Får jag vara din kökompis?

Det verkar råda fullständig bröllopsyra i hela landet, och kanske speciellt i Stockholm. Igår invigdes festivalen Stockholm Love 2010  med pompa och ståt. Undra hur det känns att ha en hel tvåveckors-festival för sitt bröllop? Det var ju nervöst att gifta sig ändå, utan festival.

Vi vill också fira och kommer att finnas på plats i Kungsan från och med fredag. Gillar du golf så har du möjligheten att slå ett slag för välgörenhet  genom att slå en golfboll genom Kungsan. Inte så ofta den chansen ges. Sen kan du ju förstås komma in och få tips på hur du kan göra din ekonomi både enklare och roligare.

För att göra hela festivalen lite roligare kommer vi att vara kökompisar! Hos Skandiabanken är kunderna vana att slippa köa. Den upplevelsen vill vi ta med oss till festivalen i Kungsan. Om du är där och står i en lång kö till ett restaurangtält, en uttagsautomat eller till toaletten, då kan du messa oss (72500, skriv kö, mellanslag och vart du är). Och vips så kommer någon från oss som håller din köplats. Så kan du gå och göra något annat en stund. Jag kommer själv vara på plats och vara kökompis, så vi kanske ses i toalettkön?


Bästa hälsningar
Fredrik Sauter, vd

Sparandet livets största affär

Mitt i sommarvisby, i trettiogradigt solsken och med horder av debattglada på Visbys gator pratade vi på Skandia sparande med unga politiker, Anna Ekström från SACO och statssekreterare Urban Karlström. Vi funderade kring den nya situationen som uppkommit i och med det nya svenska pensionssystemet, vi pratade sparande och individuellt ansvar, och vi diskuterade vad man kan och bör göra för att nå fram till individen och lyfta sparfokuset. Inför ett ''rådavdrag'', dvs gör kostnaden för finansiell rådgivning avdragsgill sade Fredrik Sauter. Nej, sade de övriga debattdeltagarna.

Kunskap, sade Urban Karlström. Kunskap är viktigt. Börja i skolan och folkbilda hela vägen upp i vuxen ålder.

Jag håller med. Vi måste få bort den osynliga stämpeln med ''svårtillgängligt'' och ''krångligt'' som många människor upplever finns stämplad på allt vad sparande heter. ''Det nonchalerade sparandet'' kallade vi vårt seminarium, och det ligger nog mycket i det.

Samtidigt hävdar vi med dårars envishet, (anförda av den envisaste av oss alla - Fredrik) att människor ibland kan behöva en puff i rätt riktning. Att staten ibland kan behöva signalera vad som är prioriterat och viktigt. Kanske genom... ett rådavdrag?

Spännande med en livfull och engagerad debatt! I värmen! I Visby! Vi lovar, vi kommer att snacka mycket, MYCKET mer sparande i höst! Till dess: en härlig sommar från oss alla till er alla!

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Ditt bästa sommarkap?

Hoppas du haft en lika härlig sommar som jag har. Även om semester och affärer inte alltid är så nära förknippade med varandra så kan det ju hända att man springer på ett bra loppisfynd eller hittar en sista-minutenresa som visade sig bli fantastisk. Själv åkte jag i vanlig ordning till Mallorca med familjen (jag tror faktiskt att det är 10:e året i rad). Jag kanske inte själv gjorde något riktigt kap, men växelkursen mellan euron och svenska kronor gjorde att utlandsresan blev lite billigare än förra året. Det stora kapet var väl i så fall bara att få vara tillsammans med familjen under ledigheten. Vad är ditt sommarkap 2010?

Bästa hälsningar

Fredrik Sauter, VD

Hur påverkar jordbävningen ditt sparande?

Under fredagen kablades de obehagliga scenerna på flodvågor som sköljer in över Japan ut i media. Under helgen stod det klart att ett av landets kärnkraftverk har drabbats av problem och att det finns risk för en härdsmälta. Detta är en ohygglig katastrof för det japanska folket och vi vet i dagsläget inte hur situationen kommer att utvecklas kommande dagar.

Vid sådana här händelser påverkas även marknaderna på ett eller annat sätt. Nyheten nådde marknaden en kvart före stängning i fredags. Den stora påverkan på börsen kom inatt/morse. Fallet blev drygt 6 procent. Med tanke på katastrofens omfattning är det ett litet ras, men det beror på att Japans centralbank har pumpat in massiva mängder pengar i det finansiella systemet. 

