Jag skrev ju om baseboll, basket och sparande i den förra bloggen.* "Skidor då?" sade min chef. "Varför skriver du ingenting om skidor?"
Jag tänkte i mitt stilla sinne att det här blir långsökt. Lite fick jag mina aningar besannade när chefen käckt sade att "du vet, inte all tyngd på dalskidan!" Men här är den, friends. Den första, och förmodligen sista, bloggen om skidor och sparande.
Så låt oss då försöka se sparresan som en skidtur. Man kan ta sig ned för backarna på olika sätt. Likaså kan man hantera sitt sparande på olika sätt. Man kan strunta rätt blankt i det där med balans och stil och bara köra på i ullstrumporna liksom. En familjemedlem (avstår från att nämna hans namn, man är känslig när man är elva...) gillar mest de där små guppen vid sidorna där man kan hoppa lite, och älskar att försöka snurra och stajla i backen. Vissa sparare investerar bara i struktar eller småbolagsfonder i Taiwan, om ni fattar vart jag vill komma.
Men nämn den skidlärare som instruerar sina adepter med "...och så ser ni till att riktigt utnyttja de små skogshoppen och försök gärna åka så mycket som möjligt på en skida och slalomåkning i liften är ju ett måste..." Skulle inte tro att de är så vanliga...
Istället pratar skidlärarna säsong efter säsong efter säsong om "...inte all tyngd på dalskidan" och annat klokt. Och vi som sparföretag kommer om och om och om igen säga att det är din sparstruktur som är det viktiga: att du har en buffert, att du närmar dig ditt långsiktiga sparande med risk och tid som verktyg och att du ser på dina tillfälliga fondfavoriter som kryddor i ditt sparande. Den där sköna, böljande färden nedför backen skulle således kunna liknas vid ett tryggt livsparande eller en investering i en Skalafond med risknivå som passar dig. Eller faktiskt när jag tänker närmare efter: den sköna blandningen av ett tryggt konto för bufferten, ett garanterat livsparande för den långsiktiga tryggheten och lite Afrika-fonder som krydda för att du tycker att de ser förbaskat intressanta ut just nu.
Ok. Enough said. Ut och åk skidor!
Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom
* Har funderat över varför det är så tacksamt att referera till beteenden inom sportvärlden och dra slutsatser därifrån. Kan det vara på grund av att det finns så mycket statistik att tillgå? Jag menar, det är ju ingen som samlar data om hur vi beter oss vid övergångsställen eller vid kaffeautomaten.
