Avkastning i ett nollränteläge?



Vi har skrivit tidigare på bloggen om vilka förväntningar man kan och bör ha på sitt sparande i en situation där räntan är rekordlåg och inflationen obefintlig. När har man egentligen anledning att vara nöjd med sin avkastning?

Låt oss först bara konstatera att det kanske har större betydelse med avkastningsförväntningar än det faktum att man som kund blir nöjd eller missnöjd i efterhand (vilket vi i och för sig bryr oss rejält mycket om!). Än viktigare är att när man funderar på sitt sparande och överväger att omplacera pengar ha kopplingen mellan avkastningsförväntningar och risk i bakhuvudet. Vi har pratat om det ett otal gånger: vi tror att val av risknivå spelar allra störst roll för ditt långsiktiga sparande – och förväntningar om avkastning hänger liksom med i det viktiga valet. Drar du ned risknivån – kanske inför en utbetalning av pension eller liknande – måste du också justera ned dina förväntningar på avkastning.

Ett problem när man pratar om avkastningsförväntningar är att det gäller att skilja på nominell och real avkastning, det vill säga om vi väljer att titta på de kronor och ören du faktiskt får i avkastning eller om vi fokuserar på vad du kan köpa för dina pengar. Skillnaden är naturligtvis inflation. Nästan en raritet i dagsläget – en petitess då att prata om skillnaden mellan nominell och real avkastning kan tyckas. Nja, kruxet är ju att när man försöker ringa in den nivå avkastningsförväntningar rimligen bör ligga på går man ofta tillbaka i historien – och den minnesgode kommer kanske ihåg det glada sjuttiotalet med tvåsiffrig inflationstakt. I en historisk jämförelse spelar det således stor roll att man skiljer på nominella och reala avkastningsförväntningar.

Säg då att vi fokuserar på den reala avkastningen, och försöker fundera på vad rimliga förväntningar kan vara på dessa. Även här brukar man gå tillbaka till historien och titta på hur den reala avkastningen för placeringar med olika risknivå utvecklats över lång tid. Man talar ofta om riskpremier på aktier, det vill säga hur mycket betalt du får för att investera i riskfyllda alternativ istället för att placera pengarna på bankboken (här som ett exempel på ett riskfritt alternativ). Det här är ett ämne som diskuterats och debatterats i decennier, och som ligger till grund för ett antal nobelpris. Betalningen för risk skiljer sig historiskt mellan olika tidsperioder och mellan olika marknader, men säger jag att en riskpremie borde ligga på runt 3% kanske vi i alla fall kan se det som en utgångspunkt för en diskussion…  

Ok. Så till dagsläget. Vi har ett ränteläge som är så nära noll man kan komma. Vi har obefintlig inflation. Kvar blir egentligen bara riskpremien. Alltså runt 3% i avkastning för en bred aktieplacering. 1,5% för en blandfond med hälften räntor, hälften aktier. Hur känns det? Rimmar det väl med dina förväntningar på ditt sparande?

Jeanette Hauff, sparekonom Skandia



SKRIV KOMMENTAR






Bloggvett

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer där innehållet är rasistiskt eller kränkande avseende ras kön, religion eller sexuell läggning. Personangrepp och svordomar accepteras inte heller utan kommer att raderas, liksom kommersiella budskap eller inlägg som innehåller länkar av något slag.

Årets Seniorbank och Årets nyhet 2014!



Nytt år och nya möjligheter. Nu när 2014 gått över i 2015 och vi går mot ljusare tider så kommer alla utvärderingar av det gångna året. Det handlar också om att prisa de som varit bäst under året; Ronaldo och Nadine Kessler fick häromdagen varsin guldboll som världens bäste fotbollsspelare (vår egen Zlatan blev utan pris), filmerna Boyhood och Grand Budapest Hotel sina Golden Globe-utmärkelser som årets bästa och snart är det dags för Oscarsgalan.

