Halvvägs till att bli kundägda

I december bloggade jag om att Skandia Liv tänker köpa loss Skandia från Old Mutual. Sen dess har vi haft ett antal intensiva veckor, där mycket ska ordnas och planeras. Det har varit slitigt och svettigt, men det känns ändå riktigt bra. Nu är vi plötsligt halvvägs till 21 mars, då vi planerar att slutföra affären, så jag bryter mig loss en stund för att skriva.

Jag skulle vilja berätta om en fråga som jag tycker är viktig: priset.

Det är viktigt eftersom vinsten i Skandia Liv går tillbaka till våra kunder - då är också det rimliga att vi, utan att släppa rena affärshemligheter såklart, är öppna och tydliga med hur vi tänker och resonerar i en så central fråga. Många av er kommer att bli våra ägare, eftersom 1,2 miljoner svenskar är kunder i Skandia Liv, och i mars blir vi som bekant helt kundägda.

Skandia, som vi köper, är ett stort och framgångsrikt företag som därför även har en hög prislapp: 22,5 miljarder kronor. Vi berättade redan på presskonferensen i december hur vi kom fram till priset (och informationen finns också i det här pressmeddelandet) men jag vill gärna ägna några ord även här åt hur vi räknat.

Beräkningarna bakom priset är avancerade och omfattande. För att vara helt övertygade om att vi skulle göra en bra affär anlitade vi därför tre olika finansiella rådgivningsföretag för att oberoende av varandra göra värderingarna. Alla hade sin egen modell för att räkna på Skandia AB, men landande i sina analyser på en snarlik prisnivå. Det gör att vi känner oss trygga med det pris vi kommit överens om att betala (vi har dessutom följt en internationellt etablerad standard för hur den här typen av affär ska värderas).

Så här ser kalkylen i grova drag ut:

Det största värdet i Skandia ligger i verksamheten som säljer fondförsäkringar och privatvårdslösningar i Sverige och Danmark. Vi värderade den till 16,5 miljarder kronor, baserat på de långsiktiga försäkringsavtal som redan finns tecknade och som löpande kommer generera intäkter.

Skandiabanken i Sverige och Norge, som också ingår i köpet, värderade vi till enbart eget kapital, vilket uppgick till 2,8 miljarder kronor den 30 juni 2011. Det är en försiktig värdering, men vi ville vara på den säkra sidan. Då var vi uppe i 19,3 miljarder.

När ett företag köper ett annat – oavsett bransch - görs en bedömning av att verksamheten även fortsättningsvis kommer skapa ny affär de kommande åren vilken ger oss intäkter som ska tas med i värderingen. Baserat på försäljningen första halvåret 2011 uppskattade vi värdet av nyförsäljningen till 590 miljoner kronor per år. Eftersom vi räknar med att sälja nya produkter i mer än ett år, värderar vi nyförsäljningen till drygt 3 miljarder.

Sammantaget uppgår värderingsblocken till köpeskillingen 22,5 miljarder. Nu kommer den riktigt goda nyheten – vi ser därutöver en rad samordningsvinster som gynnar våra kunder. Eftersom många funktioner kan slås samman i de båda bolagen, räknar vi med att sänka våra kostnader med 350 miljoner kronor per år. Vi räknar också med att affären ger oss utökade affärsmöjligheter genom att t ex utveckla nya produkter och skapa samarbeten med andra aktörer på ett sätt vi inte kunnat göra tidigare. Även om vi inte räknat med att det sker förrän om ett par år så har vi över tiden räknat med ett värde på detta, närmare bestämt 500 miljoner kronor per år. Men det är, så att säga, grädde på moset som egentligen inte behövs för att motivera prislappen.

Jag kan också passa på att berätta att vi har fått ok från Konkurrensverket i Sverige och Danmark, och vi har gett Finansinspektionen underlag för att de ska kunna ge de tillstånd som krävs. Det återstår många arbetstimmar innan allt är i hamn och jag ser fram emot att kunna berätta om våra framtidsplaner när affären är helt godkänd!

