Jag är ingen OS-galning, sitter inte uppe halva nätterna och följer det på tv:n. Är nog snarare lite sådär lagom intresserad. Men så dyker de upp, de som kan få en att gråta fast man inte ens visste att man brydde sig några timmar tidigare. Sverige har ju tagit flera OS-medaljer, men min favorit hittills är Anjas prestation. Tänk att krascha som hon gjorde, i ett hopp som är 60 meter och i 106 km/h. Och att sen, något dygn senare, se faran i vitögat igen och åka i samma backe, och dessutom göra det så fullt ut att man tar en medalj. Hon sa i en intervju efteråt att hon varit rädd när hon åkte upp, men att hon bara måste göra det. Kan kännas att kopplingen till min vardag är svag, men det är härligt att ha människor att inspireras av, och just nu är det Anja. Häftigt att efter ett sånt fall, resa sig och försöka igen. Vem inspirerar dig?
Bästa hälsningar
Fredrik Sauter, VD