I vår bransch förekommer också priser och vi har redan kammat hem två stycken. Dels har Skandia av tidningen Privata Affärer utnämnts till Årets Seniorbank och dels har vi fått pris för Årets Nyhet i kategorin Bank. Utmärkelsen som Årets Seniorbank får vi med motiveringen: ”Banken som tänker på pensionärerna – även när de slutat betala”.

Det är nämligen så att Skandia erbjuder ett särskilt bankkonto, Skandiakontot, med högre ränta för utbetalningar från försäkringar. Detta för att premiera lojala kunder lite extra. I dagsläget är den effektiva årsräntan på Skandiakontot 1 procent. Att man dessutom kan få professionell hjälp att planera sina pensionsuttag av våra rådgivare lyfts också fram av juryn som en bidragande faktor till priset som Årets Seniorbank. Vi har haft Skandiakontot i över tre års tid och det har blivit enormt populärt. Nu prisas vi också för initiativet och det är vi såklart stolta och glada över.

Här kan du läsa mer om Skandiakontot

Priset för Årets Nyhet handlar om att Skandia var först ut med en öppen och transparent prismodell för bolån samt redovisning av snittränta på alla våra kunders bolån. ”Banken som kör med öppna kort och därmed höjer sig över snittet” lyder den vitsiga motiveringen från juryn.

Här kan du läsa mer om Bolån

Priser är kvitton på att vi gör något bra, att vi vågar sticka ut eller helt enkelt att vi fortsätter med det vi redan gör bra.

Vilka priser hoppas du som kund att Skandia vinner det här året?

Mattias Munter, pensionsekonom Skandia
Twitter: @mattiasmunter

PS. Du har väl inte glömt att anpassa ditt privata pensionssparande till de nya reglerna – 150 kr per månad eller 1 800 kr är det maximala avdragsutrymmet om du inte är egenföretagare eller saknar pensionsrätt i anställning.



Stefan|2015-01-15 14:41:05

Årets sparkonto vore trevligt
Anmäl


Micke|2015-01-16 08:22:36

Stefan, förstår inte varför många alltid tjatar om bra ränta på sparkontot. I de flesta fall har ju inte människor särskilt mycket pengar på sina konton så i kr räknat blir det ju ingen större skillnad. Fokusera på sådant där det blir stor skillnad istället. Ränta på bolån, avgifter på placeringar etc.
Anmäl


Daniel|2015-01-16 10:58:00

Årets bästa fond - det måste varit ett tag sedan ni tog hem ett liknande pris?
Anmäl


Bosse|2015-01-16 11:48:04

Helt rätt Micke!
Anmäl


Kunnig|2015-01-19 01:00:53

Du Micke, verkar vara en som är överbelånad samt saknar kunskaper om ekonomi. Det är nämligen så att folk har en väldigt massa pengar på konton som ger extremt dålig avkastning. Samtidigt är det ett måste för banken att ha ett eget kapital för att kunna låna ut pengar som lånas av riksbanken. Man borde tvärs emot vad du antyder höja bolånen och lägga dessa pengar på sparandet vilket skulle ge sunda huspriser och en vettig avkastning till dem som valt ett annat liv än att parasitera på andras skattepengar. Folk betalar alltså 30% av dina räntor.
Anmäl


Micke|2015-01-19 13:05:23

Kunnig, nu är det som så att jag jobbar med privatekonomi och har till skillnad från dig (förmodar jag) träffat ca 4000 kunder de senaste 10 åren. Det är väldigt få som har stora summor på kontot, då träffar jag till större delen de som tjänar rån 600 k per år och uppåt. Ändå är det förvånansvärt många som ändå fokuserar på räntan på kontot fast de har miljoner i pensioner och sparande som de lägger väldigt liten tid och energi på. Då menar jag att de flesta byta fokus och lägga energin på sådant som gör stor skillnad. Sen håller jag med dig om att bostadspriserna och lånekarusellen sparat ur men det är ju en annan diskussion. Som privatperson måste man ju utgå från de spelregler som gäller just nu.
Anmäl


Stefan|2015-01-19 20:05:06

@Micke Faktum är att Skandiabanken slår de andra bankerna på de flesta tjänsterna redan, förutom sparkonto och möjligtvis valutaväxling så därav mitt önskemål. Se http://z2036.blogspot.com/2014/12/arskonika-2014.html
Anmäl


SKRIV KOMMENTAR






Bloggvett

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer där innehållet är rasistiskt eller kränkande avseende ras kön, religion eller sexuell läggning. Personangrepp och svordomar accepteras inte heller utan kommer att raderas, liksom kommersiella budskap eller inlägg som innehåller länkar av något slag.