Hälsningar
Bengt-Åke Fagerman, vd Skandia Liv

Förtroende påverkar din framtida pension

Fundera på frasen ”jag förlitar mig på att det statliga inkomstpensionssystemet kommer att förse mig med en tillräcklig inkomstnivå när jag gått i pension”. Okej, lite stolpig akademikersvenska, men innehållet, innehållet! Håller ni med? Jag ställde frågan till knappa tusen individer och fann att fler än hälften helt och hållet motsatte sig påståendet. Förtroendet var lågt, mycket lågt när det gällde tilltron till den svenska pensionssystemet.

Bläddrar du i tidningarna hittar du förtroende överallt. Jag läste idag om att hälften av alla svenska läkarstudenter pluggar utomlands, bl.a. i Rumänien. Nu hade det kommit larm om att korruptionen var utbredd på vissa rumänska universitet; fusk och mutor förekom rapporterades det. Visst kan man förfasa sig. Så skall det inte gå till på ett universitet. Orsaken till att det är så förkastligt är just förtroendet – med bara en liten, liten gnutta misstroende i botten, med bara några till larm om undermåliga utbildningar inom och utanför Sverige faller förutsättningarna för att bygga förtroende.

Jag läser vidare att det är dags för EU-toppmöte. Igen, får man väl tillägga. Inga akuta krispaket att klubba igenom, men en situation i Grekland som närmar sig bristningsgränsen. I  botten finns även här förtroende. Jag såg en mätning där individer i olika länder fått ange sitt förtroende för olika delar av samhället. Grekerna låg på en förfärande sista plats: mer än femtio procent hyste ett stort misstroende mot regeringen. Femtio procent!!! Att i ett sådant klimat bygga långsiktiga lösningar för sjukvård, barnomsorg och pension torde te sig rent utopiskt! Och det misstroende som nu framförallt tyskar ger uttryck för när det gäller Greklands åtstramningsvilja och reformtakt – vad är det om inte en indikation på ett begränsat förtroende?

Så vadå, kan man tycka. Lågt förtroende, visst – men man kan väl få det att funka ändå? Vet ni, jag tror inte det. Jag tror att förtroende är limmet som får vår ganska komplexa samhällsbygge att hålla ihop. Som gör att man inte är en och en utan ibland, när förtroendet finns där, vågar luta sig mot något eller några och veta att de står kvar. Därför blir jag fundersam när pensionssystemet ifrågasätts; fundersam och bekymrad. Vad tycker du? Vågar du lita på andra när det gäller din framtida välfärd eller är du införstådd med att fixa det själv?

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom


PS: Sugen på en tegelsten om förtroende? Sätt då tänderna i Francis Fukuyamas ”Trust” och njut av en stor tänkares behandling av ämnet. DS.

  

Varför stiger börsen?

Igår, torsdag, var en sådan där dag som kan tyckas lite märklig. I förrgår redovisade Ericsson ett svagt resultat och igår imorse gjorde H&M likadant (eller svagt och svagt, sämre än förväntat, men fortfarande miljardvinster…). Dessutom släppte Konjunkturinstitutet (KI) sin konjunkturbarometer som visade att stämningsläget bland företagen försämras ytterligare. Och ändå stiger börsen. Varför?

Jo, det är så att stämningen bland svenska företag är mindre viktig än amerikansk penningpolitik för den svenska börsen. Det kan verka konstigt, men tänk på det. Amerikansk penningpolitik, det vill säga den amerikanska styrräntan, påverkar amerikanska företag och konsumenter mycket. Och som världens största ekonomi påverkar USA:s ekonomiska hälsa och den amerikanska konsumtionen oss alla.

Så när den amerikanska centralbanken igår sa att de skulle behålla sin rekordlåga ränta ett år längre än vad de tidigare sagt, så ser de amerikanska investerarna det som ett positivt tecken, likaså gör de asiatiska och därefter de europeiska och svenska. Och kom ihåg att aktiemarknaden är framåtblickande. Dvs. börskurserna speglar förväntningar om framtiden, inte det förgångna.

Men jag håller med om att det är märkligt ibland. Och trots att jag har ett förflutet som aktieanalytiker, förstår jag ändå inte varför börsen går åt ett visst håll många gånger. Men idag tror jag att investerarna lyssnar mer på Ben Bernanke än Konjunkturinstitutet, Hans Vestberg och Karl-Johan Persson.