Hur katastrofen påverkar vårt sparande är ännu för tidigt att ge svar på. Vissa gör jämförelser med jordbävningen i Kobe 1995. Denna fick endast en kortvarig effekt på marknaderna. Industriproduktionen och tillväxten återhämtade sig snabbt. Men jag tycker att man ska vara försiktig med sådana jämförelser, de två händelserna är inte fullt jämförbara.

Jag har svårt att se att den japanska börsen ska vända upp så länge det pratas om härdsmälta och de ekonomiska konsekvenserna är oklara. Historiskt har det varit skakigt på marknaderna under ett par veckor efter större händelser som denna har inträffat. Samtidigt kan det vända upp snabbt om de ekonomiska följderna blir mindre än väntat och centralbanken fortsättet att pumpa in pengar i systemet. Även om det känns fel att prata om positiva saker i allt detta, ska man komma ihåg att allt som har förstörts av jordbävningen och tsunamin måste byggas upp igen. På lite längre sikt kan det sätta fart på hjulen i den olycksdrabbade japanska ekonomin.

Skandias sparkunder har knappt 1 procent av sitt sparande i Japanfonder och den procentuella del av globalfonder som Japan utgör. Alltså väldigt lite, men man ska komma ihåg att Japan är världens tredje största ekonomi, och flera länder har stora handelsförbindelser med landet. Om problemen förvärras kommer även andra fonder att drabbas.

Vi följer naturligtvis utvecklingen noga, och kommer att guida er kring hur situationen kommer att påverka ert sparande. I nuläget är det viktigt att påpeka att osäkerheten än så länge är stor. Vi återkommer under veckan med fler kommentarer.  

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Skidor och sparande...

Jag skrev ju om baseboll, basket och sparande i den förra bloggen.* "Skidor då?" sade min chef. "Varför skriver du ingenting om skidor?"

Jag tänkte i mitt stilla sinne att det här blir långsökt. Lite fick jag mina aningar besannade när chefen käckt sade att "du vet, inte all tyngd på dalskidan!" Men här är den, friends. Den första, och förmodligen sista, bloggen om skidor och sparande.

Så låt oss då försöka se sparresan som en skidtur. Man kan ta sig ned för backarna på olika sätt. Likaså kan man hantera sitt sparande på olika sätt. Man kan strunta rätt blankt i det där med balans och stil och bara köra på i ullstrumporna liksom. En familjemedlem (avstår från att nämna hans namn, man är känslig när man är elva...) gillar mest de där små guppen vid sidorna där man kan hoppa lite, och älskar att försöka snurra och stajla i backen. Vissa sparare investerar bara i struktar eller småbolagsfonder i Taiwan, om ni fattar vart jag vill komma.

Men nämn den skidlärare som instruerar sina adepter med "...och så ser ni till att riktigt utnyttja de små skogshoppen och försök gärna åka så mycket som möjligt på en skida och slalomåkning i liften är ju ett måste..." Skulle inte tro att de är så vanliga...

Istället pratar skidlärarna säsong efter säsong efter säsong om "...inte all tyngd på dalskidan" och annat klokt. Och vi som sparföretag kommer om och om och om igen säga att det är din sparstruktur som är det viktiga: att du har en buffert, att du närmar dig ditt långsiktiga sparande med risk och tid som verktyg och att du ser på dina tillfälliga fondfavoriter som kryddor i ditt sparande. Den där sköna, böljande färden nedför backen skulle således kunna liknas vid ett tryggt livsparande eller en investering i en Skalafond med risknivå som passar dig. Eller faktiskt när jag tänker närmare efter: den sköna blandningen av ett tryggt konto för bufferten, ett garanterat livsparande för den långsiktiga tryggheten och lite Afrika-fonder som krydda för att du tycker att de ser förbaskat intressanta ut just nu.

Ok. Enough said. Ut och åk skidor!

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

  
* Har funderat över varför det är så tacksamt att referera till beteenden inom sportvärlden och dra slutsatser därifrån. Kan det vara på grund av att det finns så mycket statistik att tillgå? Jag menar, det är ju ingen som samlar data om hur vi beter oss vid övergångsställen eller vid kaffeautomaten.

Psykologin bakom kriser

Jag tänker på det här med psykologins inflytande på ekonomi och sparande. Vi har ju diskuterat det en hel del här på bloggen: den enskilde individen och psykologins inverkan på hans eller hennes sparbeslut. Jim var ju också inne lite på samma linje när han i förra bloggen pratade om olika spartyper och att det gäller att ta reda på hur man själv ställer sig till risk. Vad är det om inte inverkan av psykologiska faktorer?