Sparguiden del 2 - Vilken risk ska du ta?



Här är andra delen i en sparguide från oss på Skandia så att du enkelt och snabbt ska få koll på de viktigaste besluten du har att fatta som sparare.

Del två handlar om risk! I de andra två avsnitten går jag igenom syfte och intresse.

 



Det är viktigt att utgå från din egen attityd till risk när det gäller sparande. Låt mig dra ett fiktivt men målande exempel.

Låt säga att du har 10 000 kronor att placera. Du kan antingen placera med en garanti och vara säker på att få 200 kronor per år. Eller så placerar du med mer risk där din placering vissa år går ner 2000 kronor och andra år går upp med 2000 kronor.

Vilket av alternativen tycker du känns bäst?

Mitt tips vad gäller val av risknivå i dina sparplaceringar kan kokas ner till att utgå från dig själv: ser du risk som ett hot eller en möjlighet? I den första delen av sparguiden pratar jag om syftet med sparandet, som också är en viktig komponent i beslutet om nivån på risken.

Jeanette Hauff, sparekonom Skandia



SKRIV KOMMENTAR






Bloggvett

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer där innehållet är rasistiskt eller kränkande avseende ras kön, religion eller sexuell läggning. Personangrepp och svordomar accepteras inte heller utan kommer att raderas, liksom kommersiella budskap eller inlägg som innehåller länkar av något slag.

Så här har våra kunder blivit friskare



Sverige behöver bli bättra på att motverka ohälsa och utanförskap, snarare än bara betala för det när det väl uppstått. Det är något som jag skriver om på DN debatt. Som sparbolag ser vi på Skandia vad som händer när människor drabbas av olika former av utanförskap. Att inte längre kunna stå för sin egen försörjning på grund av arbetslöshet, sjukskrivning, missbruk eller psykisk ohälsa gör det svårt att hantera sin ekonomi. Att spara är inte heller att tänka på för den som drabbas.
 
Det här är frågor som engagerar oss och ett samhällsproblem som också berör vår verksamhet. Därför är vi engagerade i att ta fram lösningar. På så vis har våra kunder blivit friskare.

Försäkringskassan gick ut i en artikel häromdagen och varnade för att sjuktalen i Sverige sedan 2010 ökar kraftigt vilket gör att Försäkringskassans kostnader skenar. Enligt Världshälsoorganisationen WHO orsakar ohälsosam livsstil 80 procent av hjärt- och kärlsjukdomarna, 90 procent av all typ 2-diabetes och 30 procent av all cancer. På samma vis vet vi att livsstilen påverkar psykisk ohälsa och stress. Det betyder att förändring i vardagsvanor kan förbättra hälsa och minska riskerna för sjukdom. Då gäller det att satsa förebyggande så folk slipper bli sjuka. Det har vi gjort för våra kunder.
 
Så många som nio av tio av våra kunder vänder sig till oss redan innan sjukskrivningen är ett faktum. Vi är de enda som erbjuder en kostnadsfri förebyggande (p)rehabilitering kopplad till vår företagssjukförsäkring. En insikt är att många behöver hjälp att hantera balansen i livet - mellan arbete, privatliv och andra krav. Det kan tyckas konstigt att erbjuda vård innan folk är sjuka, men faktum är att när vi ger våra kunder förebyggande hjälp så blir det resultat, både mänskligt och ekonomiskt. Samtidigt som sjuktalen i Sverige ökat har våra kunders långtidssjukskrivningar minskat rejält, från 4,5 till 0,5 procent.
 
