Det här är ett inlägg i den stormande debatten om ickevalsalternativet i PPM-valet. Vad pratar hon om tänker du? Du har väl inte missat de arga artiklarna och de vassa argumenten när nu Sjunde AP-fonden strukturerat om placeringsalternativet för de som inte gör ett aktivt val av PPM-fonder? Nej, just det. Det blev ingen debatt. Det blev inte ens ett trött jaså.
Varför borde det ha blivit en debatt? Eller ännu bättre: varför är det så förgrymmat viktigt hur ickevalsalternativen är utformade? Jo, för att vi som individer inte alltid gör som rationella varelser borde göra i den mest perfekta av världar. Vi borde fundera över vad vi vill, fatta ett informerat beslut och agera därefter. Skrämmande ofta gör vi ingenting, vi hamnar i ickevalsalternativet just därför att vi inte orkar agera. Det är som när man flyttar. Den där kartongen skall jag sortera in på sin rätta plats senare. Längre fram. Jag låter den stå här i källaren ett tag bara, tills allt annat är upplockat och... Sju år senare står den fortfarande kvar.
Det kan ju vara så att alla - och det är många - som är placerade i PPM-valets ickevalsalternativ faktiskt vill vara placerade där. Låt mig ta ett rätt känt exempel från forskning avseende hur ickevalsalternativ styr vårt beteende. I USA är en stor del av pensionssparandet knutet till din anställning. Du börjar jobba någonstans och får då möjligheten att gå med i en pensionsplan där du sparar till pensionen (och där ofta även företaget pytsar in pengar). Två forskare, Brigitte Madrian och Dennis Shea, observerade vad som såg ut att vara ett rätt generellt mönster. Var det så att individen själv måste göra ett aktivt val för att gå med i sparplanen (dvs företagets ickevalsalternativ var inget sparande alls) gick lite knappt 50% med. Så ändrade Madrian och Shea förutsättningarna: i ett visst företag hamnade nu de anställda i en sparplan om de inte fattade ett beslut att avstå - dvs gjorde de inget startades automatiskt ett sparande där 3% av lönen sattes av till pensionen. Och ta-daa: 85% av individerna i det utvalda företaget hamnade nu i ickevalsalternativets sparplan! Från knappa 50% till 85%. Det är svårt att argumentera för att just det här företagets anställda plötsligt ville börja spara. Det är lättare att tolka det som att det här, liksom på många andra områden, råder en förkärlek för det passiva alternativet, för ickevalsalternativet.
Människor styrs av sammanhang. Vi styrs av hur alternativ presenteras för oss. Och vi styrs i vårt beslutsfattande av förekomsten av ett ickevalsalternativ. Därför är det så fruktansvärt viktigt att utforma ickevalsalternativ på ett intelligent och sunt sätt. Just därför att vi vet att en mängd individer kommer att hamna där på grund av att de inte vill, orkar eller förmår fatta ett aktivt beslut.
Till er som hade förväntat en beskrivning av hur det nya ickevalsalternativet i PPM-valet nu är utformat, till alla er som också funderat över det vettiga i att ge en fond med risk i klass med en tillväxtmarknadsfond till svenska soffliggare - till er säger jag lugn, bara lugn. Vi skall snacka mycket risk här på bloggen framöver!
Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
Ps. För den som vill läsa mer om hur vi som individer styrs (och kanske t o m behöver styras) i sparbeslut och andra beslut finns en alldeles utomordentlig bok av Richard Thaler och Cass Sunstein: "Nudge". Titeln anspelar på den hint eller vink, den nudge, vi behöver för att hamna rätt i våra beslut - allt enligt författarna.