Jag funderar på om man just nu inte kan se – mer än någonsin – inflytandet av psykologiska faktorer även på makroplanet. Realekonomi är en sak: dåliga BNP-siffror, stigande arbetslöshet, ökande antal konkurser. Det är – precis som namnet antyder – reella faktorer. Visst kan de tolkas mer eller mindre allvarligt av de finansiella marknaderna, men riktningen är ofta förutsägbar. Idag känns det som om vi befinner oss i ett annat läge. Nedgraderingen av USA och skuldtyngda europeiska ekonomier är faktorer som i högre utsträckning ger utrymme för tolkning – och därmed för inflytande av psykologiska faktorer hos marknadens aktörer.

Ta Greklands akuta kris under sommaren. Europeiskt stödpaket, annars betalningsinställelse. Vi har, rätt tydligt i detta fallet, gått från realekonomi till en finansiell bedömning där faktorer som förtroende och ansvar har centrala positioner. Visst är den underliggande grekiska ekonomin viktig – men håll med om att just nu är det mer fokus på var ansvaret för brödraekonomierna inom den europeiska gemenskapen börjar och slutar samt på förtroendet för att företrädare för de europeiska staterna inte bara handlar i egenintresse utan även i någon mån tar hänsyn till projektet EU. Då har vi lämnat grekisk BNP rätt långt bakom oss och är inne på psykologiska förklaringsmodeller.

Vi hör det allt som oftast. Marknaden är nervös, marknaden har ”minusöron på”, marknaden åsätter just nu en ökad riskpremie, marknaden flyr till tryggare alternativ. Att försöka förstå vad som händer på de finansiella marknaderna utan att tänka i psykologiska termer tycker jag är svårt i vanliga fall. Just nu är det nära nog omöjligt.

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
     

Lyssna på makrodebatt live

Vill du lyssna på en makroekonomisk paneldiskussion med några av Sveriges främsta ekonomer? Se då till att klicka på länken nedan på torsdag klockan 15. På grund av all oro på marknaden har vi samlat fyra rutinerade ekonomer för en diskussion här på Skandia.

Jag tror att det finns ett stort intresse bland er, våra kunder, att lyssna på vad panelen har att säga, därför sänder vi debatten live med start nu på torsdag klockan 15. Om du inte har tid att titta just då så kommer vi att spela in panelen och lägga ut den här på bloggen på fredag.

De som kommer närvara är Dag Lindskog, chefekonom på Carlson/DnB NOR, Sven-Arne Svensson, chefekonom på Erik Penser, Anders Wilson, chef för makro- och ränteanalys på Enter och Peter Gummeson, analytiker på Skandia.

Detta är ett perfekt tillfälle för att lyssna på experternas syn på marknadsläget!

Och förresten höll vi i en paneldiskussion härom veckan då vi hade besök av fem fondförvaltare. Vi spelade in den också, och den kan du se genom att klicka här.

Se makropanelen i livesändning från kl 15:00 den 25/8

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

Frågestund från paneldebatt om börsoron

Under paneldiskussionen förra veckan diskuterades den makroekonomiska utvecklingen och vad som händer på börsen. Vi fick in ett gäng frågor från tittare av webbsändningen via bland annat Facebook och Twitter. Vi delade upp frågorna på paneldeltagarna och la ut svaren på Facebook. Jag valde ut några som jag presenterar här. Vill du läsa alla frågor och svar, så titta in på vår Facebooksida!

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet

 
Fråga: Kommer euron gå starkare eller svagare om och när Grekland lämnar EMU?

Svar från Dag Lindskog (chefekonom på Carlson Investment Management):
Om Grekland lämnar, försvinner valutaunionens svagaste del, varför det vore naturligt att den nya euron blir starkare.
 
Fråga: Kan kinesiska yuan ta över dollarn som huvudvaluta i världen i framtiden?

Svar från Anders Wilson (chef för makro- och ränteanalys på Enter Fonder):
Inte de närmaste åren. Dollarn har en mycket speciell ställning eftersom nästan alla råvaror prissätts i dollar. Att ersätta dollarn kommer sannolikt att ta mycket lång tid, om det någonsin händer.
 
Fråga: Vad tror ni om Asien som placeringsalternativ?

Svar från Anders Wilson:
Mycket spännande. Länderna utanför OECD står för mycket stor del av den globala tillväxten. Kanske speciellt Asien. Så det borde vara intressanta placeringsalternativ på lång sikt.