Det är en vinst många får del av; kunderna har vunnit bibehållen hälsa, arbetsgivarna har sluppit betala sjuklön och samtidigt har vi som bolag fått lägre kostnader. Därtill drar det offentliga försäkringssystemet en vinstlott.
 
Som Nobelpristagaren James Heckman har visat kan förebyggande sociala insatser ses som rena ekonomiska investeringar. Vinsten, i termer av att fler kommer i arbete och färre hamnar i långvarig ohälsa, utanförskap eller bidragsberoende, kan rentav vara större än rena finansiella investeringar.
 
Så är det även för våra kunder. De sänkta kostnaderna bidrar till att Skandia sänkt priset med upp till 75 procent för dessa produkter. För självklart, som kundstyrt bolag har vi sett till att vinsten går tillbaka till kunderna.
 
Det här är ett exempel på hur vi tänker längre för att bidra till ett rikare liv.
 
Allt gott!
 
Lena Hök
Hållbarhetschef Skandia



SKRIV KOMMENTAR






Bloggvett

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer där innehållet är rasistiskt eller kränkande avseende ras kön, religion eller sexuell läggning. Personangrepp och svordomar accepteras inte heller utan kommer att raderas, liksom kommersiella budskap eller inlägg som innehåller länkar av något slag.

Förtida uttag av pension bra för fåtalet

Taggar: pension Mattias


Läsare av Dagens Nyheter kan idag läsa om en varning för den nya ”pensionstrenden” där personer uppmuntras att ta ut sin allmänna pension (det orange kuvertet) medan man fortfarande arbetar. Jag skulle nog inte kalla detta en trend, utan snarare är det en konsekvens av att möjligheten till uttag från 61 års ålder faktiskt finns. Finns det valfrihet och flexibilitet så kommer den också att användas.

Argumenten som lyfts fram för att ta inkomstpensionen tidigare är oftast att pengarna inte är skyddade till efterlevande, de kan alltså bara betalas ut till dig själv, samt att detta är ett sätt att dessutom göra de första åren av pensionering lite mer guldkantade. Baksidan är bland annat att skatten kan bli högre samtidigt som a-kassan och bostadstillägg påverkas negativt.

Eftersom den allmänna pensionen ska räcka så länge du lever så innebär förtida uttag samtidigt att utbetalningarna blir lägre, med ungefär sex procent för varje år. Att ta ut pensionen vid 61 istället för 65 års ålder betyder alltså omkring 24 % lägre allmän pension - så länge du lever. Men tanken är alltså att samtidigt placera pengarna under tiden fram till pension och därefter komplettera pensionsutbetalningarna med det sparandet under en period. Pengarna som placeras måste därför växa rejält på kort tid för att det ska bli en god affär under någon längre tid av pensionering. Även med låg avkastning så kan man nog under de första tio åren leva pensionärslivet med lite guldkant tack vare upplägget men knappast så länge som 15 år.  

Den som är förmögen nog att inte vara beroende av inkomstpensionen för sin försörjning resten av livet riskerar såklart mycket lite genom att ta ut den tidigare. I annat fall så ska man vara väldigt säker på att man inte kommer att bli särskilt gammal för att nappa på idén.

Det är inte alltid lätt att tänka långsiktigt och ha realistiska förväntningar på hur gammal man faktiskt kan komma att bli och hur länge man kommer att vara aktiv. Min slutsats är att förtida uttag bara är en bra idé för fåtalet så det är klokt att tänka igenom saken riktigt noggrant innan man börjar spekulera med sin egen livslängd som insats.

Mattias Munter, pensionsekonom Skandia
@mattiasmunter på Twitter




SKRIV KOMMENTAR






Bloggvett

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer där innehållet är rasistiskt eller kränkande avseende ras kön, religion eller sexuell läggning. Personangrepp och svordomar accepteras inte heller utan kommer att raderas, liksom kommersiella budskap eller inlägg som innehåller länkar av något slag.