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet
 

Radiotips till enmansföretagare

Hörde ett intressant och tänkvärt reportage på Kaliber i P1 (en aldrig sinande källa till kunskap) om de ofrivilliga företagarna – människor som inte själv valt att bli enmansföretagare utan som mest ”hamnat” i den situationen. Programmet tar upp exempel med projekt- och visstidsanställningar som tagit slut och inte ersatts av en fast anställning, men där arbetsgivaren hintat om att framtida uppdrag istället skulle kunna ges på konsultbasis. Det kan säkert se ut på en mängd olika sätt – poängen är att företagsamheten inte tillkommit på det sätt vi kanske traditionellt förknippar med egenföretagare: entreprenören med en affärsidé som börjar i liten skala, etc. etc.

Vad reportaget på ett mycket bra sätt ger en bild av är hur grunden för vår trygghet och välfärd förändras. Arbetslagstiftningen ser annorlunda ut för fast anställda och egenföretagare, föräldraledighet påverkas, sjukskrivning likaså. Allt detta förväntas den nyblivne egenföretagaren hålla koll på.

Sparandet, eller välfärdskonsumtionen i framtiden, påverkas naturligtvis också. För egenföretagare gäller inte att företaget per automatik gör avsättningar till tjänstepensionen – det förväntas du göra själv. Och missar du det – då är det den nya versionen av statlig pension som gäller – mellan 40 och 50% av slutlönen.

Det här sätter ett helt nytt ljus på vår gamla diskussion om behovet att spara själv. Jag tänker inte komma med några pekpinnar – saker och ting förändras, arbetsmarknaden idag ser inte likadan ut som arbetsmarknaden igår. Vad som är galet viktigt är att vi som individer mentalt hänger med. Att vi förstår varifrån vår framtida trygghet kommer att stamma, att vi har realistiska uppfattningar om vad staten kommer att fixa, vad arbetsgivaren kommer att ta hand om och vad vi måste klara av själv. Och här, mina vänner, här tror jag att vi inte är helt i synk med verkligheten! Lyssna gärna på länken och säg vad du tycker!

Hälsningar
Jeanette Hauff, sparekonom

Stark start på året

Min vana trogen tog jag en titt i fondlistan imorse. Det roliga med kurslistor att det är lite som vid årsskiftet när man pratar om det nya året och nyårslöften. Man kan vända blad och starta om på nytt... Och efter förra årets sega utveckling för flertalet fonder tycker jag att det är på sin plats att starta året med lite positiva siffror. Faktum är att det nya året har startat bra. Riktigt bra faktiskt. Åtminstone om man blickar österut.

För tillväxtmarknadsfonderna har startat året med en kraftfull acceleration. BlackRock India upp 11,7 procent och Skandia BRIC upp 10,2 procent – på 2,5 veckor. Det var de två bästa så långt, men de flesta tillväxtmarknadsfonderna har dragit ifrån rejält och ligger på 6-8 procent plus.

Det är inte illa, man brukar säga att en årsavkastning långsiktigt på börsen bör ligga runt 6-8 procent baserat på räntan samt den risk man tar för att investera i aktier. Det är dock sällan det slutgiltiga utfallet blir 6-8 procent. Vi är snarare vana vid minus 40 procent eller plus 40 procent. Eller åtminstone 20 procent upp eller ned. Men slår man ut det över en längre tid och tittar på genomsnittet så är det där det har tenderat att hamna - plus 6-8 procent per år. Sista 10 åren har dock varit en besvikelse och många har ställt sig frågande till aktiemarknaden långsiktigt. Men som sagt hittills i år har alltså vissa fonder presterat det på drygt två veckor. Kul!

Lågriskfondera har naturligtvis inte gått lika starkt och USA-, Europa- och Sverigefonder hamnar i de flesta fall kring 3-5 procent. Men även det är en sensationellt bra siffra på 2,5 vecka.

Det enda vi vet om resten av året är att det är långt kvar och att den slutliga avkastningen knappast kommer att vara 6-8 procent…

Hälsningar
Jim Rotsman, chef investeringserbjudandet