Bra ekonomibloggen

Fundera på frasen ”jag förlitar mig på att det statliga inkomstpensionssystemet kommer att förse mig med en tillräcklig inkomstnivå när jag gått i pension”. Okej, lite stolpig akademikersvenska, men innehållet, innehållet! Håller ni med? Jag ställde frågan till knappa tusen individer och fann att fler än hälften helt och hållet motsatte sig påståendet. Förtroendet var lågt, mycket lågt när det gällde tilltron till den svenska pensionssystemet.

Bläddrar du i tidningarna hittar du förtroende överallt. Jag läste idag om att hälften av alla svenska läkarstudenter pluggar utomlands, bl.a. i Rumänien. Nu hade det kommit larm om att korruptionen var utbredd på vissa rumänska universitet; fusk och mutor förekom rapporterades det. Visst kan man förfasa sig. Så skall det inte gå till på ett universitet. Orsaken till att det är så förkastligt är just förtroendet – med bara en liten, liten gnutta misstroende i botten, med bara några till larm om undermåliga utbildningar inom och utanför Sverige faller förutsättningarna för att bygga förtroende.

Jag läser vidare att det är dags för EU-toppmöte. Igen, får man väl tillägga. Inga akuta krispaket att klubba igenom, men en situation i Grekland som närmar sig bristningsgränsen. I  botten finns även här förtroende. Jag såg en mätning där individer i olika länder fått ange sitt förtroende för olika delar av samhället. Grekerna låg på en förfärande sista plats: mer än femtio procent hyste ett stort misstroende mot regeringen. Femtio procent!!! Att i ett sådant klimat bygga långsiktiga lösningar för sjukvård, barnomsorg och pension torde te sig rent utopiskt! Och det misstroende som nu framförallt tyskar ger uttryck för när det gäller Greklands åtstramningsvilja och reformtakt – vad är det om inte en indikation på ett begränsat förtroende?

Så vadå, kan man tycka. Lågt förtroende, visst – men man kan väl få det att funka ändå? Vet ni, jag tror inte det. Jag tror att förtroende är limmet som får vår ganska komplexa samhällsbygge att hålla ihop. Som gör att man inte är en och en utan ibland, när förtroendet finns där, vågar luta sig mot något eller några och veta att de står kvar. Därför blir jag fundersam när pensionssystemet ifrågasätts; fundersam och bekymrad. Vad tycker du? Vågar du lita på andra när det gäller din framtida välfärd eller är du införstådd med att fixa det själv?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom


PS: Sugen på en tegelsten om förtroende? Sätt då tänderna i Francis Fukuyamas ”Trust” och njut av en stor tänkares behandling av ämnet. DS.