Årets fattigaste dag

Taggar: sparande Jeanette


Januari är för många den månaden där privatekonomin är som mest ansträngd. För de flesta övergår detta ansträngda läge till ett mer normalt läge när januarilönen dimper ned – vilket väl för många inträffar imorgon fredag. Idag är det således den fattigaste dagen. Smaka på det: årets fattigaste dag.

Vad kan man göra åt detta då? Skolboken säger naturligtvis gör en budget, lägg undan i tid och håll koll på julklappskostnaderna. Klokt, mycket klokt. Vi kan väl spara de där råden till nästa jul – budgeten kan ju bli ett nyårslöfte och istället fundera över vad man kan göra nu, i den uppkomna situationen, när nu årets fattigaste dag slår över oss utan skyddsnät.

Något jag kan fundera över ibland är det bristande intresse för sparande och planering av privatekonomin som är förvånansvärt vanligt. Det är, tror jag, en kombination av bristande tilltro till den egna förmågan – det kan kännas krångligt med ekonomi helt enkelt – och ett slags ”det löser sig nog”-mentalitet. Varför inte utnyttja denna fattigdag till att riktigt etsa fast på hornhinnan hur trist och ansträngt det blir utan planering? Kanske kan minnet av den där torsdagen då bara konserverade tomater och pasta stod på bordet bli en intressehöjning, en händelse som ökar motivationen att ta itu med den bortglömda privatekonomin?

Ett tredje sätt att hantera den fattigaste dagen är naturligtvis att leta fram den där godispåsen du gömt för barnen och kolla på gamla avsnitt av På spåret på Svt Play. Kallas även förnekelse eller flykt och funkar en dag – men knappast mycket längre.

Jeanette Hauff, sparekonom Skandia



Rikeman|2015-01-26 22:03:33

Detta med den fattigaste månaden eftersom man haft så mycket utgifter för julfirande och liknande är ju bara, i likhet med mycket annat som skrivs här, rent nonsens. Endast en mycket liten del har det så här. För det första är det bara ungefär 20% som är s.k. barnfamiljer i realiteten men man skulle kunna tro att det är 80% eftersom samhället tycks kretsa just kring denna minoritetsgrupp. Denna grupp är idag överöst med diverse bidrag och avdrag som enbart dessa har möjlighet att utnyttja. Sanningen är, som jag ser det, att de som är fattiga är det året runt. Exempel på sådana folk är en ensamboende som har ett dåligt betalt arbete men måste betala en hög hyra för att ha någonstans att sova. Barnfamiljerna däremot är tillsamma med politikerna Sveriges nya adel. Slutligen vill jag bara tala om att jag har mitt på det torra resten av alla januarimånader i livet så jag är inte alls avundsjuk på den nya adeln. Däremot hyser jag förakt.
Anmäl


håller med...|2015-01-27 13:05:30

.. och i slutändan handlar allt om planering. Om man planerar (budet etc) så ska det ju inte bli så att pengarna bara tar slut en dag...
Anmäl



Bli äldre och lyckligare

Taggar: Dagny


Nu är julhelgen över och vi har kommit en bit in på det nya året och ingen av oss vet om det kommer att bli bättre eller sämre än det gamla. Nyårslöften avger jag inte längre för det är svårt att infria dem och det är inte bra för självförtroendet att misslyckas med sina goda föresatser. Jag önskar förstås att det blev ett fredligt år och att människor löste konflikter utan att ta till vapen. Tanken på världsfred verkar vara i det närmaste en utopi. Vi svenskar skall därför vara oändligt tacksamma för att vi levt i fred i mer än hundra år och att vårt land har kunnat utvecklas och bli till ett land där de flesta har det bra och där våra ungdomar får fri utbildning vid skolor och universitet.

