OKT
21
Vem kan motstå ett debattinlägg som börjar "Fördelen med en värld utan män är att det förenklar studiet av demografi. När jag funderar över världens befolkning brukar jag alltså enbart tänka på kvinnor."? Det var DN som för några veckor sedan innehöll debattinlägget med avsändare Hans Rosling, professor och grundare av Gapminder (hitta Gapminder här: www.gapminder.org och artikeln här: http://www.dn.se/ledare/kolumner/ja-ma-sju-miljarder-leva). Inlägget handlade om hur den minskade barnadödligheten påverkar befolkningsmängden och hur denna effekt motverkas genom att kvinnor föder färre barn. Två generationer tar det, menar Rosling; innan befolkningstillväxten avtar. Sedan ska de stora kullarna barn bli stora kullar vuxna och till sist stora kullar pensionärer. Rent konkret avtog befolkningstillväxten 1990: då som nu föds 135 miljoner - men fram till 2050 kommer antalet vuxna att öka när de många barnen blir äldre.
Vi kan väl se lite på vad det här globala scenariot innebär för oss som svenskar. Kanske till och med dra resonemanget ned till en sådan mikronivå som det statliga svenska pensionssystemet. Grunden för de flesta utsagor om Sveriges demografi är SCB:s befolkningsprognos. SCB:s grundscenario innebär att vi lever längre - kvinnor förväntas bli 86,5 år 2050 istället för dagens 83 år, och männen förväntas leva till 84 istället för 79 år - och föder ungefär lika många barn som nu (1,83 barn per kvinna). När man gör prognoser för det svenska pensionssystemet arbetar man även med ett pessimistiskt alternativ som innebär lägre födelsetal (ner mot 1,65 barn per kvinna) - alltså färre barn, som innebär färre vuxna som kan försörja den stora grupp som nu yrkesarbetar och i framtiden kommer att vara pensionärer.
Så hur ser det då ut för det statliga svenska pensionssystemet? Ja, oavsett vilket scenario man väljer kommer pensionssystemets avgiftsnetto, dvs skillnaden mellan hur mycket som betalas ut i pension ur systemet varje år och hur mycket som betalas in i form av pensionsavsättningar från dem som arbetar, att försämras de kommande tio åren. 1940-talets stora årskullar går i pension och pensionsutbetalningarna stiger därför. Framåt 2040 (2046 om man väljer det pessimistiska scenariot ovan) har denna trend vänt - inbetalningarna prognostiseras då vara större än de utbetalade pensionerna. Detta och mycket annat läsvärt hittar du i den orange rapporten från Pensionsmyndigheten.
Och för dig som individ då? Vad innebär det här för just din statliga pension? För dig som inte orkat öppna det orange kuvertet kommer här "the very short recap". Är du född 1945 får du (i genomsnitt) 66% av din slutlön i pension. Född 1965: i snitt 57% i pension och född 1990 i snitt 52% av slutlönen i pension. Lite uppskärrad av de här siffrorna? Lite sugen på att se vad som händer om du inte är genomsnittet utan just du själv? Jamen, öppna kuvertet och kolla efter!
Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