Vi fick även en drös frågor som handlade om hur man bör placera sina sparpengar just nu. Det var olika summor, olika tidshorisonter och olika mål. Peter Gummesson gav ett samlande svar:

Svar från Peter Gummesson (fondanalytiker på Skandia):
Det är svårt att svara på och omöjligt att ge en rekommendation utan att närmare känna till era ekonomiska situationer. För den som inte vill förlora pengar kan en penningmarknadsfond vara ett alternativ. Min gissning är dock att aktier kommer att utvecklas bättre än räntefonder på 5 års sikt. Mest attraktiva tycker jag att Sverige och tillväxtmarknader ser ut. Om man är osäker tycker jag att man kan investera i en fond som placerar i stora, stabila, internationella bolag med hög direktavkastning. Jag har svårt att se någon seriös placering som kan ge 12 procent garanterad avkastning.

En annan fråga handlade om hur en långsiktig portfölj ska se ut för att lyckas bra i det långa loppet?

Svar från Peter Gummesson:
Det finns några tumregler som visat sig fungera i långa loppet, t ex att sprida riskerna, att våga gå mot strömmen och att köpa aktier i lågt värderade bolag med hög direktavkastning.

Varför har vi ett finanssystem?

Håll i hatten, nu går vi över från handfasta sparråd till filosofiska betraktelser. Vad annars göra – börsen är upp och ned, tongångarna allt mer desillusionerade och vem vet egentligen vad som är inprisat i räntan på grekiska statsobligationer? Eller hur mycket man egentligen bör kunna köpa för en schweizerfranc?

Jag lyssnade på ett alldeles utomordentligt tänkvärt radioprogram i lördags morse: Konflikt i P1. ”Vad är finanssystemet till för?” var inslagets rubrik. Inte ”hur ska det gå?”. Inte ”vad är det som sker?”. Allt från handelsstudenter, historiker till stureplanstraders fick göra sina röster hörda (lyssna gärna själv här) – och tja, vad ska man med det till? Tjäna pengar, sade studenten. Flytta värden från framtiden till idag, sade historikern. Vad tänker du?

Jag fastnade för något som nämndes i slutet av inslaget, om betydelsen av tro. Ta det här med pensioner. Som mycket riktigt sades i programmet bygger dagens pensionssystem på att vi som individer tror att vi får en viss summa pengar i framtiden. Vi tilltror, vi ser det som nära nog givet att staten/försäkringsbolaget/aktiefonden där vi sparat våra slantar ska leverera en viss – större – summa pengar i framtiden. Och vi justerar vårt beteende därefter.

Tilltro är ett sanslöst intressant begrepp. I mångt och mycket kan jag ibland tänka att det är navet i nästan alla relationer – mellanmänskliga, mellan stat och individ, mellan sparare och bank. Tilltror vi inte börjar vi kontrollera. Vi börjar checka av, mäta, väga - ibland in absurdum. Och tror vi för mycket blir tilltron blind. Då ser vi inte de uppenbara flagorna i fasaden, hör inte utsagorna som ibland gränsar till lögner.

För framtida drömmar, som den ekonomiska historikern uttryckte det, är tilltro central. För dig som sparare är också tilltron av stor vikt. Ta pensionerna igen. Var befinner du dig? I en blind tilltro till att staten nog tar hand om det hela eller i en allt mer tilltagande misstro mot de pensionsprognoser som utfästs?   

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

En fyraåring som blivit stor

För snart fyra år sedan började min företrädare Fredrik Sauter att blogga här på Skandiabankens webbplats. I det var han något av en pionjär, och fler har följt i de fotspåren.

Vi har bloggat oss igenom finanskriser - blåsiga tider då andra stängde dörren om sig men där vi valt att öppna upp. Vi har tagit emot ris och ros i era kommentarer, och även om det svider ibland får det oss också att växa.

Självklart vill vi att det som skrivs här på bloggen ska vara intressant och relevant för alla kunder som läser. Därför passade vi på att fråga vår kundpanel om vilka ämnen de vill läsa om? Vilka bloggare är de nyfikna på? Hur vill de att bloggen ska se ut framöver?

Så vad fick vi för svar av de 413 kunder som passade på att tycka till om bloggen?