Vi har också skäl att vara tacksamma för att landets politiker försöker samarbeta och inte bara käbblar och tar heder och ära av varandra. Förhoppningsvis kan de gemensamt lösa de ständigt aktuella frågorna om skola, välfärd och försvar. I min ålder tänker jag lite egoistiskt på mig själv och tycker att jag som pensionär inte borde betala högre skatt än befolkningen som förvärvsarbetar gör. Det kanske blir mer rättvisa under det nya året. Jag tänker också på att jag kan bli föremål för vård och omsorg. Om det skall ske i kommunal eller privat regi, bryr jag mig inte om, bara jag blir väl omskött. Under det gångna året har vi äldre blivit mer uppmärksammade än vi är vana vid och det är till stor del 40-talisternas förtjänst.  Många av dem går nu i pension och man tror att de kommer att ställa större krav på vården än vad tidigare generationer gjort. 

Men det är inte bara jämmer och elände att bli gammal. Vi lever längre och är friskare högt i upp i åldrarna. Jag läste en tidningsartikel häromdagen och blev riktigt glad när jag läst färdigt. Nu lär det vara vetenskapligt bevisat att vi inte bara lever länge utan vi blir också lyckligare med åren.  Efter en svacka mitt i livet skall vi enligt nya forskningsresultat bli som allra lyckligast när vi blivit riktigt gamla. De allra bästa åren i livet har man mellan 82 och 85 års ålder. Då har vi lärt oss en hel del om livet och förändringarna som under årens lopp har skett i våra hjärnor har gjort oss lyckligare medan år lagts till år. När vi kommit så långt har vi också blivit bättre på att hantera de svårigheter vi möter i livet och vi är betydligt bättre på att bemästra dem.

Jag har inget minne av hur lycklig jag var i 80-årsåldern, men jag tror på forskningen och kan intyga att jag inte känner mig det minsta olycklig fastän jag fyllt hundra. Allting är relativt och antalet år man lever är inte utslagsgivande utan det är andra saker som spelar in.  God hälsa och goda levnadsförhållanden betyder mycket för livskvaliteten. Mitt budskap till alla de unga som gruvar sig för att bli gamla är enbart positivt. De behöver inte oroa sig för ålderdomen längre. Det innebär inte enbart bekymmer att bli äldre utan det innebär ett visst mått av lycka. Det hade varit bra om vetenskaparna hade talat om hur lycklig man kan vara vid 65 års ålder, men det får vi kanske veta så småningom ifall intresset för åldersproblemen håller i sig.

Det är riktigt angenämt att förmedla en god nyhet men man bör kanske ta den med en nypa salt. Lycka är en känsla av varaktigt välbehag, men ingen vet hur länge den varar. Med dessa tänkvärda ord önskar jag mina läsare ett gott och lyckosam år.

Dagny Carlsson





Plånboksindex visar ökad optimism



Det blir inte alltid som man tror. Ni minns dramatiken i oktober där vårt extrainsatta Plånboksindex visade på en rekordlåg pessimism? Svenskar dystra som aldrig förr – mycket beroende på effekter av valet och parlamentarisk oro (mätningarna gjordes ju under inledningen av oktober månad). Så var det dags att genomföra plånboksmätningarna igen nu i inledningen av december – och vi anande att budgetomröstningen och ett förestående extraval skulle späda på svenskarnas pessimism.

Ack så fel man kan ha ibland. Inte blev det något extraval – och inte avspeglade sig det stökiga politiska läget i en dystrare befolkning. Snarare såg vi motsatsen; att vissa grupper (i synnerhet den grupp vi definierar som medelinkomsttagare, dvs de som tjänar mellan knappa 21.000 och 50.000 i månaden) studsade upp rätt rejält när det gällde synen på innehållet i den egna plånboken ett år framåt i tiden.

Just skillnaden mellan de olika inkomstgrupperna gör det svårt att inte tolka decembersiffrorna som tecken på att det är det faktiska innehållet i budgeten som spelar roll – kanske större roll än vi trott. Jag kan tänka att det är en slags principiell skillnad på vad som får människor att reagera. Antingen styrs man av en underliggande känsla, en slags återspegling av ett stökigare politiskt landskap och mer återkommande politiska kaospunkter – eller så styrs man av kronor och ören i förslagen i budgeten för just den egna gruppen och den egna plånboken. Vi anade att den förra förklaringen sken igenom i oktober – men ser att vi nu i december tycks mer styrda av de reformer, eller uteblivna reformer som åtminstone i början av december tycktes prägla det kommande budgetåret.

