pensioner. Som mycket riktigt sades i programmet bygger dagens pensionssystem på att vi som individer tror att vi får en viss summa pengar i framtiden. Vi tilltror, vi ser det som nära nog givet att staten/försäkringsbolaget/aktiefonden där vi sparat våra slantar ska leverera en viss – större – summa pengar i framtiden. Och vi justerar vårt beteende därefter.
Tilltro är ett sanslöst intressant begrepp. I mångt och mycket kan jag ibland tänka att det är navet i nästan alla relationer – mellanmänskliga, mellan stat och individ, mellan sparare och bank. Tilltror vi inte börjar vi kontrollera. Vi börjar checka av, mäta, väga - ibland in absurdum. Och tror vi för mycket blir tilltron blind. Då ser vi inte de uppenbara flagorna i fasaden, hör inte utsagorna som ibland gränsar till lögner.
För framtida drömmar, som den ekonomiska historikern uttryckte det, är tilltro central. För dig som sparare är också tilltron av stor vikt. Ta pensionerna igen. Var befinner du dig? I en blind tilltro till att staten nog tar hand om det hela eller i en allt mer tilltagande misstro mot de pensionsprognoser som utfästs?
Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
