Jag tänker på det här med psykologins inflytande på ekonomi och sparande. Vi har ju diskuterat det en hel del här på bloggen: den enskilde individen och psykologins inverkan på hans eller hennes sparbeslut. Jim var ju också inne lite på samma linje när han i förra bloggen pratade om olika spartyper och att det gäller att ta reda på hur man själv ställer sig till risk. Vad är det om inte inverkan av psykologiska faktorer?
Jag funderar på om man just nu inte kan se – mer än någonsin – inflytandet av psykologiska faktorer även på makroplanet. Realekonomi är en sak: dåliga BNP-siffror, stigande arbetslöshet, ökande antal konkurser. Det är – precis som namnet antyder – reella faktorer. Visst kan de tolkas mer eller mindre allvarligt av de finansiella marknaderna, men riktningen är ofta förutsägbar. Idag känns det som om vi befinner oss i ett annat läge. Nedgraderingen av USA och skuldtyngda europeiska ekonomier är faktorer som i högre utsträckning ger utrymme för tolkning – och därmed för inflytande av psykologiska faktorer hos marknadens aktörer.
Ta Greklands akuta kris under sommaren. Europeiskt stödpaket, annars betalningsinställelse. Vi har, rätt tydligt i detta fallet, gått från realekonomi till en finansiell bedömning där faktorer som förtroende och ansvar har centrala positioner. Visst är den underliggande grekiska ekonomin viktig – men håll med om att just nu är det mer fokus på var ansvaret för brödraekonomierna inom den europeiska gemenskapen börjar och slutar samt på förtroendet för att företrädare för de europeiska staterna inte bara handlar i egenintresse utan även i någon mån tar hänsyn till projektet EU. Då har vi lämnat grekisk BNP rätt långt bakom oss och är inne på psykologiska förklaringsmodeller.
Vi hör det allt som oftast. Marknaden är nervös, marknaden har ”minusöron på”, marknaden åsätter just nu en ökad riskpremie, marknaden flyr till tryggare alternativ. Att försöka förstå vad som händer på de finansiella marknaderna utan att tänka i psykologiska termer tycker jag är svårt i vanliga fall. Just nu är det nära nog omöjligt.
Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