Frågorna är om möjligt ännu fler nu, efter det inställda extravalet, men den principiella frågeställningen tycker jag är fortsatt intressant. Hur tänker du: påverkas du av de faktiska politiska förslag som läggs och deras effekt på din privatekonomi, eller styrs du mer av känslan av ett instabilt politiskt läge och den oro det medför?

Hela Plånboksindex hittar du här.

Jeanette Hauff, sparekonom Skandia




Ålder och vetenskap

Taggar: Dagny


Vetenskapens värld är inte min i vardagslag. Jag kan inte påstå att jag lever ett helt vanligt pensionärsliv heller. Jag söker inte uppmärksamhet men jag har ändå på något sätt blivit hundraåringarnas ansikte utåt. Det känns ansvarsfullt och kräver att jag tänker efter innan jag yttrar mig.  Av födsel och ohejdad vana är jag nämligen rätt impulsiv och rakt på sak. Det är inte bra alla gånger har jag märkt.  Har man som jag levt länge får man en viss erfarenhet och har lärt sig en del under årens lopp. Man får också en viss distans till sig själv och inser att man inte begriper allting fast man fyllt hundra år.

Förr i tiden blev endast ett fåtal riktigt gamla och inte många levde tills hundraårsdagen. De som gjorde det fick ett telegram från kungen.  Idag är hundraåringarna så många att kungens telegram trycks upp i massupplaga och kommer som ett vanligt brev med posten. Det kan vara rätt trevligt att bli gammal om man är frisk men när krafterna avtar kan åldringarna behöva vårdas under en längre tid.  Då kommer det att krävas att samhället skall ställa upp och det kan bli problematiskt.

Anledningen till att folk lever längre har nu börjat intressera forskningen och det är flera undersökningar och studier på gång m åldrandet. Den som tittar på seriösa TV-program kunde i måndags se ett program i Vetenskapens världs regi som handlade om vårt lands hundraåringar och vad som bör göras för att de skall klara av att leva så länge som möjligt utan att behöva tillbringa sina sista 20 år i livet som pillerätande vårdtagare.  För min del har jag klarat av det mesta av mina sista år på grund av goda gener och ett sunt levnadssätt. Antagligen var det anledningen till att jag blev tillfrågad om att vara med i undersökningen.  Det filmades en del scenario och jag fick svara på ett antal frågor.

Det är inte längre unikt att bli över hundra år. Fler kommer att bli riktigt gamla de närmaste åren. I nordöstra Skåne och i södra Småland finns det ovanligt många av dem på ett ganska litet område. Forskarna förklarar detta med det något diffusa begreppet att de bor i en blå zon som är hälsosam att leva i. Filmen visade upp några stycken och flertalet var inte speciellt rörliga. Jag har vuxit upp och levt hela mitt liv i stadsmiljö och det tar jag som bevis på att det kvittar var man bor, gammal blir man ändå om man har lite tur och de rätta förutsättningarna.  Hur man skall bete sig lyckades inte programmet klarlägga. Att mycket beror på vad man äter kan jag skriva under på. Man levde lite enklare förr i tiden och åt ren och oförfalskad föda och tog tillvara allt som var matnyttigt. Skåningarna framhöll särskilt att de åt upp inälvor och allt på grisen utom knorren.

Att se sig själv på TV och dessutom i ett vetenskapligt program borde man känna sig stolt över, men jag tyckte inte att det var särskilt märkvärdigt. Det finns mycket som behöver ventileras när det gäller både de yngres och äldres problem.  Hjälper vetenskapen till så kanske de kan lösas inom en inte alltför avlägsen framtid. Håller jag mig frisk så ställer jag upp fler gånger om det behövs. 