Privatekonomiska tips, ekonomi i det stora perspektivet och förklarande inlägg om olika ekonomiska företeelser hamnade i topp som intressant att läsa om. Pensionen var däremot inte lika intressant. Två tredjedelar läser bloggen en gång i månaden. Det kom också förslag på att kunna variera och ha flera olika bloggare och inte bara Jeanette, Jim och mig. Allra helst vill man läsa bloggar av finansminister Anders Borg och även Lyxfällan-killarna låg i topp som efterfrågade gästbloggare. Jag lovar att de ska få frågan av oss och att de självklart är välkomna gästbloggare om de skulle svara ja.

Det svaren visade är att det är hög tid för lite förändringar på bloggen. Jeanette, Jim och jag fortsätter att blogga men vi slår ihop våra två bloggar till en enda där vi också kommer att bjuda in gästbloggare - olika experter i ämnen som är aktuella. Därför vill jag höra vilka ämnen och vilka experter som ni är intresserade av som gästbloggare?

Hilsen
Øyvind 

Orsak och verkan i världsekonomin

Orsak och verkan när det gäller makroekonomiska fenomen - låter rätt bra att ha lite koll på, eller hur? Vad händer om riksbanken i ett land ändrar styrräntan? Vilken effekt har förväntningar om framtida tillväxttakt på de beslut som idag fattas av hushåll och företag? Det här är frågor årets Nobelpristagare, Thomas Sargent och Christopher Sims sysselsatt sig med under lång tid och nu belönas för.

Rätt centralt kan tyckas  - alternativet att inte ha koll på det makroekonomiska orsakssambandet innebär ju i praktiken politiker som ”gissar”… Och just att kunskapen tycks så central är väl en god indikator på att teoretisk ekonomisk forskning gått från att vara just en teoretisk modell till att bli ett rätt naturligt inslag i varje politikers verktygslåda.

Ta Grekland som exempel. Vad händer om Grekland träder ut ur Eurosamarbetet? Hur mycket deprecieras valutan? Med hur mycket stiger inflationen? Hur påverkas tillväxten? Kanske dags att slå ännu ett telefonsamtal till Sargent och Sims…

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Förtroende påverkar din framtida pension

Fundera på frasen ”jag förlitar mig på att det statliga inkomstpensionssystemet kommer att förse mig med en tillräcklig inkomstnivå när jag gått i pension”. Okej, lite stolpig akademikersvenska, men innehållet, innehållet! Håller ni med? Jag ställde frågan till knappa tusen individer och fann att fler än hälften helt och hållet motsatte sig påståendet. Förtroendet var lågt, mycket lågt när det gällde tilltron till den svenska pensionssystemet.

Bläddrar du i tidningarna hittar du förtroende överallt. Jag läste idag om att hälften av alla svenska läkarstudenter pluggar utomlands, bl.a. i Rumänien. Nu hade det kommit larm om att korruptionen var utbredd på vissa rumänska universitet; fusk och mutor förekom rapporterades det. Visst kan man förfasa sig. Så skall det inte gå till på ett universitet. Orsaken till att det är så förkastligt är just förtroendet – med bara en liten, liten gnutta misstroende i botten, med bara några till larm om undermåliga utbildningar inom och utanför Sverige faller förutsättningarna för att bygga förtroende.

Jag läser vidare att det är dags för EU-toppmöte. Igen, får man väl tillägga. Inga akuta krispaket att klubba igenom, men en situation i Grekland som närmar sig bristningsgränsen. I  botten finns även här förtroende. Jag såg en mätning där individer i olika länder fått ange sitt förtroende för olika delar av samhället. Grekerna låg på en förfärande sista plats: mer än femtio procent hyste ett stort misstroende mot regeringen. Femtio procent!!! Att i ett sådant klimat bygga långsiktiga lösningar för sjukvård, barnomsorg och pension torde te sig rent utopiskt! Och det misstroende som nu framförallt tyskar ger uttryck för när det gäller Greklands åtstramningsvilja och reformtakt – vad är det om inte en indikation på ett begränsat förtroende?

Så vadå, kan man tycka. Lågt förtroende, visst – men man kan väl få det att funka ändå? Vet ni, jag tror inte det. Jag tror att förtroende är limmet som får vår ganska komplexa samhällsbygge att hålla ihop. Som gör att man inte är en och en utan ibland, när förtroendet finns där, vågar luta sig mot något eller några och veta att de står kvar. Därför blir jag fundersam när pensionssystemet ifrågasätts; fundersam och bekymrad. Vad tycker du? Vågar du lita på andra när det gäller din framtida välfärd eller är du införstådd med att fixa det själv?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom


PS: Sugen på en tegelsten om förtroende? Sätt då tänderna i Francis Fukuyamas ”Trust” och njut av en stor tänkares behandling av ämnet. DS.