Det som hänt i Harrisburg…

Just som man så smått började fundera på att lägga de obehagliga minnena från när bankkrisen var igång på allvar så händer det igen.  Jag kommer ihåg hur chockad jag var när Carnegie förlorade tillstånden och togs över av Riksgälden så här skrev jag då i november 2008:

” Om någon för tre år sedan hade sagt att Sveriges äldsta och mest välrenommerade Investment bank skulle få sitt tillstånd indraget, så hade jag bett vederbörande att snarast uppsöka läkare. Det som hänt i Carnegie är tragiskt och verkar, så vitt jag kan bedöma, sakna motstycke i svensk bankhistoria. Jag tror att frågorna vi alla till mans ställer oss är: Hur har detta kunnat ske? Hur har compliance kunnat tillåta att det fick fortsätta?”

Den här gången är det, återigen, en av det mest prestigefyllda bankerna som på grund av bristande kontroll av sin tradingverksamhet och skygglappar är tvungna att kasta in handduken.  Och den här gången är jag mer luttrad. Det som bara för några år sedan tedde sig som endast en teoretisk risk är numera en fullt möjlig realitet. Hur var det nu Hasse & Tage formulerade sig ”Det som hänt i Harrisburg är så osannolikt att det förmodligen aldrig har hänt och har det hänt är ju risken för att det ska hända igen obefintlig”

Vi arbetar i en förtroendebransch. Banker är dessutom en exceptionellt viktig del av samhällets infrastruktur. Det ställer faktiskt krav på att vi också levererar på det förtroendet och tar vårt ansvar för hur vi bedriver våra affärer. Människor måste känna och uppleva förtroende och trygghet när de väljer att anförtro banken sina livs besparingar eller vänder sig till banken för att få ekonomiska råd. Det som bekymrar mig mest är hur vi som bransch kollektivt hanterar den här smällen mot vårt branschvarumärke. En gång är ingen gång. Två gånger är en gånggång. Det är dags att bankföreningen tar till krafttag för att upprätta förtroendet för branschen.

Vi från Skandiabanken är beredda att göra vår del. Vi föreslår att en oberoende kundkommission startas omedelbart för att utreda hur:

• Bankernas verksamhet kan göras mer transparent och pedagogisk för slutkund vad gäller
  - Risker i verksamheten som kan påverka kunderna och på vilket sätt de kan påverka kunderna t ex tradingverksamhet
  - Jämförbarheten mellan bankerna vad gäller risker för kunden
  - Tillgången till och säkerställande av rätt kompetens beroende på vilken typ av riskverksamhet man bedriver
  - Bonusar och prestationsbaserade löner
• Bankernas verksamhet kan bli kundfokuserad, på riktigt

Det här i och för sig information man kan hitta i tillexempel årsredovisningar. MEN det måste pedagogiskt tydliggöras för kunderna så att man inte behöver vara proffs på att läsa ekonomiska rapporter för att kunna se och ta ställning till om en bank bedriver en verksamhet som passar kundens egen riskvilja…

Bästa hälsningar
Fredrik Sauter, VD

Blancolån ersätter topplån?

Finansinspektionens nya lånetak som börjar gälla den 1 oktober innebär att den som köper bostad inte får låna till mer än 85 procent av bostadens värde. Tanken är att kyla av bostadsmarknaden för att inte skapa en lånebubbla. Redan när förslaget kom skrev jag om att det troligen kommer leda till att fler tar så kallade blancolån – det vill säga lån helt utan säkerhet - istället för topplån. Att låna ut pengar utan säkerhet innebär en högre risk för oss som långivare vilket gör att ett sådant lån kostar mer. Det blir högre ränta helt enkelt. Därför är lånetaket negativt för bolånekunderna och då speciellt förstagångsköpare.