Dagny Carlsson




Julen är här!

Taggar: Dagny


I våra dagar behöver man inte göra mycket själv när det gäller julmaten. Det mesta finns färdigt i matvarubutiken. Det var inte lika enkelt när jag var barn, men man tyckte det var spännande att få hjälpa till lite grann i köket och framför allt fick man provsmaka och slicka degskålarna efter julbaket.

Lutfisken lade vi i blöt på Anna-dagen och det var väl inte så roligt att byta vatten på den ideligen, men till slut hade den svällt upp och låg vit och fin och väntade på julafton. Julbaket startades i veckan före jul och vi fyllde kakburkarna med pepparkakor, mandelmusslor och klenäter. De sistnämnda flottyrkoktes och man åt dem som efterrätt eller kaka till kaffet. Vår tids mandelformar kallade vi för musslor och fyllda med sylt och grädde blev de som en bakelse. Av den sista biten av pepparkaksdegen fick vi barn göra gubbar och grisar. De hängdes sedan i julgranen.

Skinkan kunde beställas färdigsaltad med benet kvar och den koktes dagen före julafton, griljerades och försågs med en prydnad gjord av rött och grönt silkespapper som rullats ihop och fått fransar med hjälp av en sax. Hos slaktaren hade vi beställt ett helt eller ett halvt grishuvud och en svinlever. Grishuvudet koktes i saltvatten och formades till en välkryddad och mycket läcker pressylta. Levern maldes i en liten handdriven köttkvarn av gjutjärn och pastejen gräddades i vattenbad i vedspisens ugn. Köttfärsen till julköttbullarna fick mor mala själv i samma kvarn som använts till leverpastejen.  Jag har aldrig varken förr eller senare ätit så goda julköttbullar, som dem min mor rullade klotrunda och stekte i smör.

Saffransbullar förekom inte i Skåne när jag var barn, men vanliga vetebullar med russin i gräddades också i vedspisen. Bullar förvarades i plåtburkar där de blev tämligen torra innan de tog slut. Skåningar serverar brunkål till julskinka och i mitt hem köpte vi hem flera vitkålshuvuden och gjorde en sats som räckte hela julen. Sillsalladen var min favorit på julbordet och den skar vi till samtidigt som vi lade in glasmästarsill och löksill.

Jag kommer inte ihåg allt vi gjorde, men på julafton blev det riktigt jobbigt. Då skulle vi klä granen med korgar av glanspapper, papperskarameller av silkespapper och de egenhändigt utkavlade pepparkaksgubbarna. Ljusen var av stearin och klämdes fast i hållare av metall. Julgröten tog lång tid att koka för på den tiden var man inte lika rationell som idag utan den stod på spisen i flera timmar medan man rörde runt med en slev för att den inte skulle bränna vid.

Lutfisken var ett kapitel för sig, för till den vill skåningarna ha senapssås enligt urgamla traditioner.  Det är vanlig vit sås, men det är senapen som är speciell.  För att mala de små bruna kornen använder vi en rundbottnad skål och en kanonkula. En riktig sådan vill jag påpeka. Man lägger kula och senapskorn i skålen, sätter den mellan knäna och rör benen rytmiskt så att kulan roterar och så blev det med tillsats av lite vatten den gulbruna röra som smaksatte såsen.  Allt tog sin tid men när maten stod på bordet på julaftonskvällen blev julen stämningsfull och precis som vi förväntat oss. Den var värd allt besvär och jag har bara glada minnen av julstöket.

God jul!

Dagny Carlsson

 



Ingegerd Eriksson|2014-12-24 16:24:10

Dagny! Jag vill önska dig en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR och tacka Dig för alla Dina välskrivna och intressanta kåserier. Jag ser alltid fram emot Ditt nästa kåseri.
Anmäl


Bosse|2014-12-25 11:49:52

...och God Jul och Gott Nytt År till dig!
Anmäl


Daniel|2014-12-29 15:55:40

God fortsättning Dagny!
Anmäl



Skandia på

youtube