Nu går SBAB (av alla!) ut och erbjuder just blancolån till sina bolånekunder istället för topplån. Att bolåneaktörer anpassar sig efter marknadens förutsättningar med olika mer eller mindre innovativa lösningar är inget att höja på ögonbrynen för. Det anmärkningsvärda i detta är att SBAB ägs av staten. Samma stat som alltså infört lånetaket. När SBAB går i bräschen med blancolån som lösning så blir konsekvensen att lånetaket blir helt verkningslöst och att vi i praktiken byter topplån mot blancolån.

Bästa hälsningar,
Fredrik Sauter, VD

Mer om kortersättningar

Då det blev en härlig diskussion angående hur det fungerar med kort ska jag här försöka förklara affärsmodellen. För att korthantering överhuvudtaget ska fungera så samverkar ett antal parter. Butiken skriver ett avtal med sin bank om att kunna ta emot kort som betalningsform. I avtalet regleras villkoren för hanteringen samt vilka avgifter som butiken skall betala till sin bank. Avgifterna är olika för olika korttyper och om butiken köper eller hyr kortterminaler mm från banken. Många avtalsvillkor mellan inlösande bank och butik förhandlas direkt mellan parterna men kan också vara framförhandlade mellan en inlösande bank och någon av handelns branschorganisationer. Butikens bank kallas för den "inlösande banken". Skandiabanken agerar aldrig som inlösande bank och är aldrig avtalspart mot någon butik.

Skandiabanken ger ut Visakort till dig som kund i banken. Skandiabanken kallas för "kortutfärdande bank". Här gör vi ett avtal mellan dig som kund och banken om hur du kan använda ditt kort och på vilka villkor.

Det finns också avtal mellan den inlösande banken och den kortutfärdande banken om ersättning för de köp som görs i den inlösande bankens butiker med den kortutfärdande bankens kort. Enkelt uttryckt så får Skandiabanken en liten peng för varje köp som görs med de kort som vi ger ut av den inlösande banken. För den vanligaste korttypen i Sverige som är bankkort så är ersättningen ett fast belopp per köp och i storleksordningen 0,50 - 1 kr. Ersättningen skall täcka våra kostnader för att hantera köpet så som system, infrastruktur och administration. Dessa ersättningar har under de senaste åren minskat kraftigt vilket i sin tur beror på att butikerna betalar mindre till sin inlösande bank.

Bästa hälsningar
Fredrik Sauter, VD

Lånar du till konsumtion?

Förbud mot kortavgift i butik

Vi har tidigare sett det lite här och där, oftast en handskriven lapp bredvid kassaapparaten som informerar om att butiken eller kiosken tar några kronor i avgift om du vill betala med kort. Från den 1 augusti i år är det förbjudet enligt lag att ta ut en sådan avgift i Sverige. Även innan den här lagen kom har det varit otillåtet enligt Visas regelverk att ta ut en avgift vid kortbetalningar men nu blir det alltså än mer sanktionerat genom den nya lagen, som bygger på ett EU-direktiv kring betaltjänster. Tanken är att det inte ska bli dyrare för kunden att betala med kort än med kontanter.

Det är däremot fortfarande upp till handlaren att välja om de ska acceptera kortbetalningar under ett visst belopp. Risken får väl anses överhängande att de som tidigare tagit ut en avgift vid mindre kortköp nu istället inför en lägsta köpgräns, tillexempel att man inte tillåter kortköp under 50 eller 100 kronor. Handlarens argument är att de får betala en avgift till sin bank för varje kortköp. Nu har dessa avgifter gått ned rätt mycket under de senaste åren men likafullt så finns argumentet kvar från handeln. Kontanthanteringen kostar cirka 11 miljarder per år i Sverige, en del av denna summa betalar naturligtvis handlaren för i den service de får av sin bank, men det kanske inte är lika synligt som avgiften för kortservicen. Så tanken med den nya lagen är god, frågan är dock om det alltid blir en fördel för kunden? Kanske blir du tvungen att köpa tre extra koppar kaffe nästa gång du tar en fika om du inte har kontanter på dig?

Bästa hälsningar
Fredrik Sauter, vd